Det var inte lätt att hitta den perfekta presenten för varje vän och familjemedlem, inte heller till alla läsare.

Till en början hörsammade jag mitt eget råd. Jag gav mig iväg för att köpa två meter tyg till var och en. Döm om min förvåning när jag fann att ”afrikansk väv” idag till största delen är Kina-import.

– Vad är det för mening med att köpa souvenirer made in China på en resa i Ghana? frågade jag tygförsäljaren på Central market.
– Men det är mycket bra kvalitét, svarade hon. För att inte tala om att made in China-trycken kostar bara hälften jämfört med produkterna från Ghana Textile. Jag köpte från Ghana Textiles fabrik ändå.

Jag har förstås hela tiden vägrat att köpa de tyger av toppkvalitét som här kallas Hollandaise eller Holland wax. (De allra bästa afrikanska trycken är made in Holland så klart.) Varför skulle jag stödja kolonialism? Senare fick jag veta att Ghana Textiles är ett dotterbolag till det nederländska Vlisco. Jag började känna mig illamående.

Jag beslöt mig för att köpa lite av det billiga Togo-märket som säljs på gatan. Gahnaneser går till det närliggande Togo för att köpa väv. På något vis hade jag fått för mig att togoneserna fortfarande tillverkade tyg. Senare fick jag veta att tyget från Togo i själva verket har smugglats in i Ghana. Varför? Det handlar om copyright.

Du förstår, afrikanska, designade tygtryck är konkurrenskraftigt. Så snart en tygdesign från Ghana säljer bra kommer någon att ta med sig en bit till Kina, duplicera trycket billigt och sälja ut metervis av det till halva priset. Jag antar att eliten i Hollywood inte är de enda som sugits ut av överträdelser mot kinesisk copyright. Det är bara det att de har råd med advokater och expertteam.

Välklackad: De här traditionella sandalerna är sedvanligt utformade. Jag köpte ett par för 42 kronor men de flesta bär 6 kronors flip-flop från Kina – det är verkligen synd eftersom de traditionella håller åtminstone sju gånger längre.

Mitt i mitt illamående hände det.

Jag gick vilse på Central market, en upplevelse som åtta av tio gånger var angenäm när det inträffat. På något vis snubblade jag in i gränden där kente-vävarna samlas med sina varor från landsorten.

Kente är ett lokalt, handvävt tyg. Det är vävt i tunna remsor som är sammansydda så att man kan sy kläder av dem. Kente kommer i hundratals komplicerade mönster, var och ett med sitt namn. Detta vackra tyg är en av Ghanas kraftfullaste, nationella symboler. Färgglatt, detaljerat och av högsta kvalitét. Uppköpare från Cote d’Ivoire eller till och med från Nigeria besöker denna lilla gränd på Central Market för att köpa kente.

Jag väljer ut 30 olika bitar. De skiljer sig åt och är i perfekt storlek för en scarf. De nya kente-stilarna är hett rosa och turkosblå. Tygbiten jag köpte till mig själv var den billigaste – ett stycke kente som var minst 100 år gammalt kallat ”någon kan lätt ställa sig i din väg”. Jag påminde mig själv om att inte låta någon ställa sig i vägen för mig i livet. Det är så gammalt och vackert. Jag känner mig som en smugglare som för ut en liten bit av Ghanas värdefulla arv ur landet. Om någon bara fått för sig att genomsöka min väska efter antika kente och bötfälla mig. Tänk på det ghananeser!

Jag hade hittat ut ur de komplexa neo-koloniala krafterna, temporärt men dock, och beslöt mig för att inhandla den andra kulturella råvaran här – pärlor. Det finns åtskilliga färggranna, regionalt tillverkade pärlor. Medan jag tar mig fram genom pärlgränden stöter jag på butiken med det största utbudet. Jag väljer ut några lokala armband och några ghananesiska pärlsmycken som kvinnorna bär runt anklarna. De är tillverkade i färggrant glas. En del är mjuka, en del råa.

Jag köper det allra bästa till mig själv. De dyraste pärlorna är gamla och tillverkade i Italien, Holland, England eller Tyskland. De är handelspärlor. Jag fick höra hela ´historien av en pärlhandlare vid namn Bawa, som ärvde sitt pärlstånd på Central Market av sin mor.
Du förstår, de traditionella afrikanska pärlorna är jordigt bruna och enkla. Det var européerna som kom med de färgglada porslinspärlorna. Dessa pärlor kom i många olika utföranden, och de finns fortfarande att köpa trots att några av dem är 200 eller 300 år gamla.

Det var de här pärlorna som byttes mot guld, salt och människor. Dessa pärlor fanns sida vid sida med nedfläckade filtar och de sjaskiga landtraktat som nästan förintade Nordamerikas infödda befolkning. Någonting som har kostat omätbart mänskligt lidande är fortfarande så billigt.

När jag letade efter kulturella souvenirer från Ghana fann jag en av vår egen kultur. Vid en närmare titt kanske du undrar varför det inte medföljer några foton på den rynkiga pärlförsäljaren, den silverhåriga kentehandlaren eller den tjocka säljaren i tygbutiken? Svaret är att jag hade inte hjärta att fotografera dem. På något vis skulle det ha varit en objektivisering av ett folk som redan varit tillräckligt ”exotiska”, ”spektakulära” och ”konstiga”. Hade jag varit i Holland och skrivit om min resa där, hade jag kanske tryckt upp kameran i befolkningens ansikten och sagt: ”Säg cheese”! eftersom historien är annorlunda. Holländarna och schweizarna var aldrig våra slavar. Västvärlden åtnjuter faktiskt fortfarande de rikedomar som slaveriet och underkuvandet av Afrika gav oss.

Kolonialmakter har haft hundratals år på sig att effektivt förgöra den här kontinentens förtroende. Vi förlöjligade och förminskade den afrikanska kulturen så effektivt att befolkningen här ofta målar upp en bild av sig själva,och allt som representerar dem, med en underlägsen ton. Det finns ingen, eller bara lite, tacksamhet över de kulturella aspekter som håller ihop den här platsen, bortsett ifrån kretsen av regionala intellektuella, och de måste alltid bestiga berg.

Här ses den traditionella musiken och dansen av kyrkan som motsatsen, och därför ond. Att bära kente ses som något för gamla människor. En butiksinnehavare försökte intala mig att en del pärlor, som klart och tydligt tillverkats i Ghana, tillverkats i London. Undertonen var att ghananesiska varor måste vara billiga och andraklass. De fantastiska lokalt tillverkade lädersandalerna bär alla stämpeln ”made in Italy”, eller till och med ”made in China”.

Då jag gör mig redo att säga adjö till Ghana känner jag mig ledsen över att så mycket av det jag kommit att älska av det här landet attackeras av de människor som borde vara trogna, dedikerade och värnande. Det finns så mycket att värna om här! Just såsom vi, om man drar det till sin spets, måste ta på oss en del av skulden för nedvärderingen av denna underbara kultur, behöver vi dela på ansvaret för att hålla den vid liv.

Det är därför som jag bjuder er alla att besöka Ghana, ta med era turistpengar. Ni kommer att lära er mycket mer än vad ni kan föreställa er, vistelsen kommer säkert att bli underbar.

Zoë Ackah framför kameran.

Epoch Times korrespondenten Zoë Ackah har tillbringat senaste året på landsbygden i Ghana. I några månader har hon delat med sig av sina tankar och erfarenheter i olika artiklar, dessa kan du finna märkta som West African Journal. Du kan hitta fler av Zoës artiklar på www.TheEpochTimes.com.” target=”_blank”>http://en.epochtimes.com/news/8-6-4/71421.html