Om inte regnet kommer inom en dryg månad stängs vattnet av till Australiens största jordbruksområde.
-Vi måste alla hoppas och be om regn, säger premiärminister John Howard som har kritiserats för att inte ta krisen på allvar.
Australiens kornbod, det vidsträckta Murray-Darling-bäckenet, mer än dubbelt så stort som Sverige, hotas av fullständig uttorkning.
De två floderna som förser området med vatten har krympt till små rännilar, knappt tillräckliga för att fylla på dricksvattenförråden. Den torra väderleken är ett svårt slag mot bönder och boskapsskötare, om inte regnet kommer snart torkar skörden av ris, bomull, citrusfrukt in, och hela boskapshjordar dör av törst.
Bönder
Ett förbud mot konstbevattning införs kanske i mitten av maj – för att dricksvattnet till människor inte ska ta slut.
-Det är en mardröm, det här kan innebära slutet på det vi kallar jordbruk, sade Bruce Atkinson, vars förfäder i generation brukat jorden, till Reuters.
Bortsett från stora nationalekonomiska förluster har många bönder ruinerats, och självmordsstatistiken bland jordbrukare är rekordhög.
Det här är bara en försmak om vad som är på väg till följd av den globala uppvärmningen, varnar experter och miljögrupper.
Högre makter
Men premiärminister John Howard, som hånat miljöexperter som ”domedagsprofeter” och som tills för några månader sedan helt avvisade klimatfrågan som båg, vägrar koppla den förödande torkan till utsläpp.
I stället talar han om att det hela ”är i Guds händer” och att man ska ”be om regn”.
Högerregeringens avvaktande linje i klimatfrågan får nu skarp kritik:
-Jag inser att torkan inte är John Howards fel, han kan inte få det att regna. Men regeringen har länge framhärdat i sin förnekelse av klimatförändringen och vattenfrågan, säger Kevin Rudd, ledare för Labour.
Utsläppsbov
USA och Australien är de enda industriländer som vägrat skriva på Kyotoavtalet om minskade växthusgasutsläpp från 1997. Australien är dessutom ett av de länder som släpper ut mest koldioxid per capita.
Miljöhistorikern Daniell Conell betonar att det viktigaste – i alla fall just nu – inte är att debattera klimatförändringen, utan att snabbt börja använda de vattenresurser som trots allt finns på ett annorlunda och betydligt mer sparsamt sätt.