Företrädare för det kinesiska kommunistpartiet har tagit kontakt med enskilda medlemmar av organisationen Tiananmenmödrarna och erbjudit kompensation för familjemedlemmar som dödades på massakern på Himmelska fridens torg (Tiananmen). Mödrarna har avböjt erbjudandet och bett om en öppen dialog.
Den 4 juni i år är den tjugoandra årsdagen av massakern på Himmelska fridens torg, när kommunistpartiets ledare Deng Xiaoping gav armén order att slå ner på demokratirörelsen, något som enligt rapporter ledde till att tusentals människor dödades.
På årsdagen i år skrev Tiananmenmödrarna ett öppet brev som publicerades av organisationen Human Rights in China (HRIC) (http://www.hrichina.org/content/5349).
I brevet står: ”Tiananmenmödrarna har upprepade gånger under de senaste 16 åren bett regeringen om en dialog, men myndigheterna har ignorerat oss. I år bröts slutligen tystnaden. Detta borde ha varit välkommet, men vad betyder detta senkomna svar? Om myndigheterna bara vill göra upp kring fjärde juni-frågan med pengar och dessutom göra det under bordet, vad för slags resultat kommer detta leda till?”
Zhang Xianling, som är en av Tiananmenmödrarna, sade till BBC den 31 maj:
– Om regeringen verkligen menade allvar skulle de inte ha kontaktat individer utan hela gruppen. Tiananmenmödrarna har bett regeringen att tala med oss som en grupp, öppet.
Ding Zilin, en representant för gruppen, sade till Groupe Radio France Internationale den 31 maj:
– Pekings kommunala allmänna säkerhetsbyrå besökte några av offrens familjer i februari i år för att kommunicera med dem privat. De besökte dem den 20 februari, 3 april och 20 maj. Besökarna sade att de ville kommunicera privat med offrens familjer, på en personlig nivå, för att diskutera hur frågan med Himmelska fridens torg kan lösas.
Medlemmarna av Tiananmenmödrarna har övervakats och trakasserats på olika sätt av den kinesiska säkerhetspolisen i flera år. Nu menar de att det är samma personer som övervakat dem som skickats för att diskutera om kompensation med dem.
Ding sade i en intervju med Voice of America den 31 maj:
– De som regeringen skickat för att ha en dialog är samma personer som övervakat offren. Det här är en orätt i sig självt.
Mödrarna menar att kompensation inte är nog. I det öppna brevet står: ”1995 började vi ställa tre krav för att lösa frågan kring fjärde juni: sanning, kompensation och ansvar”.
En myndighetsperson sade till Ding att det är svårt att diskutera sanningen om händelserna på Himmelska fridens torg. Hon berättade för Groupe Radio France Internationale om detta.
– En person sade till mig, ”Det är svårt att tala om sanningen. Det har gått så många år. Det var kaos på den tiden. Det är svårt att undersöka eftersom somliga har dött och somliga lever”.
– Den som ”lever” kan ju bara syfta på förre premiärministern Li Peng, enligt min uppfattning! Sedan frågade han den här familjemedlemmen till ett av offren: ”Så hur mycket vill ni ha?”, berättade Ding.
Li Peng var premiärminister 1989 och utfärdade undantagstillståndet den 20 maj som innebar upptakten till massakern den 4 juni.
När man insåg problemen med att diskutera den verkliga betydelsen av vad som hände den 4 juni ändrade mödrarna sina krav och krävde för stunden inte att sanningen skulle diskuteras.
Däremot lade man till krav om ”offrens grundläggande rättigheter och intressen”.
Dessa inkluderar; ”borttagande av all övervakning och begränsningar av den personliga friheten som fjärde juni-offren och deras familjer utsatts för, tillåtelse för de drabbade familjerna att sörja sina kära utan störningar samt att de offer som har svårigheter ska få rent humanitär hjälp.”
I brevet står att principerna bakom dessa krav är att ”själarna efter dem som dödades den 4 juni inte ska vanhelgas; deras familjer ska inte vanäras. Vi upprepar detta idag: Alla krav kan diskuteras utom dessa två.”
Vidare omtalar brevet den rädsla som kommunistpartiet upplever över jasminrevolutionerna i Mellanöstern och Nordafrika. Brevet avslutas med: ”Situationen sedan februari i år har varit den värsta sedan den 4 juni. Det har varit den svåraste perioden sedan den 4 juni 1989. Tystnad har rått över hela landet. Till vår förvåning var det mot denna hårda bakgrund som säkerhetspolisen inledde privata, individuella samtal och dialoger med några av fjärde juni-offrens familjer. Hur kan man inte se detta som underligt?”
Översatt från engelska.
