Guldåldern i Kinas kultur var Tangdynastin. Kina var då den mäktigaste nationen i världen. Tangdynastins höjdpunkt avser tiden mellan kejsare Taizong och kejsare Xuanzong. Kina hade då ett etisk politiskt system och dynastin blomstrade i alla avseenden. Detta avsnitt handlar om periodens ideologi och trossatser.
Tangdynastin var en period när konfucianismen, buddhismen och taoismen fortsatte att utvecklas mot sina höjdpunkter. Dessa tre lärors skolor hjälpte till att korrigera människors beteenden och de genomsyrade alla aspekter av samhället. Som ett resultat kunde hela samhället upprätthålla en hög moralisk standard.
Kejsare Taizong respekterade inte bara konfucianismen utan stödde även taoismen och buddhismen. Under Tangdynastin fanns det ett komplett system för dyrkan av himmel och jord såväl som för gudar. Människor respekterade himlen och trodde på gudar. Lärda personer respekterade taoismen och gynnade dygdigt beteende och de tog folkets väl och ve liksom samhällets välstånd som sitt ansvar. Konfucianismen lär människor att ”en välvillig person älskar andra”, den taoistiska skolan lär ”upplysning till Tao och bekräfta sanningen”, den buddhistiska skolan lär ut att ”erbjuda räddning med barmhärtighet”. Folk på den tiden strävade efter att söka sanningen och orubbligt upprätthålla ett dygdigt hjärta.
Taizong utfärdade en order för att få vissa forskare att sammanställa boken ”Konfucianismens fem klassiker”, som blev standardläroboken för studenter. Den skulle studeras som ett led i förberedelserna inför den kejserliga examensskrivningen. Den förblev en standardlärobok även för senare generationer.
Inom bildkonsten, fanns det en särskild studie tillägnad de taoistiska och buddhistiska gestalterna. Musiker sammanställde storslagna taoistiska musikverk.
Även inom vetenskapen var den berömda kinesiska läkaren Sun Simiao en taoist, som under sin livstid kultiverade Tao och gav medicinsk behandling åt folk. Senare generationer dyrkade honom som den ”taoistiskt sanna människan” och ”kungen av medicin.”
Även den buddhistiska läran spreds vida omkring. Ett stort antal buddhistiska skrifter översattes och spreds under den här tiden. Folk trodde på den buddhistiska läran, och på karmiska relationer. De kultiverade sitt hjärta och strävade efter att vara medkännande.
Den fulländade munken Xuanzang, som hade ett barmhärtigt hjärta för alla, var fast besluten att åka till Indien för att erhålla några buddhistiska skrifter. Det tog honom 17 år att genomföra den långa och mödosamma resan till Indien fram och tillbaka. Han återvände med 657 skrifter. Vid sin återkomst översatte han alla skrifterna till kinesiska vid Ci’en templet i Chang’an.
Taizong hyllade munkens bragd stort och gav honom enormt stöd. Dessutom skrev Taizong personligen förordet till Xuanzang samlingar. Den börjar med en redogörelse över himmel och jord, yin och yang, omvandlingen av de fyra årstiderna, det synliga och det osynliga, det makroskopiska och det mikroskopiska, därefter övergång till kraften hos den buddhistiska läran, och lovord över den otroliga bedriften som det var att söka efter de buddhistiska skrifterna. Förordet är majestätisk i sin dynamik, men ändå elegant i sin litterära stil.
Översatt från engelskan: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/21829/
Tidigare publicerade artiklar
Tangdynastin – den kinesiska kulturens höjdpunkt, del 1
Tangdynastin – den kinesiska kulturens höjdpunkt, del 2
Tangdynastin – den kinesiska kulturens höjdpunkt, del 3
