Efter tågolyckan den 23 juli utanför Kinas kuststad Wenzhou har ett häpnadsväckande fenomen inträffat. De kinesiska medierna utmanar propagandalinjen och ett stort antal människor har öppet samlats på offentliga platser för att visa sin sorg. Vissa Kinaexperter tror att kineserna har nått en vändpunkt då det funnit mod och verktyg för att stå upp för sina rättigheter.
Tågolyckan, precis som andra tusentals tragedier som drabbat det kinesiska folket de senaste åren, har fått regimens informationscensur och propaganda att börja kollapsa. Folk har inte bara fått veta sanningen utan har också kunnat uttrycka sina känslor, åsikter och ställa krav på rättvisa. Och myndigheterna var tvungna att gå med på folks krav. Det kinesiska folket har vunnit en seger mot regimens förtryckande maskineri.
Efter tågolyckan där nästan 200 skadades och 39 dog, enligt officiell statistik, har myndigheterna fortfarande inte uppgett hur många som ännu saknas. Medierna och allmänheten bevittnade därmed regimens hjärtlöshet. Räddningsförsök stoppades mindre än tio timmar efter olyckan och en del tågdelar begravdes morgonen därpå. Offrens familjer blev tillsagda att så fort som möjligt kremera kvarlevorna av sina nära och kära och avstå från kommande undersökningar i utbyte mot pengar.
Det centrala propagandadepartementet gav sedan order om att förbjuda medierna att ytterligare rapportera om olyckan. Men många medier gjorde det som många trodde var omöjligt och vägrade lyda order och visade därmed ett ovanligt prov på mod och integritet.
Kinesiska internetanvändare lade dessutom ut på olika bloggar och mikrobloggar över en miljon olika nyheter om olyckan och dess följder. Kineserna och omvärlden kunde därför få reda på fakta om olyckan.
Precis innan mediaförbudet kom publicerade Economic Observer en åttasidig artikel med rubriken: “Det hände inget mirakel i Wenzhou”. Artikeln bemötte Järnvägsministeriets påstående att det var ett mirakel när man fann tvååriga Xiang Weiyi vid liv16 timmar efter det avslutande räddningsförsöket, eftersom man inte borde ha avslutat räddningsförsöken så fort.
Två-åriga Xiang Weiyi, den sista överlevande i tågolyckan den 23 juli i Shuangyu nära Wenzhou, Zhejiangprovinsen. Hennes föräldrar dog i olyckan. (Foto: STR/AFP/Getty Images)
Den 31 juli publicerade Southern Metropolis Daily en artikel med rubriken: “Åt helvete med miraklet”, men togs genast bort från webbsidan.
Någon skulle emellertid bestraffas, vilket i sig inte var någon överraskning. Radio France Internationale rapporterade att vikarierande chefredaktören på Shanghai Youth Daily avlägsnades från sin post och man såg till att han ”fick ett arbete någon annanstans”.
Tidningens webbsida var i stort sett tom på innehåll om sorgen efter offren för olyckan, något som propagandadepartementet tolkade som att man gick emot deras förbud.
Samtidigt blev mikrobloggar ett verktyg för kineserna att hjälpa varandra hantera tragedin, sprida fakta och visa sin ilska mot regimens inkompetens och oansvar.
“När man läser många av mikrobloggsinläggen ser de ut som om kineserna är redo att stå upp mot regimen”, skrev en mikrobloggare.
Kineserna visade också sin sorg på olika offentliga platser.
Tusentals dök upp i centrala Wenzhou den 25 juli för att sörja offren. Ungdomar sjöng strofer från nationalsången: “Stig upp! Alla de som inte vill bli slavar!”
Den 1 augusti samlades över 10 000 fotbollssupportrar vid Arbetarstadion i Peking. Efter att ha sjungit nationalsången pekade massan spontant sina pekfingrar mot himlen i en tyst handling för att visa sin sorg.
Den 4 augusti deltog fler än tusen personer vid Xiang Weiyis (den lilla ”mirakelflickans”) föräldrars begravning, som dog i tågolyckan.
Enligt en ledare i Hong Kong Open Magazine har tågolyckan blivit en vändpunkt för Kinas framtida utveckling.
Att folk öppet vågar visa sin indignation visar att kinesernas sociala värderingar har förändrats och att man numera sätter stort värde på livet, värdighet och rättigheter. Ämbetsmännens hycklande prat om att offra personliga intressen för nationella intressen har förlorat sin kraft. Folk skräms inte längre av myndigheter och har modet att stå upp för sina rättigheter, sade ledaren.
En totalitär regim kan inte heller hur länge som helst dölja hela sanningen från folket. Internet har brutit igenom regimens informationsblockad. Det ger kineserna en plattform för utbyte av information och är mer kraftfull än Kinas officiella medier för att styra den allmänna opinionen.
Hongkong Apple Daily skrev i ett reportage: “Under 2000-talet när demokratin är i ropet och finns överallt på hela jorden, behöver en diktatur tre hörnstenar för att överleva: allmänhetens likgiltighet och fega slavmentalitet, hänsynslösa partitjänstemän som följer vilka order som helst och ett nyhetsmedium som är villig att vara språkrör för dem i makten. Men den här gången har det kinesiska folket och medierna visat makten att man kan rucka på dessa hörnstenar.”
“Regimens metoder för att behålla makten har blivit alltmer ondskefulla, vilket är uppenbart på sättet det förstörde bevisen, begravde offren, döda eller levande, tillsammans med tågdelarna”, skrev Apple Daily. ”Men tågolyckan är första styrkevågen som har ruckat på diktaturens hörnstenar och öppnat en spricka.”
Översatt från engelska.
