Den i övrigt blodiga revolten som äger rum i Syrien upplevde en oväntad positiv utveckling när en ny grupp aktivister mot regimen bildades tidigt i oktober. Olikt de många rebellrörelser som sprider sig runt om i landet försöker den nya organisationen återuppväcka ickevåldstaktiken som den syriska oppositionen använde under de första månaderna av uppror förra året, då demonstrationer och rop på aktivitet från medborgarna fyllde torgen i de syriska städerna.
Men än mer viktigt är vilka som bildade gruppen: syriska alawiter.
När protesterna mot president Bashar al-Assads regim började i mars 2011 deltog i stort sett alla etniska och sekteristiska grupper. Sunnimuslimer, shiiter och kristna familjer klagade alla över de dåliga mänskliga rättigheterna i landet och de svaga ekonomiska utsikterna. Samtidigt kritiserades Assad för att löftena om politiska reformer bröts.
Men ett och ett halvt år senare är nu det som en gång var en opposition mot Assad med ord som vapen ett fullt utvecklat väpnat uppror. Vissa av Syriens mest historiskt rika städer bränns nu till marken i striderna, medan huvudstaden som en gång var ett stilla turistmål är en öppen krigszon.
Sammansättningen av rebellerna mot Assad har också förändrats. Den stora majoriteten bland rebellerna som har den syriska armén och säkerhetsstyrkorna som mål är sunnimuslimer. De starkaste av bataljonerna, som till exempel Farouq-brigaderna, uppstod från början i de områden av landet som till största delen domineras av sunnimuslimer – och som har jämnats med marken av den syriska armén och luftvapnet.
Amerikansk, europeisk och arabisk underrättelsetjänst är alltmer oroad över att extremister och jihadister bland sunnimuslimerna med kopplingar till al-Qaida formar egna grupper eller influerar de andra gruppernas riktning. Den syriska arméns aktiva kuvande av städer som Homs, Deir Ezzor, Daraa och nu Aleppo har skapat ilska och förbittring bland miljontals sunnimuslimer mot en regim som är formad runt en kärna av alawiter som är lojala mot familjen Assad.
Detta är dock just orsaken till att bildandet av de fria alawiterna är så betydelsefull. Trots att det finns många alawiter som motsätter sig Bashar al-Assads förtryck av oppositionen så finns det en allmän uppfattning om att hela det alawitiska samfundet stödjer det härskande systemet och aktivt hjälper till i Assads säkerhetstillslag. Det faktum att inte en enda ledande alawitisk tjänsteman eller militär har övergivit Assad bidrar till missuppfattningen.
Assad själv är mer än villig att göra sin del för att hålla tron på detta levande. Det finns ett antal rapporter i media som spekulerat i att den syriska armén börjat dela ut vapen till alawitiska byar i hopp om att de kommer att göra jobbet åt regeringen. Allt detta har skapat en enorm bestörtning från Syriens sunnimuslimer, och vissa av dem har hotat att hämnas på alawiterna så snart Assad har avlägsnats från makten.
Grundandet av de fria alawiterna – och deras budskap till andra alawiter om att ”resa sig enhetligt mot (Assads) korrupta familj” – är ett välkommet avbrott i det som många nu betraktar som ett inbördeskrig mellan sunnimuslimer och alawiter.
Bara för att en liten grupp alawiter opponerar sig mot Assad betyder förstås inte det att Syriens två miljoner alawiter helt och hållet kommer att ansluta sig till oppositionen. Somliga alawiter kanske inte gillar Assad, men de är lika mycket emot en oorganiserad och besvärlig fri syrisk armé som då och då dödar civila, avrättar syriska soldater och betraktar kampen i rent sekteristiska termer.
Det onda blodet kommer inte att skingras omedelbart, men grundandet av de fria alawiterna är ändå en strimma hopp för somliga i oppositionen, som har antagit att hela den alawitiska grenen kommer att vara med Assad till slutet. Det är också en demonstration av att dagens revolt i Syrien inte är helt svart eller vit, utan snarare mer nyanserad och komplicerad än vad många har trott.
Daniel R. DePetris är fristående forskare och arbetar för Foreign Policy in Focus, Courtesy of Foreign Policy in Focus (fpif.org).
Översatt från engelska.
