Svensk film är hetare än någonsin, det talas om en ny svensk filmvåg. Kritikerna har berömt svensk film hela 2009. I jämförelse med förra året då svensk film fick känna på ris från kritikerna har det i år i stället rosats. Men publiken stannar hemma.
Tre filmer som har fått bra kritik är: ”När jag blir stor”, ”H:r Landshövding” och ” Broder Daniel forever”.
Men även om dessa är succéer eller i alla fall kritikersuccéer så är det färre än fyra tusen biobesökare som har sett dem.
Varför är det nu så?
Film- och tv-producenternas förening säger att distributionskanalerna måste bli fler och att biografägarna inte får vara så trångsynta i synen på rättigheter.
Björn Rosengren berättar att biografägarna hotade att hoppa av samarbetet med Stockholms filmfestival om inte filmerna visades på bio före tv.
Han säger också att man kan dra paralleller till när tv:n kom – då skulle ingen gå på bio, men så blev det ju inte.
Björn Rosengren vill att filmerna ska visas i fler distributionskanaler samtidigt.
Det är fler producenter som delar den här idén. Kim Buisson som producerat dokumentären ”Broder Daniel forever” säger:
– Nu när medieklimatet har förändrats måste vi hitta nya vägar. Vi hade kunnat göra mer själva för att locka publik, man måste vara kreativ när man gör smal film.
– Och ska man göra smal film måste man göra kommersiell film också, annars klarar man sig inte säger producenten för ”H:r Landshövding”, Martin Persson.
Det finns ett undantag som lyser starkare än de andra och det är ”Videocrazy” som går med vinst för att den har nått framgång utomlands. Annars är projektorlampan svag. Kritikersuccén ”Flickan” har haft mest publik med sina 30 000 besökare men gör ändå förlust.
– Filmen har kostat 17 miljoner, om den kommer att gå med plus vet jag inte säger, producenten David Olsson.
Den film som har haft minst besökare, 636 stycken, är “När jag blir stor”. Producenten Rainer Hartled säger att tidigare Jordbrofilmer inte har snurrat många sekunder i projektorhjulet och det gjorde inte den här heller.
