Den svenske utbytesstudenten Sven Englund kunde inte låta bli att bråka lite grann med systemet i Kina. Det ogillades och han fick 24 timmar på sig att lämna landet.
”Käre ordförande Hu”, börjar 24-årige Sven Englund, utbytesstudent i Shanghai, det brev som han fått i uppgift att skriva under en lektion. Läraren har skrivit ”mycket bra” på uppgiften när han får den tillbaka.
”Men det hade ju inte varit så mycket till brev om bara läraren hade fått se det, så jag gjorde som jag brukar, klistrade in det på min kinesiska blogg och låter resten av världen läsa det” skriver Sven på internet.
Sven hade några frågor som han ville ha utredda av det kinesiska kommunistpartiets ordförande tillika statschef. Han skriver:
”Jag har en fråga, varför kallar ni Kina för ‘Folkrepubliken Kina’? Kina är ju ingen republik, definitionen för en republik är ju att man har en folkvald president [kanske borde det ha varit parlament eller liknande] och det är ju inte du, du är ju bara vald av Kommunistpartiet. Och varför använder ni ‘Folk’, Kina är ju ingen demokrati! Det verkar som att ni borde byta namn, kanske till ‘Kommunistpartiets Kina’ [låter bättre på kinesiska], fast det allra bästa vore nog att faktiskt helt enkelt göra Kina till ‘Folkrepubliken Kina’.
Därefter inbjuder han in ordförande Hu att delta i en ”flashmob”. De som kan ska komma till ett visst område i centrala Shanghai med ordet frihet skrivet någonstans på kroppen och sedan stå där i fem minuter, inte längre. Detta publicerar Sven också på bloggen.
Sven har vid det här laget nästan avverkat sina studier i Kina. Det är bara några tentor och en lektion kvar. Dagen därpå säger en lärare till honom att en person från det kinesiska kommunistpartiet har bett läraren att uppmana Sven att radera bloggposten och skriva att aktiviteten är inställd.
Strax efteråt upptäcker Sven att det inte går att komma in på bloggen. Han lyckas kopiera den gamla bloggen och startar en ny.
Dagen därpå dyker det upp tre personer med en räkning på någon slags lägenhetsskatt, som Sven tycker de ska tala med ägaren om. Han utesluter inte att de egentligen kom i andra ärenden och börjar packa.
När Sven ska gå till gymmet finner han att två män väntar på honom utanför lägenheten och ytterligare en man vid en gammal polisbil. Sven ska följa med dem i bilen men säger att han vill byta om och hämta sin hörapparat, vilket de går med på.
Inne på rummet byter han snabbt om, gör i ordning en inspelningsapparat och skickar ett mail till det svenska konsulatet.
När han senare sitter i ett rum på sitt universitet med sju eller åtta personer närvarande får han starka rekommendationer att avbryta kvällens flashmob. De säger att det är olagligt och anordnar man något ska ansöka inkomma minst 15 dagar i förväg.
Jodå, visst kunde Sven tänka sig att avbryta aktiviteten och samtidigt skriva på internet om vad som hänt under dagen och vad de här personerna hade sagt till honom. Det vill de inte. En polis ber att få se Svens pass, som han sedan inte får tillbaka.
Vid det här laget ringer Sven konsulatet som säger att det är möjligt att han kan bli ansvarig för vad andra gör under den här aktiviteten, varpå Sven meddelar männen att han ska uppdatera sin blogg och avbryta planen.
Han placeras nu framför en dator men uppkopplingen är för långsam, trots att han befinner sig på Shanghais toppuniversitet för vårterminen 2011, skriver han på sin blogg.
De kör hem till honom för att få in meddelandet som säger att det inte blir någon flashmob.
”Anledningen är att jag inte har ansökt, så det verkar som att det är olagligt”.
”Verkar vara olagligt” var inte bra, det skulle bara vara ”olagligt”, dessutom kräver de att han skriver dit ”jag råder er att inte gå dit” men Sven vägrar.
Han förhörs sedan hela eftermiddagen och svarar så ärligt han kan. Men en fråga vägrar han att svara på och det är lösenordet till sin blogg.
”Jag förklarade om och om igen att jag tänkte inte svara på den frågan, jag trodde inte alls att jag enligt lag behövde svara på godtyckligt ställda frågor bara för att de var poliser,” skriver han.
På vägen hem till lägenheten tar han fram inspelningsapparaten som hade varit igång i tio timmar. Han undrar för sig själv hur det kom sig att de aldrig frågade vad det var för mackapär som stack fram bland skjortknapparna.
Sven får genomföra de sista proven men sedan utvisas han från Kina där han bott i Shanghai sedan augusti förra året. Nu vilar han ut hemma på Gotland.
– Jag känner mig ganska nöjd över att vara hemma. Jag vill inte åka tillbaka dit igen, sade han till helagotland.se.