Studenter som har en förälder med alkoholmissbruk möter särskilda problem på universitet. Dels kan drickandet i studentkretsar ge dem ångest inför risken att själva hamna i missbruk, dels oroar de sig för den missbrukande föräldern som är kvar på hemorten. Detta visas i en avhandling gjord av Helena Hansson på Lunds Universitet.
– Personalen på Studenthälsan möter de här problemen med jämna mellanrum. Ofta handlar det om unga människor som fått ta mycket ansvar under sin uppväxt, och som har svårt att lämna ansvaret och kontrollen när de flyttar hemifrån. De vet också att alkoholism är delvis ärftlig och är rädda för att själva hamna i samma situation, säger Helena Hansson.
I avhandlingen som är framtagen på avdelningen för klinisk alkoholforskning på Lunds Universitet redovisar hon två studier om insatser för att stödja studenter med alkoholmissbrukande föräldrar, respektive stöd för partners till personer med alkoholproblem.
För de studenter som vuxit upp med föräldrar som missbrukar alkohol erbjöds tre alternativ: ett alkoholprogram, ett så kallat copingprogram och en kombination av dessa två program.
Alkoholprogrammet handlade mest om hur man i en festmiljö kan lära sig dricka på ett sätt som inte skadar eller leder till missbruk. Copingprogrammet handlade om olika sätt att hantera familjesituationen.
– Ungdomar med missbrukande föräldrar behöver tillåta sig att tänka på sig själva och sina behov istället för att främst ta hänsyn till förälder, säger Helena Hansson.
– De måste också sätta gränser, till exempel gäller det att inte åka hem och titta till familjen varje helg och inte acceptera telefonsamtal från en berusad mamma eller pappa, förklarar Helena Hansson.
Alkoholprogrammet gav resultat efter ett år, men det bästa resultatet som visade sig två år senare var i den grupp som fått en kombination av programmen.
I studien där partners till alkoholmissbrukare fick stöd var alternativen ett enda informationstillfälle, fyra individuella sessioner med copingträning eller tolv gruppträffar i en stödgrupp.
Copingträning och gruppstöd gav störst psykiska förbättringar, som också kvarstod efter två års tid.
Organisationer som AA (Anonyma Alkoholister) har stödgrupper för missbrukares anhöriga, men den offentliga vården behöver också ha både gruppträffar och individuella program att erbjuda, menar Helena Hansson.
En svårighet kan dock vara att nå de berörda.
– Det är lättare att få kontakt med anhöriga till människor med andra sorters sjukdomar; som diabetes, demens och psykiska sjukdomar. Alkoholism är fortfarande något som familjerna ofta vill dölja, men om vi kan utveckla bättre stödprogram så kanske de anhöriga får större intresse av att vara med, hoppas Helena Hansson.
Avhandlingen som heter ”Interventions in adult children and spouses of alcoholics” kommer att läggas fram den 8 december.
Källa: Lunds Universitet
