Om medvetandet bara är en produkt av hjärnan borde man förvänta sig att ju värre hjärnan är skadad, desto sämre skulle medvetandet fungera. Det är också vad man kommit fram till inom mycket modern hjärnforskning, men det finns också en annan bild – att sinnet kan fungera bra, eller till och med bättre än vanligt, när hjärnan är allvarligt påverkad, som vid nära döden-upplevelser (NDU). Är det så att sinnet kan fungera oberoende av hjärnan?

En av forskarna som har studerat det här fenomenet är Alexander Batthyany, professor i teoretisk psykologi och psykologins filosofi i Liechtenstein och vid avdelningen för kognitionsvetenskap vid universitetet i Wien.

I sin senaste studie, som publicerades tidigare denna månad, har han undersökt tusentals berättelser om nära döden-upplevelser för att se hur bra de som varit med om dem kunde se och tänka medan det pågick.

Blinda människor ser för första gången under nära döden-upplevelser

Batthyany kom fram till det märkliga resultatet att ju värre det fysiska tillståndet var för dem som haft en NDU, desto mer sannolikt var det att de hade upplevt ”klara och komplexa” medvetande- och sinnesfunktioner.

I en tidigare studie från University of Virginia 2007 visade det sig att 52,2 procent av de som upplevt en NDU sade att de såg tydligare och 74 procent kände sig ”mer medvetna och alerta”.

”Extremt medveten”

”Jag kände mig extremt medveten, helt närvarande, skarp och fokuserad. Så här i efterhand är det som om jag halvsov när jag levde, och var helt vaken efter att jag dödförklarades”, sade en deltagare i Batthyanys studie.

”Mitt sinne kändes rensat, och mina tankar kändes snabba och beslutsamma. Jag kände en enorm känsla av frihet och var helt nöjd med att ha blivit av med kroppen. Jag kände en koppling till allting omkring mig som jag inte kan beskriva. Jag kände det som om jag tänkte snabbare, eller att tiden hade saktat ner avsevärt”, sade en annan.

Batthyanys studie gick igenom tusentals berättelser tagna från nätet skrivna av människor som genomgått en NDU, och tog sedan fasta på dem som hade ord som handlade om syn eller tankeförmåga, och som dessutom innehöll detaljerad information om personens medicinska tillstånd. Sedan begränsade man sig till de berättelser där personerna hade upplevt hjärt- och/eller andningsstillestånd.

Omkring 47 procent av personerna talade om en förbättrad synförmåga, och 41 procent hade oförändrad synförmåga, ”vilket i sig själv är anmärkningsvärt eftersom de befann sig i ett medicinskt kristillstånd och ofta var medvetslösa”, skrev Batthyany i ett mejl till Epoch Times.

Fastän man får utgå från att en del berättelser kan vara falska, så menar Batthyany att dessa troligen är prototypiska, alltså härmar de vanligaste nära döden-berättelserna, vilket innebär att den sammantagna bilden troligen inte ändras. Mindre än en procent av historierna i hans studie rensades bort för att man misstänkte att de inte var äkta.

Hallucinationer

Batthyany skrev att somliga vetenskapsmän tror att NDU:er är hallucinationer som produceras av neurofysiologiska processer, men han pekar på andra studier där svårt dementa Alzheimerpatienter blivit helt klara i huvudet precis innan döden, och att blinda personer rapporterat att de kunde se under en NDU.

Dementa patienter kan uppleva klarhet innan döden

Dessa studier, liksom Batthyanys egna, tyder på att det funnits en ”komplex och strukturerad medveten upplevelse under nedsättning, sammanbrott eller frånvaro” av de neurobiologiska funktioner som man tänker sig skulle vara verksamma under en sådan hallucination, eller under ett allmänt medvetet tillstånd, menar Batthyany.

Hans slutsats är att medvetande – inklusive en jagupplevelse, komplexa visuella upplevelser och mental klarhet – ibland kan överleva nedsatt hjärnfunktion eller till och med en total avsaknad av elektrisk aktivitet i hjärnan.

”Det återstår för framtida forskare att bekräfta eller avfärda våra informella observationer genom formell analys”, skriver han.

Batthyanys studie, “Complex Visual Imagery and Cognition During Near-Death Experiences”, finns i nr 2 i volym 34 av Journal of Near-Death Studies.