Man kan dra flera lärdomar från Sovjetunionen. Jag tror att den första, som är svårt för många amerikaner att förstå, är att ideologin är viktig.
Sovjetunionen var inte ett riktigt land. De länder som dök upp ur spillrorna av Sovjetunionen – Ryssland, Ukraina, Georgien – är verkliga länder medan Sovjetunionen inte var ett riktigt land. Det var ett utväxt av ideologin. När det stod klart för världen vad den sovjetiska ideologin, marxism-leninismen, stod för kunde Sovjetunionen inte längre existera eftersom det inte grundade sig på något annat.
Av detta följer att en antihuman och omoralisk ideologi måste ifrågasättas. Många människor i väst ansåg att eftersom den kommunistiska ideologin verkade löjlig var det inte nödvändigt att kritisera den. Detta var ett stort misstag.
Den kommunistiska ideologin, som föreföll löjlig utifrån sett, var mycket stark i fråga om dess psykologiska effekter på människorna i de kommunistiska länderna.
Därför var det viktigt att utmana den kommunistiska ideologin inte bara på ekonomiska grunder utan även av grundläggande moraliska skäl. En sådan moralisk utmaning är nödvändig eftersom kommunistisk ideologi förutsätter att det inte bara skapas kollektiva rättigheter, utan också kräver att den mänskliga naturen förändras genom att människor berövas friheten.
Ytterligare en lärdom från Sovjetunionen är att det är viktigt att stödja de människor som försvarar mänskliga rättigheter inne i kommunistiska länder.
Många människor i västvärlden, däribland många i USA, ansåg att de sovjetiska dissidenterna inte var så viktiga. De sade att det bara fanns ett fåtal oliktänkande, att dessa inte hade något stöd i landet och att de inte representerade någon annan än sig själva.
Det är sant att de var få till antalet, men de representerade idén om universell moral och därför hade de en stor betydelse.
Så länge det fanns personer inne i Sovjetunionen som var redo att stå upp för universella värden, förblev de en faktor för tillvaron i landet. Och de oliktänkandes exempel hade en effekt på många som själva var rädda för att försvara universella värden.
Därav följde att det fanns människor som var beredda att utmana regimen när den började att försvagas på grundval av de värden som hade bevarats och varit respekterade även under de långa åren av totalitär dominans. Idéer som hade diskuterats i små grupper av oliktänkande i deras kök blev en dominerande åsikt för miljontals människor. Som ett resultat kunde Sovjetunionens kollaps inte stoppas.
En sista punkt är att när regimen föll samman var det inte möjligt att bygga ett demokratiskt samhälle enbart på ekonomiska reformer utan en åtföljande moralisk reform.
Många av reformatorerna som tog över i Ryssland efter Sovjetunionens fall trodde att det var nog bara att ändra ekonomin och att allt annat skulle ta hand om sig självt.
Men i själva verket var ekonomin inte i stånd att diktera värden för samhället. Samhället var i behov av värden för att tygla och leda det. Eftersom den moraliska aspekten av förändringen var försummad ersattes kommunismen i det forna Sovjetunionen med ohejdad kriminalisering.
De moralvärderingar som låg till grund för förstörelsen av det sovjetiska systemet, krävdes för att ligga till grund för byggandet av ett nytt samhälle så att övergången till demokrati skulle vara fullständig.
Sovjetunionen är nu en del av historien, men dessa lärdomar från Sovjetunionens fall och erfarenheten av postsovjetiskt Ryssland kan hjälpa folken i Kina och Vietnam i dag.
David Satter är docent vid Hudson Institute och före detta Moskva-korrespondent för London Financial Times (1976-1982)
Denna artikel bygger på dett tal av David Satter den 23 januari 2010, på VHN, Vietnam Overseas TV, i Fountain Valley, Kalifornien. Återges med tillstånd av Wei Jingsheng Foundation, www.weijingsheng.org
Wei Jingsheng Foundation är inriktad på att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i Kina.
Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/32561/
