I ett av sina mest avgörande steg mot demokrati meddelade Burmas delvis civila regering ett formellt slut på mediecensuren på måndagen. Censuren hade införts av den tidigare militärjuntan 1962.
Men liksom många av de senaste förändringarna i det länge förtryckta landet varnar observatörer för att det inte är någon djupgående reform så länge förtryckande lagar fortfarande råder i Burma.
Tillkännagivandet från chefen för Burmas pressgransknings- och registreringnämnd, Tint Swe, sade att media ”inte längre behöver granskas av censurnämnden” tack vare politiska förändringar i informationsministeriet
Professor Kanbawza Win, som var utrikespolitisk sekreterare på 1970-talet, kallar tillkännagivandet ”ett av de mest dramatiska stegen mot yttrandefrihet i det länge förtryckta landet.”
Samtidigt skrev han via e-post att ”det inte räcker att återställa full pressfrihet.”
Kommittén för att skydda journalister lovprisade också beslutet men kallade det en partiell åtgärd.
Åtgärden är partiell på grund av att samtidigt med tillkännagivandet införde regeringen också sexton riktlinjer som begränsar medierna.
Debbie Stothard från Altsean-Burma, ett regionalt nätverk som stöder mänskliga rättigheter och demokrati i Burma, ansåg att pressfriheten var ett PR-trick.
”De burmesiska myndigheterna har verkligen uppgraderat sin PR-strategi,” kommenterade Stothard via e-post.
Enligt riktlinjerna, säger Stothard, beordras media att ”inte skriva nyheter och artiklar eller publicera foton som inkräktar på viktiga nationella frågor, kritiserar regeringens politik på ett destruktivt sätt eller innehåller fakta som förstör de internationella vänskapsrelationerna”.
Utöver riktlinjerna har elva restriktiva säkerhetslagar som traditionellt har begränsat den politiska friheten inte heller upphävts, säger Stothard. Dessa inkluderar den ökända undantagsbestämmelsen från 1950, lagen om föreningsförbud från 1908, lagen för statens säkerhet från 1975 och lag 5/1996 som förbjuder motstånd mot 2008 års konstitution.
”Alla progressiva eller positiva lagar som antagits av regeringen undermineras av förekomsten av säkerhetslagar”, säger Stothard.
Dessa medialagar har ofta använts för att tysta och straffa journalister och nyhetsbyråer från att publicera rapporter som avslöjar korruption, bedrägeri, brott mot mänskliga rättigheter, ämbetsbrott från regimen och dess mäktiga kumpaner och allierade, enligt Tim Aye-Hardy, chef för New York-baserade Burma Global Action Network.
Dessutom kan utgivarna förlora sina licenser om de anses ha skadat en statlig myndighets anseende. Publicerare kan få stränga straff för att ha hetsat allmänheten till olagliga aktiviteter, enligt Burmas strafflag.
”Regeringen måste göra en fullständig översyn av dessa lagar som nu är öppna för tolkning och tillåter myndigheterna att undergräva yttrandefriheten. Det här är viktiga komponenter i en riktig demokrati”, skrev Aye-Hardy.
En ny medielag planeras att läggas fram för det burmesiska parlamentet senare i år. Fram till dess kommer nuvarande lagstiftning att vara kvar.
Översatt från engelska