Antalet döda efter jordbävningen i Nepal har nu passerat 8 000, och ingen vet hur mycket siffran kommer att stiga. Regeringen och internationella hjälporganisationer kämpar nu för att hantera följderna av skalvet, som hade magnituden 7,8 och drabbade landet den 25 april.
Allvarliga efterskalv håller dessutom Nepals 27,8 miljoner invånare på helspänn. Ett stort antal personer saknas och många fruktas vara döda, begravda under rasmassorna.
Den kraftiga jordbävningen hade sitt epicentrum i Lamjungdistriktet, beläget nordväst om huvudstaden Katmandu, söder om den kinesiska gränsen, och påverkade hela landet. Flera laviner orsakades i Himalaya – bland annat en som dödade över 15 människor och skadade tiotals fler vid Mount Everests basläger, 200 kilometer bort.
Frågan är hur detta fattiga land, rankat på 145:e plats av 187 i FN:s Human Development Index – vilket gör landet till ett av världens minst utvecklade länder – ska återhämta sig från katastrofen, som är den värsta i Nepal på över 80 år.
En möjlig lösning har kommit från Jubilee USA Network, en allians av över 75 USA-baserade organisationer och 400 trossamfund runt om i världen, som i ett pressmeddelande sagt att Nepal skulle kunna vara kvalificerat för skuldlättnad från en ny katastroffond från Internationella valutafonden (IMF).
IMF skapade katastroffonden i februari i år för att hjälpa fattiga länder att återhämta sig från allvarliga naturkatastrofer eller hälsokriser genom att förse dem med garantier om skuldlättnader. Fonden har redan hjälpt några av de eboladrabbade länderna ekonomiskt genom att lätta deras skulder med nästan 100 miljoner dollar.
Med stöd i siffror från Världsbanken sade Jubilee USA i ett uttalande: ”Nepal har en skuld på 3,8 miljarder dollar till utländska långivare och spenderade 217 miljoner dollar på återbetalning av lån 2013.”
Landet har skulder på ungefär 1,5 miljarder dollar vardera till Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken, liksom 54 miljoner dollar till IMF, 133 miljoner dollar till Japan, och 101 miljoner dollar till Kina.
”För att Nepal ska få lättnader genom IMF:s fond måste katastrofen ha förstört mer än 25 procent av landets ’produktionskapacitet’, påverkat en tredjedel av dess befolkning, eller orsakat skador större än storleken på landets ekonomi. Det tycks klart att Nepal kommer att vara kvalificerat för omedelbar hjälp från IMF, sade Eric LeCompte, VD på Jubilee USA Network, till Inter Press Service.
Enligt Jubilee USA Network är planen att Nepal ska betala tillbaka 10 miljoner dollar av sina lån till IMF under 2015 och nästan 13 miljoner dollar 2016. Genom att lätta på den bördan frigörs medel som kan omdirigeras till räddnings- och hjälpinsatser.
Kraftigare respons behövs
– Tiden är avgörande i sök- och räddningsoperationer, sade Valerie Amos, FN:s chef för humanitära frågor.
Det är dock oklart huruvida responsen varit tillräckligt snabb för den enorma uppgift som finns att hantera.
FN:s barnfond (UNICEF) bedömde i början av maj att närmare två miljoner barn från områden som allvarligt påverkats av jordbävningen är i desperat behov av humanitär hjälp.
FN:s World Food Program har skickat matpaket, medan Världshälsoorganisationen har skickat medicinska förnödenheter. Experter menar dock att mycket mer kommer att behövas de närmaste veckorna och månaderna.
Tiotusentals människor sover utomhus i provisoriska tält. Nästan alla har behov av bättre logi, rent vatten, sanitär utrustning, tält och filtar, samt bättre tillgång på mediciner.
I en situationsrapport från FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp står det: ”I Katmandudalen är sjukhusen överbefolkade, håller på att få slut på plats för förvaring av döda kroppar, och saknar läkemedel och kapacitet. BIR-sjukhuset [ett av landets ledande sjukhus] behandlar människor på gatorna.”
Scenerna av ödeläggelse i hela landet understryker behovet av nödhjälp, men illustrerar ändå inte det enorma behov av återuppbyggnad som kommer att finns i flera år.
– Nepals återuppbyggnadsarbete kommer att ta flera år och skuldavskrivning är ett recept för långsiktig ekonomisk stabilitet, betonade LeCompte.
– Eftersom IMF har tagit fram tydliga regler och har finansiering tillgänglig genom sin fond, borde hjälp [till Nepal] komma relativt snabbt. Då huvuddelen av skulden är till Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken är tyvärr villkoren för skuldlättnad mindre tydliga, sade han.
– Det är olyckligt att Världsbanken, ett utvecklingsorgan, fortfarande inte har släppt en plan liknande IMF:s för att snabbt svara på den humanitära krisen. Kortsiktigt måste Världsbanken erbjuda en plan för anslag och skuldlättnader. Jag hoppas att den här krisen också motiverar Världsbanken att offentliggöra sina planer för hur man ska ge snabb respons, avslutade LeCompte.
Kanya D’Almeida är Inter Press Services redaktör för Asien och Stillahavsområdet.
Artikeln är ursprungligen publicerad av Inter Press Service.
