Jean-Dominique Bauby (1952 -1997) var en fransk journalist som blev helt förlamad efter en stroke 1995. Han förlorade alla kroppsfunktioner, inklusive förmågan att tala. Det enda han fortfarande kunde var att blinka med sitt vänstra öga.
Bauby hade börjat arbeta på en bok innan han blev förlamad och var beslutsam att slutföra den. En amanuens (en person som skriver ner och/eller översätter tal) började arbeta med honom.
Eftersom Bauby endast kunde blinka med sitt vänstra öga var det det enda sätt som han hade för att kommunicera med amanuensen. Amanuensen brukade om och om igen läsa upp bokstäverna i alfabetets ordning tills Bauby blinkandes valde en bokstav. Om Bauby blinkade en gång betydde det att det var rätt bokstav. Om han blinkade två gånger, var den fel.
Inledningsvis var varken Bauby eller amanuensen vana vid den här typen av kommunikation och det uppkom många hinder och problem. De tillbringade sex timmar varje dag med att färdigställa en sida i boken. Gradvis började de utveckla ett samförstånd sinsemellan och de kunde skriva tre sidor på en dag. Efter månader av hårt arbete kunde de slutligen färdigställa den 150 sidor långa boken med titeln Den dykande klockan och fjärilen: En memoar om livet i döden (The Diving Bell And The Butterfly: A Memoir Of Life In Death). Det uppskattas att Bauby blinkade med sitt vänstra öga över 200 000 gånger under tiden boken skrevs.
”Smarta människor finns det många av, men de framgångsrika är få.” Många smarta människor når aldrig framgång eftersom de förväntar sig något mer när de redan har alla medel som behövs för att lyckas. En framgångsrik person skapar emellertid förutsättningar för framgång, även om han endast har förmågan att blinka med ett öga.
Översatt från: http://en.epochtimes.com/news/8-3-29/68202.html