Att skolan och Europa stod högst på agendan för FP i Almedalen var inte så konstigt, eftersom partiets två mest högprofilerade politiker på plats var utbildningsminister Jan Björklund och EU-minister Birgitta Ohlsson. Det avspeglade sig även i Björklunds tal, där han inte ryggade en millimeter från varken europatanken eller sin förda skolpolitik.
Om Jan Björklund hade varit en av ens lärare i högstadiet så vet man precis vilken typ han hade varit: Den där som inte vek ner sig. Som tog striden med klassens busar, oavsett hur mycket de avskydde honom. Kanske inte den mest älskade läraren, men den som ingen lyckades sätta sig på.
Så stod han också på Almedalens scen den 5 juli och tittade sina belackare rakt i ansiktet, ignorerade förhållandevis högljudda motståndarhejaklackar och det demonstrationståg mot honom som tidigare på dagen hade löpt genom Almedalen. Han försvarade sitt korståg mot ”flumskolan” och pratade sig varm för Europa, till och med för euron. Tonen var ofta frän och sarkastisk, med en hel del skämt på de politiska motståndarnas bekostnad. Folkpartiet i allmänhet och Jan Björklund i synnerhet är åtminstone inte rädda för att vara obekväma.
Redan tidigare under dagen hade Birgitta Ohlsson och EU-parlamentarikern Olle Schmidt pratat EU-politik, och Ohlsson blygdes inte att utropa folkpartiet till ”det mest EU-vänliga partiet i riksdagen” och anklaga samtliga andra partier för att ha abdikerat i EU-debatten. Politiske reportern KG Bergström kallade partiets tendens att driva frågor som är impopulära hos de flesta svenskar (som euro- och natomedlemskap) för ”suicidal”, men det bet inte på Ohlsson, och knappast på Björklund heller; Björklund ägnade en ganska stor del av sitt tal åt ett flammande försvar för europatanken.
– Ensam är inte stark. Ensam är bara ensam. Starka, det blir vi tillsammans, sade han, och förklarade utan att darra på manschetten att Jonas Sjöstedt hatar EU för att det bygger på individuell frihet, och att Jimmie Åkesson hatar det för att det bygger på öppenhet och tolerans.
Euron, som väl aldrig varit mer avlägsen än nu för Sveriges del, försvarade han som sagt också, även om FP inte driver frågan om ny folkomröstning i nuläget.
– Sitter man vid bordet har man inflytande. Sitter man inte vid bordet riskerar man själv att hamna på menyn.
Om det var något som blev lite av ett antiklimax under dagen så var det Folkpartiets själva utspel: En ”lärlingsutbildning 2.0”, som innebär att de gymnasiala lärlingsprogrammet ska byggas ut och även att innefatta en kraftigt subventionerad deltidsanställning. 2020 tänker man sig att 50 000 elever ska välja dessa lärlingsutbildningar, och om hälften av dem väljer och får en sådan anställning kommer det kosta mellan två och tre miljarder.
Man kallade det ett ”systemskifte”, men på förmiddagens presskonferens fick Björklund ägna en del tid åt att förklara på vilket sätt det skilde sig från Moderaternas YA-jobb som presenterades i förrgår.
Men om Björklund låtit sig nedslås av detta så var det inget han visade under talet, utan han gick i stället till generalangrepp på de rödgröna. Han kallade Socialdemokraternas förslag om gymnasieobligatorium och högskolekompetens för alla för ”totalt verklighetsfrånvänt”, och gick längre än så:
– De rödgröna partiernas utbildningspolitik är ett enda stort korthus. Blås på det och det ramlar ihop.
Givetvis fick Björklund även beröra frågan om regeringsbildning. De senaste dagarna har det florerat rykten om att Socialdemokraterna och Folkpartiet kunde tänkas överväga ett samarbete, men detta avfärdade både han och andra FP-företrädare bestämt under dagen. Kanske inte så oväntat, med tanke på de rejäla rallarsvingar han utdelade mot Löfven och S. Precis som Reinfeldt kritiserade Björklund de rödgrönas ovilja att presentera ett regeringsalternativ före valet:
– Som det ser ut nu finns det bara ett regeringsdugligt alternativ i nästa års val – och det är en återvald alliansregering.
