Singaporebor säger ofta: ”När man tar någon annans pengar måste man lösa dennes problem.” Lee Kuan Yew betalar vår premiärminister en lön som är fem gånger högre än USA:s presidentlön. Högre statstjänstemän i Singapore är de högst betalda i världen. Detta kan hjälpa oss att förstå vad som motiverar en del av statstjänstemännen i högre positioner att fatta underliga beslut.
När Li Lanqing, Kinas tidigare vice premiärminister, i juli förra året besökte Singapore anklagades sex Falun Gong-utövare för ”sammankomst utan tillstånd” för att de delat ut informationsmaterial på Orchard Road nio månader tidigare. Under rättegången anklagades utövarna också för ”lagtrots”. Två av de sex utövarna överklagade senare domarna till hovrätten.
Wang Yuyi, en av som överklagat, förklarade i sitt yttrande: ”Vi visade inte förakt för rätten och vi hade inte heller för avsikt att göra det. Svarandens grundläggande rättigheter är rätten till ‘öppen rättegång’. Att bojkotta ‘hemlig rättegång’ var en handling för att skydda våra författningsenliga rättigheter som svarande. Efter att ha uttömt alla andra former av förhandlingar var vi tvungna att handla på detta sätt för att skydda våra rättigheter.”
I sina yttranden förklarade klaganden att rättegången mot de sex den 22 januari 2007 var arrangerad och hölls i en rättssal med endast åtta stolar. Under rättegången hindrade ett dussintal vakter inne och ute i rättssalen människor inklusive media och svarandens familjemedlemmar att komma in i rättssalen, vilket effektivt förhindrade att nyheterna om rättegången blev allmänt kända.
De överklagande förklarade vidare att under flera månader innan rättegången hade de anklagade Falun Gong-utövarna upprepade gånger både muntligt och skriftlig begärt att rättegången skulle hållas i en större rättssal. Alla framställningar avvisades. De underströk att om man avsiktligt håller sådana ”hemliga rättegångar” bryter det mot svarandens konstitutionella rätt till ”öppen rättegång”.
Vid rättegången den 3 juli 2006 påpekade två av de överklagande att åklagare Hay Hung Chun misslyckades med att ta fram konkreta bevis på att de anklagade faktiskt var på ”platsen för anklagelserna” vid ”tiden som anklagelserna gällde”. Vidare använde domaren Terrence Chua oklara formuleringar i sitt utslag som baserades på slutsatser i stället för på bevis.
Efter att ha lyssnat på yttranden som klaganden och åklagare från den 3 juli hade presenterat, erkände domare V.K. Rajah uttryckligen att ”åklagaren måste framlägga bevismaterial för att bevisa anklagelsernas tid och plats”. Åklagaren Hay Hung Chun resonerade att ”fastän bevisningen inte ger bevis kan vittnens uttalanden bevisa det”. Efter att utan resultat ha gått genom hundratals sidor av rättens protokoll hittades emellertid ingenting.
Den 24 juli i år förkunnades det länge väntade domstolsutslaget om den överklagade domen. Efter att alla hade satt sig förklarade domaren att ”överklagan avslogs” och vägrade att läsa upp skälen till det. Domstolsförhandlingarna avslutades inom två minuter.
Av domslutets 90 bedömningar hänvisar endast två till ”sammankomst utan tillstånd”. De flesta utslagen rör sig om rättsfall och detaljer som endast vagt hör till ärendet. Överklagan mot anklagelser om ”sammankomst utan tillstånd” avslogs på samma sätt som åklagaren Hay Hung Chun och domaren i lägre rättsinstans, Terrence Chua, hade gjort där man resonerade att ”även om bevisföringen inte kan bevisa tiden (för sammankomsten), så kan vittnen” (Domslut nr 5).
Vad beträffar anklagelser om ”förakt för rätten” resonerade V.K. Rajah att rättegången inte var en ”hemlig rättegång” eftersom ”dörren till rättegångssalen inte var låst under rättegången” (Domslut nr 7). Han berörde inte frågan om rättssalens storlek eller det onödigt stora antalet vakter som hindrade människor från att komma in i rättssalen, vilket var grunden till klagandenas begäran.
Wang Yuyi talar med reportrar utanför domstolen. (Foto: Min Guo/The Epoch Times)
