1982 flydde Koul, en femårig sydsudanesisk pojke, med sin mor då plundrare kom och förstörde deras by en natt. De följande tio åren sökte han skydd och trygghet i olika flyktingläger i Etiopien och Kenya. Det var en ständig kamp mot hunger och malaria.
Idag lever Maiwen Koul i Australien, är gift och har tre barn. För honom gick det snabbare än för många andra att hitta att en plats att känna sig hemma på. Genomsnittstiden för en flyktings vistelse i flyktinglägren längs Sudans, Kenyas, Thailands och Pakistans gränser är sjutton år. Det är föga förvånande att Koul känner sig manad att berätta sin historia via Australiens första simulerade flyktingläger – ”Flyktingens verklighet”.
Det simulerade flyktinglägret har sin förebild i flyktingläger som de Koul levde i, och inkluderar ett ”speakers corner” där han och andra flyktingar från Burma och Sudan berättar sina historier inför besökare vid sluttampen på sin färd genom den skapade upplevelsen.
– Vi hade inget dricksvatten och jag hade malaria, men inga mediciner, säger Koul när han berättar om hur han flydde till Kenya från flyktinglägret Dima i Etiopien.
Flyktingens verklighet, som finns i Melbourne, Australien, är en öppen, interaktiv utställning skapad av Oxfam Australia. Bakom installationen ligger ett års planering. Här införlivas alla de utmaningar en flykting kan tänkas möta, medräknat kapplöpning efter ägodelar och flykt från sitt hem, att förhandla med gränsvakter, ta sig över ett minfält, bygga upp ett läger och söka asyl.
– Idén var att försöka inkorporera en mängd olika saker som återfinns i läger runtom i världen, så att vi får möjlighet att undersöka universella problem, vilka handlar om flyttning och behovet av varaktiga lösningar vid flytten, säger Stephanie Cousins, Flyktingens verklighets projektkoordinator.
Enligt Oxfam Australia har idag 34 miljoner personer i hela världen förflyttats på grund av krig och konflikter. Australien mottar årligen 13 000 flyktingar. Cousins berättar att Flyktingens verklighet syftar till att väcka empati och respekt för flyktingarna i närområdet.
– Vi ville göra det på ett påtagligt vis eftersom detta är, tror jag, svårt för människor att identifiera sig med – flyktingproblem – de känner inte nödvändigtvis till eller har någon som helst förståelse för hur det känns att förlora sitt hem och fly till ett annat land, säger Cousins.
Mer än 3000 skolelever är inbokade för att besöka lägret. En lärare, Makushev, berättar hur hon betraktade sina 11-åriga elever då de fick en påtaglig förståelse av en flyktings verklighet när de nådde fram till tältet för asylansökan och där chockades av upptäckten att de var tvungna att kommunicera med en tjänsteman som bara pratade främmande språk.
– Jag tror att det var en fantastisk möjlighet för dem att själva få uppleva livet som flykting, säger Makushev.
Hon menar att eleverna även får en möjlighet att ge någonting tillbaka till samhället.
Studenten Matthew Stanois sade efter att ha upplevt den simulerade flyktingresan:
– Jag försökte känna hur flyktingen skulle upplevt det, fysiskt och känslomässigt. Det är mycket sorligt att människor måste genomlida denna typ av upplevelser. Stora delar av det som utspelades i lägret visste jag inte ens existerade.