Den nyligen beordrade gravöppningen av Pablo Nerudas kvarlevor kan kasta ljus över den verkliga dödsorsaken. Han var chilensk författare och kallades av Gabriel Garcia Marquez ”1900-talets störste poet, oavsett språk”.
Nerudas före detta chaufför hävdar att poeten avrättades på order av General Augusto Pinochet, och dog inte av leukemi som man annars trott.
Fast han själv hävdade att han inte var en politisk författare, var Neruda en artist som visste hur han skulle blanda politik och poesi i sitt liv. Han föddes som Ricardo Eliecer Neftali Reyes Basoalto 1904 och dog 1973. Han började skriva poesi när han var tio år och när han var sexton ändrade han namn till Pablo Neruda, förmodligen efter den tjeckiske författaren Jan Neruda.
Jag började läsa hans verk när jag läste medicin på 60-talet och jag läser dem fortfarande. Hur skulle jag kunna sluta? Två av hans böcker ”20 kärleksdikter och en förtvivlad sång” (som han skrev när han bara var tjugo år) och ”Kaptenens verser” är sammanvävda med mina första (oftast misslyckade) sentimentala äventyr. Liksom miljoner andra i Latinamerika och världen över, när jag en gång börjat läsa Neruda, blev han en del av mitt liv.
Nerudas politiska ståndpunkter låg bakom några av hans mest slagkraftiga dikter. För mig representerar han författaridealet som politiker. När han var 23 år utsågs han av det chilenska styret till konsul i Burma, Ceylon, Java, Singapore och senare Argentina och i de spanska städerna Barcelona och Madrid. Det spanska inbördeskriget, under vilket hans vän, den store spanske poeten Federico Garcia Lorca mördades, influerade starkt hans skrivande och hans politiska förehavanden.
Han gick med i republikanerna, först i Spanien och sedan i Frankrike. 1939 blev han chilensk konsul i Paris, varifrån han koordinerade emigrationen till Chile av så många som 2000 spanska republikaner som först hade flytt till Frankrike.
1943 återvände han till Chile där han deltog i protesterna mot president Gabriel Gonzalez Videlas förtryck mot strejkande gruvarbetare. 1945 blev han senator och gick med i kommunistpartiet. Regeringen utvisade honom snart och mellan 1947 och 1949 gömde han sig.
I januari 1948 gav Neruda ett av de mest passionerade talen om Chiles historia, han läste upp namnen på 628 människor som satt häktade i koncentrationslägret Pisagua utan att ha blivit förhörda eller formellt åtalade. Talet blev känt som ”Yo Acuso” (jag anklagar) efter den franske författaren Emile Zolas fördömande, 1898 av den franska regeringens behandling av Alfred Dreyfus. 1949 flydde han till Europa.
Nerudas största poetiska verk fick näring av hans politiska åsikter. I sitt epos ”Canto General” (”Den allmänna sången”) som gavs ut 1950, hyllar Neruda Latinamerikas rikedom och skönhet och folkets kamp för fred och social rättvisa. En del i verket är dikten “Alturas of Macchu Picchu” (Macchu Picchus höjder) en hyllning till civilisationen före Columbus tid.
Han bodde i Europa i tre år och återvände till Chile 1952, varifrån han gjorde många resor. Han besökte USA 1966 och 1971 fick han Nobelpriset i litteratur vilket han tog emot efter att han fått cancer.
När Salvador Allende blev Chiles president 1970 valde han Neruda till ambassadör för Chile i Frankrike där han bodde mellan 1970 och 1972. Därefter återvände han till Chile, men i september 1973 störtade Augusto Pinochet, med hjälp av CIA Allendes regering.
Jag tror fullt och fast att Nerudas liv splittrades av Pinochets kupp och Allendes självmord. Neruda dog bara tolv dagar efter kuppen. Just innan hans död, medan han låg sjuk till sängs, rannsakades hans hem av en militär enhet. När han mötte befälhavaren för enheten, i sovrummet med vapen i handen, sa Neruda, som knappt kunde tala ”Det finns bara en sak i det här huset som är farlig för dig: poesi”.
Officiellt dog Neruda av leukemi. Gravöppningen kommer att visa sanningen bakom dödsorsaken. Oavsett vad undersökningen kommer att visa, tror jag dock att den här mannen, den mest ledsna av män efter att hans vän Salvador Allende dött och efter demokratins nederlag i Chile, dog av brustet hjärta.
César Chelala är en internationell hälsokonsulent och författare.
