Kritik är drivmotorn till nytänkande anser Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Kommer någon med en kreativ idé är det underförstått kritik av det bestående och då kan det behövas någon som törs ”blåsa i visselpipan”.

I sin bok ”Förargelseväckande beteende – Om konsten att inte sitta stilla i båten” skriver Bo Rothstein om sina erfarenheter av att ”blåsa i pipan”. Författaren är en av landets internationellt etablerade samhällsvetare och en kritisk röst i den offentliga debatten.

Författaren menar att det saknas kritiska röster och att man kan skylla det på den svenska politiska kulturen, där samförstånd och samarbete betonas. Han anser också att farorna för den som vågar vara kritisk överdrivs och att alltför många väljer att tyst anpassa sig i samförståndskulturen.

– Men utan kritisk granskning kommer makten, såväl den politiska som den ekonomiska, att degenerera i maktmissbruk och korruption, säger författaren i en presskommentar.

Samhällforskare har en moralisk skyldighet att delta i den offentliga debatten, anser han vidare, men i universitetsvärlden har det dock blivit lågt i tak när forskningen har politiserats. Den som söker forskningsanslag anpassar sig ofta till politiskt gångbara tänkesätt.

– Svenska universitet är idag inte organiserade för att skapa kreativa forskare eller forskningsmiljöer. Tvärtom har man inom stora delar av svensk forskning, inte minst humaniora och samhällsvetenskap, en struktur som leder till vad som bäst kan beskrivas som intellektuell inavel, säger Bo Rothstein