Samefonden är upprörd över jordbruksverkets förslag om att använda medel ur Samefonden till arrendekostnader för privata markägare i Härjedalen. Om förslaget i budgetpropositionen för 2009 blir verklighet när riksdagen fattar beslut den 8 december så kommer det att bli så.
– Om riksdagen kör över samerna i det här fallet kommer Samefondens styrelse att avgå, sade Samefondens ordförande Lars Wilhelm Svonni.
Samefonden har som ändamål att främja rennäring, samisk kultur och samiska organisationer. Pengar ur fonden kan bland annat användas till inköp av mark för renskötsel och rennäringens rationalisering. Ärenden om bidrag prövas av Samefondens styrelse eller av Sametinget beroende på vad bidraget ska användas till.
Sametinget beslutade under plenum i maj 2007 att inte godkänna Jordbruksverkets förslag om att använda medel ur Samefonden till arrendekostnader.
Svante Nilsson som är ordförande i den referensgrupp som Jordbruksverket bildat för att lösa problemen med renbete i Härjedalen sade i en intervju i Sveriges Radio att Jordbruksverket har en annorlunda syn på hur man på lämpligaste vis använder medlen.
– Det är upp till regeringen att avgöra vilken användning det blir, menade han.
Efter att samebyarna förlorat rätten till renbete på privata marker har man sett över möjligheten om samebyarna via arrende till markägarna ska kunna fortsätta att låta sina renar beta på privata marker som de har behov av.
– Regeringen respekterar inte ett demokratiskt valt parlament som har fattat ett enhälligt demokratiskt beslut att inte godkänna att Samefondens medel ska gå till arrendekostnader, sade Sametingets ordförande Lars-Anders Baer.
Nilsson sade till Sveriges Radio att man varit medvetna om att Samefonden inte vill betala arrendekostnader, men enligt honom behöver Samefonden inte bli inkopplad överhuvudtaget. I stället kan vinst från de skogar som sedan 60-talet tillfallit samefonden, de så kallade samefondskogarna, gå direkt till betesarrendet, menade Nilsson.
Baer konstaterar att regeringens ord om samiskt inflytande är tomma.
– Regeringen säger i andra sammanhang att de stödjer FN:s arbete för att främja urfolkens rättigheter och kallar FN:s urfolksdeklaration från 2007 för ”ett verkligt framsteg”. Men själv vill man inte inse att man gång på gång fortsätter de koloniala övergreppen mot sitt eget urfolk menar Baer.
Enligt Svonni har samerna svårt att vinna marktvister i svenska domstolar eftersom bevisbördan för rätten till renbete på grund av urminnes hävd ligger på samerna.
– Först stjäl staten rättigheterna och sedan pengarna. Det är en ekvation som inte går ihop i en modern demokrati om man inte vill utmåla sig själv som en skurkstat, sade Svonni, som menar att Samefondens styrelse kommer att avgå om förslaget drivs igenom.
Den 18 augusti 2008 kom FN:s rasdiskrimineringskommitté, CERD, med nya rekommendationer till Sveriges regering. Kommittén anser bland annat att bevisbördereglerna måste förändras i rättegångar om markrättigheter så att bevisbördan inte bara ligger på samebyarna och att samebyarna måste få ekonomiskt stöd för att kunna försvara sina landrättigheter i domstol. Man anser även att samernas muntliga traditioner och bristen på skriftlig samisk dokumentation ska beaktas när man drar upp gränser för rätten till renbete.
Samebyarna i Härjedalen har vänt sig till Europadomstolen för att få sin sak prövad. En skriftväxling pågår och sedan ska domstolen ta ställning till om målet ska tas upp.
De medel som regeringen vill använda är inkomster från skogarna på renbetesfjällen i Jämtland (efter ett riksdagsbeslut 1962). Statens fastighetsverk förvaltar skogarna. Beloppet som fastighetsverket för över till Samefonden är knappt 1,5 miljoner per år.
I och med finanskrisen tappade Samefonden upp till en tredjedel av sitt värde. Enligt Sveriges Radios rapport innebär förlusten att det kan finnas mindre pengar till de domstolsprocesser som Samefonden finansierar, till exempel Rätanmålet som rör renbete i Jämtland. Sett över hela året har Samefondens värde minskat med över 40 procent.
