Händelsen att Venus passerar förbi solen är mycket sällsynt, då det sker med över hundra års mellanrum. Venuspassagerna var viktiga förr i tiden, för vetenskapsmän kunde då genom observationer från olika platser på jorden beräkna avståndet mellan jorden och solen.
– Missar man årets Venuspassage blir det en lång väntan på nästa, den sker först om 105 år, säger Maria Sundin, forskare i astronomi vid Göteborgs universitet i ett pressmeddelande.
Årets passage vid soluppgången den 6 juni är därför den sista Venuspassagen vi har möjlighet att se i våra liv.
Den som vill se Venus passera solen den 6 juni får passa på så fort solen går upp. Men endast i norr syns hela passagen, där börjar passagen redan några minuter efter midnatt.
Soluppgången sker vid olika tidpunkter i landet, och passagen är slut strax före sju på morgonen, så man får vara morgonpigg om man vill se den.
Men var rädd om ögonen. Det är farligt att titta mot solen med blotta ögat. Den säkraste metoden att observera solen är med hjälp av projektion, där den ofiltrerade bilden av solen avbildas på en vit pappskiva efter okularet.
De som vill beskåda Venuspassagen med blotta ögat kan använda sig av ett svetsglas nr 14 som finns att köpa i exempelvis järnhandeln, tipsar en astronomisk webbsida.
Den första förutsägelsen att Venus skulle passera framför solskivan, gjordes av Johannes Kepler, som beräknade att Merkurius skulle passera framför solen den 7 nov 1631 och Venus bara någon månad senare, den 6 dec 1631. Tyvärr dog han precis innan passagen skulle äga rum 1630, och ingen annan observerade dessa händelser.
Men Kepler missade förutsäga att Venus skulle passera framför solen även den 4 dec 1639; detta förutsades istället av den unge brittiske matematikern Jeremiah Horrocks.
Efter 1769 års passage beräknades avståndet mellan jorden och solen till 153 miljoner km. Och det var rätt så exakt då man vid senare passager förfinade mätningarna och avståndet bestämdes slutligen till 149,59 miljoner km.
Det finns en berättelse om ett märkligt öde som drabbade den franske astronomen Guillaume Le Gentil. Han tänkte observera passagen år 1761 från Indien. Men oroligheter i landet drev honom vidare till Mauritius. Tyvärr kom han inte fram i tid och beslöt sig då för att vänta åtta år på nästa passage i Filippinerna.
Men även på Filippinerna bröt oroligheter ut och han fick resa till Indien där läget nu var lugnt igen. Men när den stora dagen kom, dök molnen upp, så det blev ingen observation. Guillaume Le Gentil blev en tid sjuk både fysiskt och psykiskt och när han efter 11 år äntligen kom hem upptäckte han att han hade dödförklarats av sin släkt.
I början rönte inte Venuspassagerna särskilt mycket intresse, men med tiden har det blivit mer uppmärksamhet.
Venuspassager är viktiga även nuförtiden ur vetenskaplig synpunkt och används för att söka efter planeter runt andra stjärnor, så kallade exoplaneter, med hjälp av rymdbaserade teleskop.
– Om ni ser passagen den 6 juni, så skänk en tanke till Guillaume LeGentil och alla andra som har kämpat så hårt för att få fram den kunskap som vi så lätt googlar oss fram till idag. Och glöm inte att skydda ögonen! Man får aldrig titta på solen med blotta ögat. En bra metod är att projicera ljuset genom en kikare ner på ett vitt ark, råder Maria Sundin.
