Vad rör sig i vanliga kinesers huvuden? Under rubriken ”Sagt i Kina” samlar vi upp kommentarer och skämt om aktuella händelser från kinesiska internetsidor, ibland med en liten förklaring där så behövs.
Den 5 mars började tusentals kinesiska politiker strömma till Peking för de årliga ”två mötena” (”lianghui” på kinesiska). Termen syftar på att man samlar Nationella folkkongressen och Folkets politiska rådgivande konferens.
Det förstnämnda är Kinas motsvarighet till en lagstiftande församling, och det sistnämnda är ett rådgivande organ, men båda två existerar bara som ett slags politisk kosmetika, eftersom själva partiorganen är de som i praktiken bestämmer allting i Kina.
Flera skämt på nätet, med anledning av årets två möten, handlade om att många partitjänstemän har skickat sina barn för att studera utomlands, planerar att flytta utomlands själva, eller helt enkelt har förskingrat pengar.
En kommentar löd: ”De två mötena är snarare ’Föräldramötet för oss som har barn i skolan i Europa och USA’ och ’Bostadsägarmötet för oss som har hus i Australien, USA eller Kanada’!”
En annan löd: ”Enkelt uttryck är de två mötena ett möte mellan två grupper: de som inte kan redovisa sina tillgångar offentligt och de som inte kan uppge sitt medborgarskap offentligt!”
– Aboluo
@Zhaoxunlinghun: ”I nationella församlingar i andra länder händer det lätt att ledamöterna börjar slåss. I Kina händer det lätt att ledamöterna somnar.”
– Twitter
Att lära sig partispråket
Den 25 februari höll Kinas utrikesminister ett tal vid en tankesmedja i Washington, där han bland annat sade: ”Kina måste hålla sig till vägen med socialism med kinesiska särdrag… Vi kommer aldrig att exportera vårt samhällssystem eller utvecklingsmodell…”
En kinesisk internetanvändare gjorde sin egen översättning av vad Wang egentligen menade: ”Bara fogliga och lydiga kineser bör förslavas, och är villiga att leva under det här systemet av slaveri med kinesiska särdrag. Så länge vi inte exporterar vårt slaverisystem så har andra länder ingen rätt att blanda sig i hur vi behandlar våra slavar.”
Det bästa från Weibo
@Wang Ran: ”[Donald Trump och Ren Zhiqiang] är fastighetsmagnater båda två, och båda gillar att fälla kontroversiella kommentarer offentligt, särskilt på tv. En av dem är på väg att bli ledare för sitt parti, medan den andre har tystats för att han ’motsätter sig partiet’.
– Weibo
Ren Zhiqiang, den frispråkige fastighetsmagnaten som nyligen straffades av partiet för sina kritiska åsikter, jämförs på kinesiska sociala medier med Donald Trump, som är på god väg att bli republikansk presidentkandidat i USA. (Foto: China Photos /Getty Images)
@64heishan_com: ”Enligt hans självbiografi sade Obama i sin barndom att han ville bli USA:s president. Åratal efter att boken publicerats valde amerikanerna honom till president i verkligheten. Men i Kina beskrivs viljan att bli president som ett brott. I USA är ambitionen att bli president en ’amerikansk dröm’. I Kina är ambitionen att bli president ett brott. Således har den ’kinesiska drömmen’ uppenbarligen ingenting med personliga ambitioner att göra.”
– Botanwang
Förklaring: Det här inlägget syftar på den Pekingbaserade advokaten Zhang Kai, som har försvarat kristna. Han dök nyligen upp på kinesisk tv efter att ha varit försvunnen i flera månader, och ”erkände” att han gjort sig skyldig till att ha stört den allmänna ordningen. I annan officiell rapportering hävdades att ett av Zhangs ”brott” var att han ville ”bli president”.
Doktor utpressare
En man vid namn Jiang, som bor i staden Mianyang i Sichuanprovinsen, tvingades betala motsvarande 15 000 kronor för en mindre operation som skulle ha kostat knappt 4 000 kronor, efter att ha blivit utpressad av läkaren under pågående operation.
Jiang berättade för statliga medier om händelsen efter att han läst om ett liknande fall i tidningen. För två veckor sedan besökte han sjukhuset i Mianyang för ”en pinsam åkomma”. Kirurgen sade att en mindre operation, som skulle kosta 4 000 kronor, skulle lösa problemet.
Men halvvägs genom operationen slutade kirurgen plötsligt och sade till Jiang att han behövde göra ännu ett ingrepp. Jiang kunde bara gå med på det, och strax därefter gjorde kirurgen om samma sak igen. Det slutade med att Jiang fick betala 11 000 kronor extra för de två extra ”obligatoriska” operationerna.
