Den 2 till 3 augusti 1944 mördades runt 3000 romer i gaskamrarna i Auschwitz. På torsdagen anordnades en ceremoni i Stockholm till minne av offren för händelsen, som har kommit att kallas ”Zigenarnatten”.
När man talar om förintelsen är det främst den judiska befolkningen som är i fokus. Att som flest 20 000 romer hölls fångna i Auschwitz- Birkenau är inte lika allmänt känt. Romerna, som är Europas största minoritet, har alltid varit en utsatt och diskriminerad grupp.
”Zigenarnatten” var en del i nazisternas program för att utrota romerna, som ansågs vara lägre stående. Sammanlagt dödade man minst en halv miljon ur folkgruppen.
De som avrättades under ”Zigenarnatten” var de sista i det ”zigenska familjelägret” i Auschwitz. SS-chefen Heinrich Himmler hade i maj 1944 gett order om att likvidera lägret. Romerna beväpnade sig dock med järnrör och likvideringen sköts upp, skriver Forum för levande historia.
Natten mellan 2 och 3 augusti tvingades alla de 2897 romer som fanns kvar i lägret till gaskammaren och avrättades. Kropparna brändes sedan i stora gropar.
Sedan några år tillbaka är ”Zigenarnatten” en officiell minnesdag.
Domino Kai, som är utredare inom diskrimineringsombudsmannen, sade till TV4 att romernas situation i Europa idag ”tyvärr är ganska hemsk”.
– Inte minst i Ungern, där man säger helt öppet på bästa sändningstid i tv att romerna och judarna ska ut ur landet. Även Berlusconis eko från 2008 hänger kvar, där han påstod att ”romerna är ondskans armé” och utför etisk profilering genom fingeravtryck. Många stater i östeuropa har en hets och förföljelse av romer.
I Sverige lever idag runt 50 000 romer. Många av dem vittnar om diskriminering på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och i skolan.
– I Sverige diskrimineras romerna mer än vi tror. Man tror inte att det är sant att romerna inte får lägenheter, man blir sparkad på arbetsmarknaden när arbetsgivaren får veta att det var en rom man anställde. Så är det faktiskt. Det här är vardag för väldigt många romer, sade Domino Kai.
Socialdemokraternas tidigare ordförande Mona Sahlin, som talade vid minnesstunden i Stockholm, anser att romernas situation i Sverige är bättre än i övriga Europa:
– I övriga Europa är den än värre. Där talar vi om mord och misshandel och tvångsförflyttningar och steriliseringar som ligger nära i tiden, sade hon.
Men i Sverige utförde man godtyckliga tvångssteriliseringar på bland annat romer fram till 1975. Tvångssteriliseringar var en teknik inom den sociala ingenjörskonsten under uppbyggandet av Folkhemmet, och syftade till att hindra ”folkstammen” från degenerering. I praktiken steriliserades framförallt kvinnor ur socialt utsatta grupper, många av dem som klassades som ”tattare”.
Mellan 1914 och 1953 förbjöds romerna att invandra till Sverige, vilket inkluderar de år de utsattes för nazisternas förföljelse under andra världskriget. Strax efter andra världskrigets slut kom dock två små romska flickor, som var kusiner med varandra, till Sverige på en av de ”vita bussarna”, som efter kriget åkte ned och plockade upp krigsfångar, berättar E Romani Glindas ordförande Fred Taikon för Epoch Times.
– De hamnade i ett interneringsläger i Sverige. Min farfar hörde talas om detta och sökte upp dem, tog dem till sig. Senare gifte sig en av dem med min farbror, och kom att bli min ingifta faster, Sofia.
De båda flickorna kom in i landet som flyktingar. Taikon säger att det är osannolikt att bara två romer var i behov av hjälp, och att flickorna kom med av misstag. Varken Sverige, Danmark eller Norge hade med sig några romer på de vita bussarna, så man måste ha sorterat flyktingarna på plats, menar han.
Författaren Gunilla Lundgren har skrivit en bok om Fred Taikons faster, ”Sofia Z-4515”, där numret står för det fångnummer som fångarna i koncentrationslägren fick intatuerade på armen.
Det var inte någon lätt bok att skriva. Det har varit oerhört svårt för de överlevande att berätta om sina upplevelser, säger Taikon. Det gäller inte bara romer utan krigsoffer över huvud taget.
– Man vill inte uppleva de där traumatiska händelserna igen. Det kan finnas en viss skamkänsla i att ha blivit utsatt för övergrepp också, som gör det svårt att berätta.
Tre år tog det för Sofia att berätta för författaren om sina upplevelser, berättar Taikon, som bodde tillsammans med sin faster i ett gemensamt hus i Stockholm.
– Hon berättade ju också för oss, i korta etapper, om vad som hade hänt. Jag såg hur svårt hon hade det, hon fick traumatiska utbrott. Hon hade långa depressionsperioder. Ibland kunde hon bara sjunka ned i ett hörn och sitta och dra sig i håret. Det fanns med henne hela tiden. Hon kunde kort berätta om olika händelser. Vi kände ju allesammans till det här.
De överlevande från koncentrationslägren blir allt färre, så här 67 år efter krigets slut. Men det finns en del 75-åringar i Europa som var barn i lägren. Deras barn och barnbarn finns dock kvar.
För några år sedan var Fred Taikon med på en bussresa ned till Auschwitz-Birkenau tillsammans med ett 30-tal romska ungdomar.
– Det var en väldigt tung resa. Men en av tankarna med resan var att detta har hänt, för länge sedan, risken är att det faller i glömska.
Ungdomarna på resan kom från olika länder och olika romska grupperingar, berättar Taikon. Det var förutom svenska romer även finska, ungerska, jugoslaviska och polska romer. De var någorlunda förberedda på vad de skulle möta i koncentrationslägren, men att komma dit på plats var ändå omskakande för dem att komma till platsen där det utspelat sig.
Andra dagen åkte de till Birkenau, där de flesta romska fångarna förintades. De besökte barackerna där fångarna blev intagna, såg järnvägsspåret som leder in till lägret, och gjorde en rundvandring på området som var speciellt för romer.
– Där finns bara ruinerna kvar. Man brände ned allting. Det står bara massor av skorstenspipor kvar, skorstenar byggda i tegel. På platsen där romerna dödades har man upprättat en speciell minnesplats.
I september i år kommer Fred Taikon, tillsammans med en grupp, att göra en liknande resa till Polen, och besöka olika koncentrationsläger, bland annat det stora lägret Lodz, där många romer hölls fångna. De kommer i Auschwitz-Birkenau att träffa en romsk organisation som arbetar speciellt med förintelsefrågorna.
