Respektfylld Pink Floyd-hyllning

Recension

En konsert med legendariska Pink Floyd var betydligt mer än en radda låtar som spelades upp av några musiker inför publik. Det var en helhetsupplevelse med ljud, ljus, fyrverkerier och filmsekvenser som samverkade till att skapa en drömsk värld som var deras alldeles egen.

Nu finns inte bandet längre och en återförening är inte att vänta, då bandets båda dominanter David Gilmour som Roger Waters efter en lång personlig konflikt nu har fullt upp med sina solokarriärer. Men det finns alternativ som inte står långt efter. Det visade Falkenbergsbaserade Shine On, vid fredagens konsert på Rådhustorget i hemstaden.

Shine On lyckas mycket bra med att förmedla Pink Floyds drömska värld till de drygt 2 000 i publiken.
Musiken är originaltroget framförd:

– Många av lyssnarna vet precis när tonerna kommer, och väntar på att de ska komma. Vi vill inte förstöra upplevelsen för dem, sade Magnus Nilsson, gitarrrist och sångare i en intervju veckan innan konserten.

Han är dessutom en av konsertens arrangörer, då bandet självt står bakom hela produktionen och hade fullt upp med att få ordning på stort och smått bara timmarna innan spelningen började.

Samma originaltrohet präglar ljus, laser och filmeffekterna, med bland annat den typiska runda filmduken. Filmsekvenserna är inga exakta kopior, men ”som om Pink Floyd hade gjort dem”, vilket varit bandets målsättning vid produktionen. Till exempel har de istället för de välkända röda hamrarna skapat en symbol med två korslagda knutna händer. Helt i Pink Floyds anda.

Shine On ska ha heder av att de låter bli att göra sina egna tolkningar av låtarna. Det gör konserten till en respektfylld hyllning som sannolikt bara skulle överglänsas av legenderna själva. För även om hela showen är mycket bra så känner jag till min förvåning att det är något som saknas. Inser så småningom att det är Roger Waters, David Gilmour, Nick Mason och Richard Wright och den ”star quality” de besitter. Ett gott betyg som innebär att Shine On träffat rätt.

Svårigheten med att recensera denna typ av konsert är att bestämma dess karaktär. Vad den ska jämföras med, eftersom jämförelse är nödvändig för att ge ett omdöme. I detta fall får jämförelsen rättvisast göras med originalet.

Eftersom showen i sin helhet ligger nära vad Pink Floyd själva skulle kunna prestera är det synd att sången inte når ända fram, utan nästan försvinner i musiken. Det kan delvis bero på att det är svårt att återge den hesa urkraft som Waters och Gilmour uttrycker sig med. Men det hänger främst på att såväl lead- som körsång har för låg volym. Den får dock rejäl skjuts när Henrik Ohlin kommer in i bland annat Pigs on the wings och Run like Hell. Körsångerskan Malin Schough imponerar när hon med hjälp av hela kroppen och stora delar av känsloregistret låter The great gig in the sky strömma ut över publikhavet.

Konsertens musikaliska kärna utgörs av fyra musiker med från Falkenbergs kommun: Magnus Nilsson och Hans Schakonat, båda sång och gitarr, Mattias Mårtensson bas, Torbjörn Karlsson trummor. Övriga på scen är Johan Ljuslin, keyboard, Rey-Ove Karlen, keybord, Mathilda Schough sång, Sara Carlsson sång, Henrik Ohlin, sång och gitarr, Jörgen Sonemalm, sax, sång och gitarr.

Utöver de tio på scen finns en stor stab runt omkring som ser till att alla komponenter i showen fungerar som de ska. De ska ha ett lika gott betyg som bandet. Några i publiken kom dock med det i rocksammanhang unika klagomålet att volymen var för låg, och att det på delar av torget pratades så att konserten stördes.

Vid slutet av konserten reser sig som pricken över i, en starkt belyst spegelboll ur publikhavet. Den öppnar sig under långsam rotation och ger en bländande avslutning på en fin konsertupplevelse.

Låtlista:

One of these days
Astronomy domine
Hela albumet Dark side of the moon, utom On the run
Shine on you crazy diamond
Welcome to the machine
Pigs on the wings
Dogs
Sheep
Coming back to life
Mother
The happiest days of our lifes
Another brick in the wall
Wish you were here
Comfortably numb
Run like hell

Uppdaterad 060801

Shine On är ett tribute-band, det vill säga de hyllar ett annat genom att framföra deras musik. De tar sitt uppdrag på allvar och ger publiken en show som är nästan lika mycket Pink Floyd som Pink Floyd själva.