• Produktionsår: 2009

• Produktionsland: USA

• Regi: Mark Neveldine & Brian Taylor

• Medverkande: Jason Statham, Amy Smart, Dwight Yoakam, Art Hsu, Geri Halliwell, Clifton Collins Jr. m fl

• Kommer ut: 090925 (import)
• Notering: Denna import-utgåva har ingen svensk text. Filmen, med svensk text, har premiär 091118.

Att falla från en helikopter från ett par tusen fot för att sedan studsa mot asfalten betyder i vanliga fall att man är död. Detta gäller även på film. Men inte i Chev Chelios (Statham) fall. För nu är han tillbaka, med ytterligare en störtlöjlig utmaning på halsen.

I “Crank” (Mark Neveldine & Brian Taylor, Storbritannien/USA, 2006) fick vi för första gången stifta bekantskap med Chelios, en helt vanlig halvskum figur. I början av filmen blir han injicerad med ett gift, som dock inte dödar honom så länge han har en hög adrenalinnivå. I denna film har han istället ett konstgjort hjärta, som han måste ge stötar med jämna mellanrum för att inte dö. Båda de här idéerna är, som sagt, störtlöjliga. Men jag tycker ändå att filmerna är högst njutbara. För jag gillar filmer som uppbyggda kring ett enkelt koncept.

I nittiosex minuter får vi se Chelios ge sig själv stötar på olika kreativa sätt. Men det är inte bara sitt hjärta han behöver oroa sig för. För det hade varit för enkelt. Samtidigt måste han kämpa mot skurkar av alla de slag. För att göra det hela lite extra svårt måste han samtidigt försöka vinna tillbaka sin flickvän, Eve (Smart), som trott att han varit död (ett ganska naturligt antagande).

Det finns två anledningar att denna film får två tummar upp av mig. För det första är det en hetsjakt utan dess like. Den får “Speed” (Jan de Bont, USA, 1994) att kännas som en behaglig söndagstur. Det händer saker hela tiden. Och då menar jag hela tiden; från första bildrutan till sista är det full rulle. För det andra jobbar regissörerna med en intressant berättarteknik, som är tätt sammansvetsad med den visuella estetiken. Filmen är förankrad i “verkligheten”, om man nu vill kalla det så; blir en man skjuten i huvudet är han för det mesta död. Men detta varvas sedan med levande huvuden i glasburkar, en Godzilla-liknande sekvens där Chelios slåss mot en fiende bland elledningar och en flashback till hans barndom, där vi får se honom sitta i ett TV-program där hans våldsamma beteende utforskas (för Spice Girls-fans kan jag upplysa om att hans mamma spelas av Sexy Spice, Geri Halliwell). Resultatet blir en actionfilm med knasigt surrealistiska inslag.

Fast det är klart, det är lite av en upprepning av förra film; problemet Chelios ställs inför i början av filmen är väldigt likt det han ställs inför i den första filmen. Men detta tycker inte jag gör något, då han inte gör samma saker som i förra filmen, vilket annars är vanligt för uppföljare. Fast jag bör understryka att filmens våldssekvenser och snabba tempo definitivt inte passar alla. För er som inte tycker om actionfilmer, rekommenderar jag inte denna film. För er som är känsliga mot våld, blod, tarmar och liknande kan jag inte heller rekommendera denna film. För övriga: Missa inte denna film!