Prova en 1700-tals våffla

I dag kan vi gotta oss åt att det är våffeldagen. Ordet kommer från en förvrängning av Vårfrudagen, men våfflan hade egentligen en naturlig del i det gamla bondesamhället just vid den här tiden på året.

När vintern övergick till vår började nämligen korna mjölka mer och hönorna värpte fler ägg. Precis de ingredienser som behövdes till våfflan.

Våfflans historia sträcker sig ända tillbaka till medeltiden. Den gräddades då i fyrkantiga, saxlika järn över öppen eld och hade de karaktäristiska rutorna redan från början. I slutet av 1800-talet kom järnspisen in i bilden och med den nya redskap. Våffeljärnet fick då sin runda form med hjärtan.

Den enklaste våfflan lagades på bara vatten och mjöl, men vid festligare tillfällen gjordes en finare variant, ofta med både smör, grädde, ägg och socker. Kring förra sekelskiftet blev det populärt att äta våfflor med sylt och grädde. 

Nedan bjuds på ett gammalt recept för den modige, sedan återstår att se om det var bättre förr. Receptet är från 1755 och är hämtat ur Ur Cajsa Wargs ”Hjelpreda i hushållningen för unga Fruentimber”. 

Cajsa Wargs Sura Grädd-Waflor

Till ett kvarter sur grädda tages 2 kvarter vatten, ett halvt kvarter smält smör och 2 stycken ägg. Alltsammans vispas väl tillhopa med så mycket gott vetemjöl att det ringlar sig efter vispen när han upplyftes. Bakas sedan på vanligt sätt.

NB. Till dessa våfflor bör vara god tjock grädda, som intet är för gammal, så bliva de goda.
 
Till 15 laggar:
3 ¼ dl sur tjock grädde eller crème fraîche
6 ½ dl vatten
1 ¾ dl smält smör
2 ägg
ca 5 dl vetemjöl

Källa: Nordiska muséet

Gilla oss på Facebook!