Det är en tidsfråga innan eurosystemet kollapsar, varnar Joseph Stiglitz, som för 15 år sedan fick ekonomipriset till Nobels minne.

Han varnar samtidigt för sänkta lägstalöner för att få in nyanlända på den svenska arbetsmarknaden.

Tyskland är ingen framgångssaga och eurosystemet måste göras om i grunden, enligt Columbiaprofessorn Joseph Stiglitz.

– Tyskland ser bara bra ut om man jämför med hur dåligt det gått för de svaga euroländerna. För det andra har den tyska framgången skett på bekostnad av de andra. Sydeuropas underskott är bara en spegelbild av det tyska överskottet, säger han till TT i samband med ett seminarium på biståndsmyndigheten Sida i Stockholm.

Avråder svenska politiker

Stiglitz pekar ut de låga lägstalönerna som en avgörande komponent bakom den tyska modellen. Politiken görs möjligt av att en stor del av befolkningen bor i hyresrätt.

– Det gör dem mindre känsliga för lönesänkningar.

Han avråder bestämt svenska politiker från att kopiera den tyska lönemodellen och sänka lägstalönerna för att hjälpa nyanlända in på arbetsmarknaden

– Det kan få många oönskade effekter, både socialt och ekonomiskt. Det är ett recept på hur man ökar invandringsfientlighet, säger han.

Inrikes födda, vars löner pressas nedåt av en sådan politik, skulle protestera och stödet för populistiska och främlingsfientliga partier skulle öka.

– Offentligfinansierade lönesubventioner och utbildning är en bättre väg att gå, säger Stiglitz.

Verktyg undanröjda

Eurosystemets kris ser han som ett resultat av dåliga politiska beslut och felkonstruerade institutioner.

Grundproblemet är enligt Stiglitz att valutaunionen har undanröjt två avgörande verktyg för euroländer i kris: valutakursen och styrräntan. Samtidigt är Europeiska centralbanken (ECB) för ensidigt fokuserad på inflationsnivån.

Ovanpå det kommer regler som stoppar finanspolitiska åtgärder, som taket för budgetunderskott.

– Resultatet blir ett system som motverkar sitt eget syfte. Euron skapar klyftor mellan länder i stället för gemenskap, säger han.

För att rädda eurosystemet ser Stiglitz två vägar att gå. Antingen skapar man institutioner som gör att det fungerar: gemensam upplåning med euroobligationer, en gemensam industripolitik och ett utvidgat mandat till ECB, så att penningpolitiken anpassas till arbetslöshet och tillväxt också, vid sidan av inflationsmålet.

Kris efter kris

Ett annat alternativ är att stycka upp eurozonen i regioner med olika växelkurser för euron.

– På kort sikt kommer med största sannolikhet varken det ena eller andra hända, säger Stiglitz.

Därmed blir det en fortsatt balansgång, där kris efter kris slår mot länderna, enligt professorn.

– Risken är väldigt stor att systemet tappar balansen och faller. Sannolikheten att valutaunionen som den ser ut i dag överlever de närmaste tio åren är väldigt liten.

(TT)

Fakta: 76 sidor långt cv

Den 73-åriga nationalekonomen Joseph E Stiglitz, professor vid Columbia University, fick sitt globala genombrott 2001 när han tilldelades ekonomipriset till Alfred Nobels minne. Hans cv är 76 sidor långt. Men utanför akademiska kretsar syntes han bland annat som rådgivare åt president Bill Clinton 1993-1997 och chefekonom på Världsbanken fram till 2000. Stiglitz, profilerad på frågor som världsfattigdom, gav nyligen ut boken ”The Euro: How a Common Currency Threatens the Future of Europe” i vilken han sågar europrojektet som farligt och riktar hård kritik mot den tyskledda åtstramningspolitik som använts för att hantera eurokrisen. Källa: Columbia University