Den växande befolkningen i Peking tär hårt på vattenresurserna och har tvingat stadsledningen att vända sig till andra provinser för hjälp.
Peking är ett storstadsområde som inte tillhör någon provins utan lyder under centralregeringen. Dess styre, Pekings politiska konsultativa kommitté, rapporterade nyligen att Pekings befolkning under 2009 nådde 19,72 miljoner människor och växer med 543 000 personer om året.
– Den snabba befolkningstillväxten och stadens utvidgning är huvudskälet till vattenbristen i själva staden Peking, sade Wang Jian, en expert som forskat om Pekings vattenresursproblem för stadens miljöskyddsbyrå till Business China.
För att få vatten till Peking har man redan börjat odla majs i stället för ris i de närbelägna städerna Zhangjjiakou och Chengde, eftersom majs kräver mindre vatten.
Den genomsnittlige Pekingbon använder 210 kubikmeter vatten per år, vilket är en tiondel av Kinas genomsnittliga vattenanvändning och bara en fyrtiondel av världsgenomsnittet.
Reservoarerna Miyun och Guanting norr om Peking var tidigare stadens huvudsakliga vattenkällor och levererade mer än 4 miljarder kubikmeter om året. Under 90-talet blev dock Guanting allvarligt förorenad och 1997 togs den bort från dricksvattenförsörjningen. Peking hade då endast kvar Miyun. Enligt vattenresursministeriet kan Miyun för närvarande bara lagra 770 miljoner kubikmeter.
Med denna begränsade tillgång på grundvatten har Peking blivit beroende av att pumpa upp djupt liggande grundvatten vilket snabbt dränerar vattenresurserna.
– Jämfört med 60-talet har Pekings grundvatten sjunkit med 10,6 miljarder kubikmeter. Det här leder till sättningar som kommer att skapa en hel serie problem. En tredjedel av de underjordiska vattenledningarna har till exempel gått sönder som ett resultat, berättade Wang Jian.
Under dessa omständigheter har Peking vänt sig till sin granne, Hebeiprovinsen.
Sedan 2008, efter att statliga rådet, alltså Kinas regering, involverat sig, började man skicka 264 miljoner kubikmeter vatten om året från de tre stora reservoarerna Gangnan, Huangbizhang och Wangkuai till Peking.
– All risodling i Zhangjiakou och Chengdes stadsområde har ersatts med majs. Peking ger vissa subventioner till de lokala bönderna. Det här projektet gör det möjligt att förse Peking med stora mängder vatten, sade Wei Zhimin, erfaren ingenjör och konsult för Hebeiprovinsens kontor för kontroll av torka och översvämning.
Hebeiprovinsen lider dock också av vattenbrist och ligger kanske egentligen inte bättre till än Peking. Wei sade att Hebei har en brist på nästan 8 miljarder kubikmeter vatten.
Hebeis genomsnittliga förbrukning är också redan lägre än Pekings, 192 kubikmeter. För att klara underskottet måste Hebeiprovinsen arbeta mer med sitt grundvatten och vattenfördelningen över provinsen. Varje år får man vatten från Gula floden i Shandongprovinsen.
Problemen i Hebei och Peking pekar på ett större problem när det gäller vattenresurser i hela Kina. Enligt en artikel i Guangming Daily är det två huvudproblem, vattenbrist och föroreningar, som båda förvärrar situationen när det blir torka.
Vid det senaste sekelskiftet hade 400 av Kinas städer otillräcklig vattentillgång och 110 hade allvarliga problem. Kinas sammanlagda vattenbrist ligger runt 6 miljarder kubikmeter.
