Den kände kalligrafen Wang Xizhi (王羲之) var känd i Kina som kalligrafins vise man. Han levde under Jindynastin, som varade mellan åren 265-420. Wang fick sju barn bland vilka den yngste sonen Wang Xianzhi (王獻之) också blev en framstående kalligraf.
När Xianzhi var 15 år gammal hade han redan uppnått stor skicklighet i kalligrafi och han fick beröm av sin far och andra äldre personer.
Xianzhi blev ganska högmodig och lat. Han tyckte att hans förmåga redan var stor nog, att han inte längre behövde arbeta hårt och anstränga sig för att förbättra sin skicklighet.
Det finns en berättelse om hur Wang Xizhi hjälpte sin son att förstå högmodets dårskap och vikten av att vara flitig för att nå sin ambition.
En dag blev Wang Xizhi kallad till huvudstaden och hans familj höll en avskedsmiddag för honom med god mat och vin. Wang Xizhi som hade blivit lite berusad fick plötsligt inspiration till att skriva några visdomsord som vägledning för Xianzhi.
Wang Xizhi skrev en dikt på väggen som han kallade “Föreskrifter mot högmod” (戒驕詩). Den rådde Xianzhi att inte bli högmodig utan arbeta hårt.
Det kände sig inte Xianzhi övertygad om i sitt hjärta. Istället kopierade han dikten ett dussintals gånger varje dag och strax före faderns återkomst raderade han ut dikten när ingen såg det. Istället skrev han på samma plats men imiterade faderns kalligrafi.
Xianzhi var mycket stolt över sig själv. I sin arrogans tyckte han att hans kalligrafi var precis lika bra som faderns och att ingen skulle kunna se skillnaden.
När Wang Xizhi kom hem tittade han länge och intensivt på dikten som var skriven på väggen. Sedan kliade han sig i huvudet och suckade.
– Ack! Jag måste ha druckit för mycket vin den där natten eftersom tecknen är så klumpigt skrivna, utropade Wang Xizhi.
Hans son rodnade omedelbart och kände sig djupt obekväm och skamsen. Wang Xianzhi förstod till slut att bara genom flitiga studier och hårt arbete skulle han så småningom kunna bli en berömd kalligraf.
Moralisk uppfostran i det gamla Kina
Att skriva ner traditionella visdomsord till ens barn var en form av moralisk uppfostran som användes av de gamla kinesiska familjerna.
Det finns ett antal välkända skrifter på det här temat som kallas “Jie Zi Shu” (戒子書) eller ”Föreskrifter till en son” som skrivits av kända kinesiska historiska personer.
Det mest berömda stycket finns i ett brev som Zhuge Liang (諸葛亮) skrev till sin sjuårige son Zhuge Qiao.
Zhuge Liang, som levde mellan åren 181-234, var en framstående strateg under Kinas Östra Handynasti och De tre kungadömenas period.
I brevet lär Zhuge Liang sonen att om man vill förverkliga höga ideal och undvika sorglig ånger senare i livet, måste han behålla ett lugnt sinne, ta lätt på världslig ära och berömmelse och studera flitigt under det att man alltid vaktar sig själv mot lättsinne, lathet och hett temperament.
Sedan lång tid tillbaka har Kina varit känt som ”Mittens Rike”. Benämningen har en djup innebörd och beskriver ett land där gudomliga varelser och människor en gång i tiden levde sida vid sida. Den traditionella kinesiska kulturen anses vara en ”gudomligt” inspirerad kultur, och är den enda kultur i världen som har 5 000 år av kontinuerligt nedtecknad historia. Den har efterlämnat otaliga litterära klassiker, historiska dokument, kulturlämningar och nationella förteckningar som speglar dess enorma omfattning.
Översatt från engelska.
