På besök i beduinernas land Oman
Sanddynor i Rub al Khali (”den tomma fjärdedelen”) på Arabiska halvön, världens största sandöken. (Foton: Maria Hellström/Epoch Times)


Det är en förväntansfull grupp med svenska turister som samlats på hotellet som ligger vid den två mil långa sandstranden som sträcker sig på båda sidor om Omans näst störst stad Salalah. Vi hoppar in i de fyrhjulsdrivna jeeparna och påbörjar vår resa från sandstrand till sandöken.

Regn är något värdefullt och eftertraktat i Oman. Vi åker över en tio meter bred flodbädd som är snustorr. I den här delen av Omans kustområde regnar det i april månad då monsunregnet kommer från Indien.

Vi beger oss upp i Dorfarbergen som är kända för att vara ett grönt område i Oman. I dalgångarna växer träden täta och tätheten avtar upp på bergskanterna. Här regnar det även i juni och juli och det sägs att solen inte syns till under dessa två månader eftersom himlen är täkt med moln. Regnet uppskattas av omanierna såväl som de andra invånarna i Gulfområdet, vilka reser hit under den regniga delen av året. Då åker de upp i bergen, sätter upp ett tält och har picknick medan det regnar.

På vägen upp till bergen får vi bromsa in då och då eftersom det går kameler och kor på eller invid vägen. I Oman är det lag på att föraren ska sätta på varningsblinkers när man ser djuren.

När vi nått ca 600 meter över havet har vi kommit så högt upp som det går att komma i den här delen av Dorfarbergen. Vi börjar åka nedför på andra sidan bergen och vi åker in i öknen. Landskapet omkring oss förändras. Vi åker in i klippöknen, ett grusigt slättland vilket påminner om ett månlandskap. Det ser ut att vara helt öde och dött men det ska finnas såväl antiloper som gnagare, diverse fågelarter och växter.

Vi närmar oss Ubar (Shisar), den försvunna staden, som var i bruk för tusentals år sedan och som var sista utposten innan man gick in i öknen. Det var en rik stad eftersom den var rik på vatten men befolkningen var girig. Legenden säger att trots att befolkningen fick varningar från Allah om att vattnet skulle finnas för alla så utnyttjade de situationen. Resultatet blev att staden Ubar fick sjunka ner i sanden. Ubar hittades igen genom att man tittade på satellitbilder och på 1990-talet började staden grävas fram. Idag är den åter en grön ö där man kan odla mat till kamelerna genom bevattning.

Klippöken övergår i sandöken och precis innan solnedgången kommer vi fram till Rub al Khali (”den tomma fjärdedelen”) som är världens största sandöken. Rub al Khali är lika stor som hela Franskrike och ligger på Arabiska halvöns södra del. Ökenområdet är nästintill obefolkat och sanddynerna kan bli upp till 300 meter höga. Här finns gaseller, antiloper, schakaler, ökenrävar, gnagare, fåglar, skorpioner, spindlar, skalbaggar och gräshoppor. Såväl djur som växter är anpassade till de stora temperaturskillnaderna som kan bli upp till 50 grader varmt på dagarna under sommaren och ner under nollgradigt på natten.

När solen gått ner är det fortfarande ljust, nu är det månen som lyser upp landskapet. Var och en av oss som är med på utflykten väljer ut en sanddyna och gör i ordning sin tältsäng med madrasser och sovsäck. Efter en middag som består av ris, kamelkött och grönsaksgryta slår vi oss ner runt lägerelden där beduinen Marbrook berättar om livet som beduin. Marbrook är född och uppvuxen i Rub al Khali och idag är han Shejk i Shisar (Ubar).

– Beduinerna gör eld på kvällen och elden säger ”Välkommen” till folket. När vi sitter runt elden berättar vi nyheter och så pratar vi om kameler. Beduiner har mycket tid till skillnad mot stadsbor.

Det viktiga för beduiner är att det finns gräs eftersom kameler kan vara utan vatten om de får gräs och människan kan leva utan vatten om den får kamelmjölk. Beduinerna har varit beroende av kamelerna även för att hålla värmen under de kalla nätterna i öknen. De gör tält av kamelskinn och när de inte hade något att täcka sig med sov de nära kamelerna för att hålla värmen.

Att kamelerna är viktiga för beduinerna visar sig även när de hälsar på varandra, då säger de:

– Hej hur mår du?

– Hur mår din kamel?

– Hur mår din familj?

Fakta om Oman

Oman ligger längst ner på den Saudiarabiska halvön. Landet är lika stort som Finland och har en befolkningsmängd på ungefär 2,5 miljoner människor. Huvudstaden heter Muscat och Salalah är den näst största staden. Oman är känd för den kåda som utvinns ur frankinsceneträdet och som används som rökelse. Oljan dominerar Omans ekonomi och består till 90 procent av de offentliga intäkterna