I mitten av december hände något med de kinesiska tidningarna. De har en tradition av att vara fogliga inför makten, men många hamnade nu på konfrontationskurs med den genom att skriva om ämnen som myndigheterna hade förväntat sig att de skulle hålla tyst om.
Ihärdig undersökande journalistik visade upp bristerna i den statliga inblandningen i marknaden, skarpa kommentarer belyste meningen med och värdet av universella rättigheter. Personer som kommunistpartiet fängslar och attackerar blev föremål för reportage och vann priser och ett satiriskt nyhetspris etablerades för journalister som vågar flytta gränserna för vad som är tillåtet.
Tidigare har systemet inte tillåtit att någon sticker upp och man har svarat med sin sedvanliga hårdhet, men de här incidenterna har visat hur sprickan mellan partiet och folker fortsätter att växa, något som synts bäst i tryckta medier.
Wu Lihua på China Times trodde inte att den artikel om matoljepriser hon arbetat med så hårt och som publicerades den 12 december skulle leda till någon större kontrovers.
Efter att ha fått reda på att Pekingbaserade Huifu Grain & Oil Group stoppat produktionen började hon undersöka saken. Med hennes egna ord: ”Den 2 december kom nationella utvecklings- och reformkommissionen med två krav på fyra matoljejättar i Kina, däribland Zhongliang och Yihai. Man skulle garantera tillgång och stabilisera priserna. Enligt källorna får matoljepriserna inte stiga förrän efter nationella folkkongressen och den politiska konsultativa konferensen nästa år.
”Detta innebär dock att med det nuvarande marknadspriserna i Kina kommer dessa företag att förlora 500 yuan för varje ton matolja man säljer. Inte ens de branschledande företagen kan klara av en sådan prisnivå mer än en månad, ungefär. Många oljeföretag stoppade därför produktionen och affärerna förväntas ha slut på lagren inom en månad.”
Artikeln påpekade att felet låg hos utvecklings- och reformkommissionen, som var beredda att införa priskontroller men inte att finansiera dem. ”Den inhemska skörden av sojabönor var bra i år, men deras inköpspris, som hålls högt genom de centrala myndigheternas agerande, var till och med högre än importpriset. Som en konsekvens har industrin valt att importera mer, men detta ökade Kinas efterfrågan på den internationella marknaden och därmed priset. Det stigande priset på sojabönor verkar ha blivit ett olösligt problem,” skrev hon i artikeln.
Efter att artikeln publicerats plockades den upp av bland annat First Financial Daily. Dagen därpå kritiserade utvecklings- och reformkommissionen artikeln såsom varande ”gravt inkorrekt” och ”ren subjektiv spekulation”. Ofta när ett centralt ministerium kräver att man rättar in sig i ledet tvingas medierna att rätta till sitt ”misstag”. Den här gången blev utvecklingen dock en annan, i alla fall till att börja med.
Den 14 december kom China Times med ett uttalande där man sade att deras reportrar gjort omfattande efterforskningar och hade ljudfiler från intevjuer och skriftliga källor som stödde uppgifterna i reportaget. First Financial Daily publicerade även de ett uttalande på sin hemsida samma dag som bekräftade att matoljeföretag hade stoppat produktionen.
Motståndet var dock kortlivat. Dagen därpå kom China Times med ett kort uttalande där man förklarade att ”artikeln var partisk och orsakade vissa misstolkningar och negativa intryck. Vi vill be om ursäkt.” Man nämnde även att ”vi kommer fortsätta att arbeta utifrån de riktlinjer som de centrala myndigheterna givit, upprätthålla stabilitet på marknaden och förbättra våra artiklar ytterligare.”
Time Weekly i Guangdongprovinsen publicerade den 13 december en lista över de 100 mest inflytelserika personerna under 2010. Zhao Lianhai, som skapade en hemsida för familjer till barn som fick njursten på grund av mjölkskandalen valdes till den viktigaste personen i kategorin för de som inte är en del av regimapparaten, och hamnade på framsidan på specialutgåvan. Zhaos barn var ett av de som förgiftades av melaminhaltigt mjölkpulver 2008 och han ledde kraven på en utredning och kompensation. För detta dömdes han för ”störande av den allmänna ordningen” till två års fängelse under november förra året.
Enligt Time Weekly visar hans situation hur farligt det är att vara människorättsaktivist i Kina. Det visar även det kinesiska folkets tro på att ”rättvisa inte kan hindras av fängelset”.
Zhaos tidigare försvarsadvokat Li Fanping sade till Radio Free Asia att Zhao och hans familj betalat ett högt pris för att skydda med än 300 000 mjölkskandaloffers rättigheter. Det faktum att Zhao tog förstaplatsen är mycket viktigt, eftersom ”bara när alla agerar för att skydda sina rättigheter och talar ut kan man samla en stor styrka för att tvinga regeringen att ändra på sig.”
Strax efter detta förlorade Sun Fayin sin tjänst som tidningens chefredaktör och chefen för kommentatorsavdelningen, Peng Xiaojun, avskedades. Trots att många exemplar redan sålts drog man i tysthet in det som återstod av upplagan.
Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/49757/
