Produktionsår: 2009
Produktionsland: USA/Nya Zeeland
Regi: Neill Blomkamp
Medverkande: Sharlto Copley, David James, Jason Cope m fl.
Kommer ut: 100127
“District 9” är en science fiction-film som inte direkt följer normen. Neill Blomkamp tar oss med på ett bisarrt äventyr som involverar diskriminering mot utomjordingar, en halvkorkad tjänsteman och ett gäng elaka människor.
Filmen utspelar sig i en alternativ samtid. I denna version av historien anlände ett rymdskepp till jorden i början av 1980-talet. Rymdskeppet stannade ovanför Johannesburg i Sydafrika och ombord fanns ett stort antal utomjordingar, som senare kom att kallas “räkor”. Kommunikationen mellan människorna och räkorna brast redan från början, vilket resulterade i att man inkvarterade utomjordingarna i en kåkstad, kallad District 9. Den dumsnälle tjänstemannen Wikus (Copley) får i uppdrag att förbereda utomjordingarna för en flytt till det nya och “bättre” District 10, som ligger utanför Johannesburg. En husrannsakan av utomjordingen Christopher Johnsons hem slutar dock i att Wikus blir infekterad av en biologisk vätska, varpå kaos snart uppstår.
Man kan dra paralleller till både apartheidtiden i Sydafrika och Nazisttyskland, vilket blir en aning bisarrt när det är de fula utomjordingarna som är offren och människorna som är skurkarna. Huvudkaraktären, Wikus, får verkligen se saker och ting från räkornas sida, då den biologiska vätskan muterar honom till en korsning mellan människa och räka.
Jag tycker det är fascinerade hur Blomkamp lyckas få in ett politiskt budskap i en så skruvad film, fylld av svart humor. Ingenting verkar stämma helt och hållet i Blomkamps film. För hjälten, Wikus, ändrar visserligen åsikt om utomjordingarna, men han blir inte direkt smartare under filmens gång. Kort sagt: hjälten må ha åstadkommit något bra i slutet på filmen, men han är fortfarande ungefär lika vass som ett bowlingklot. Och man känner sig så alienerad från skurken, Koobus Venter (David James), i slutet av filmen att man inte ens kan se honom som en människa längre, trots att man är det själv. Och som en sista skruv verkar den enda vettiga karaktären i hela filmen vara Christopher Johnson, en utomjording. Ingenting verkar stämma i Blomkamps film, vilket kanske är den främsta anledningen till att den är så bra.
“District 9” är en ganska blodig historia, så är man känslig för sådant, ska man nog ta och kolla in något annat. Men annars passar den både oss som gillar skruvade science fiction-filmer och dem som bara är ute efter en underhållande actionfilm. Jag ser redan fram emot att få se Blomkamps nästa film, för det är sällan man får se något som känns så originellt som “District 9”.
