Det kinesiska utbildningsministeriet genomför en pilotstudie på standardläroplaner i musikundervisning för låg- och mellanstadieskolor från mars till juli i år. Tio skolor i Pekingområdet är med i studien.
Pekingoperorna ingår numera i de reviderade läroplanerna. Vad som skapat debatt är att majoriteten av de 15 utvalda ariorna är typiska stycken från kulturrevolutionsperioden (1966-1976).
Zhang Yihe, författare och expert på traditionella operor uttryckte sin förvåning över att man från utbildningsministeriets sida valt att använda operor från denna period.
66-åriga Zhang Yihe är dotter till Zhang Baijun, som stämplades som ”högerelement”. Hon bodde i Hongkong som barn, men kom senare att slå sig ner i Peking. 1960 antogs hon till drama- och litteraturavdelningen på det kinesiska operainstitutet (numera den kinesiska nationella konstakademin). Hon åtalades senare för ”kontrarevolutionära brott” och dömdes till 20 års fängelse.
Zhang Yihe började undervisa vid operainstitutet 1979 och gick i pension 2001. Förra året förbjöds åtta av hennes böcker av generaladministrationen för press och publikationer, däribland ”Opera Actor’s Past”. Detta ledde till stora konsekvenser för henne, både hemma och utomlands.
Enligt utsago är nio av de 15 utvalda ariorna från så kallade ”modelloperor” som gjordes under kulturrevolutionen, däribland ”Den röda lyktan”, ”Den röda kvinnotruppen” och ”Räden mot vita tigerns regemente”.
– Operorna från revolutionseran gjordes utifrån en politisk dagordning. Tanken var att tjäna det politiska etablissemanget och rollfigurerna är konceptualiserade. Det gör mig förbryllad att man tar in så mycket från ”modelloperorna” i klassrummet, sade Zhang Yihe.
Hon sade att traditionella kinesiska operor som Pekingoperan och Kunquoperan baseras på en traditionell repertoar, vilken består av de grundläggande tekniker och traditioner som barn bör lära sig och bli bekanta med.
– Detta fokus på de samtida operorna förstår jag inte. Det är tjänstemän som fattar dessa beslut, men jag är rädd att de är partiska, fortsatte hon.
– Jag känner alltid att Kina saknar estetisk utbildning. Sen 1949 har estetisk undervisning tagits bort från skolorna och man har i stället fokuserat på politisk och ideologisk undervisning för att lära barnen att älska kommunistpartiet och ordförande Mao. Man har använt slagord som ”Ordförande Mao är den närmsta släktingen”, ”Djup uppskattning och tillgivenhet mot partiet” och så vidare. Traditionell kultur och estetik har varit frånvarande de senast 60 åren.
Zhang sade att en estetisk läroplan borde inkludera saker som kinesisk kalligrafi, måleri, dans och landskapsarkitektur.
– Jag är emot prov i dessa ämnen. Dessa lektioner är till för att ge barnen en chans att uppskatta och njuta av de sköna konsterna. De befrämjar själens utveckling, gör oss vänliga och ger oss förmågan att skilja mellan vackert och fult. Detta uppnås inte genom politiska lektioner.
Hon fortsatte:
– Nuförtiden är många saker så fula och förvridna och denna nedgång är direkt relaterad till bristen på estetik inom konsten de senaste 60 åren.
Hon är orolig att den traditionella kulturen är på väg att utrotas i Kina.
– Den traditionella kulturen är närapå död. Av de 1,3 miljarder människor som bor i fastlandskina, hur många vet något om traditionell kultur? Jag upplever att vår tradition är döende.
Zhang Yihe anser att samhället gagnas av att moral och traditionell konst återvänder.
– Bara konst, de traditionella konsterna kan värma en persons känslor, rena hans själ. Bara de sanna konsterna kan omedelbart röra vid alla människors hjärtan, inklusive religiösa människor.
På tal om traditionell kultur talade Zhang Yihe om hur hon ser på det kinesiska nyåret i kontrast till CCTV:s nyårsprogram.
– Programmet är värdelöst, jag har undvikit att se det i över tio år eftersom jag känner att det är ”underhållning” som tvingas på mig. Jag är ensam. För tio år sedan hade jag en familj. Under nyåret tyckte jag om att sitta och samtala eller laga mat, minnas gamla tider och skjuta fyrverkerier på gården. Jag undrar om vi kan fira det kinesiska nyåret på det viset igen. Livet har blivit ett sådant färdigformaterat mönster. TV-tittandet är bara ett passivt accepterande.
Hon avslutade med att säga:
– Alla har sin egen personliga förståelse av högtider vilket kanske inte är detsamma som CCTV:s förståelse.
Översatt från: http://en.epochtimes.com/news/8-4-9/68721.html
