loadingDemonstranter tänder ljus under en ljusvaka utanför den kinesiska ambassaden i Washington D.C. den 4 juni 1999, tioårsdagen av massakern på Himmelska fridens torg. (Foto: Alex Wong/Getty Images)
Demonstranter tänder ljus under en ljusvaka utanför den kinesiska ambassaden i Washington D.C. den 4 juni 1999, tioårsdagen av massakern på Himmelska fridens torg. (Foto: Alex Wong/Getty Images)
Utrikes

Ögonvittne berättar om massakern på Himmelska fridens torg

Xie Yuxin, Epoch Times

Trots att undantagstillstånd hade utlysts och det var soldater på gatorna i början av juni 1989 hoppades ändå invånare i Peking att de skulle kunna skydda studenterna och deras demokratirörelse. En man minns ögonblicket då detta hopp krossades, men även en hjälte vars första tanke var att rädda studenterna.

Wang Jue är en kinesisk akademiker som nu bor i Vancouver i Kanada. På ett lokalt café berättade han om vad han upplevde under natten den 3 juni 1989.

Wang kallar sig själv för ett ”levande fossil”. Fastän han vid ett tillfälle satt fängslad som ”kontrarevolutionär” sade han att han alltid känt sig tvungen att vittna om vad som hände.

Undantagstillstånd hade utfärdats och två eller tre militärfordon stod parkerade på Pekings gator. Soldaterna var obeväpnade och gjorde ingenting. De var där för att vilseleda folk, enligt Wang.

I tre dagar var soldaterna omgivna av studenter och Pekingbor som försökte resonera med dem. En dag blev en officer så berörd att han sade till en folksamling: ”Pekingbor och kära studenter, vi dödar inte studenter. Tro oss. Vi har inga vapen med oss.”

På kvällen den tredje juni gick Wang och hans fru till Himmelska fridens torg. Efter klockan 22 återvände de till sitt hem nära tornet vid Yongdingmenporten, en cykeltur på sju-åtta minuter från torget. Det var då fortfarande en stor folkmassa på torget.

Yongdingmen låg mittemot en tågstation. Den var full av soldater, men på gatan stod bara två fordon parkerade. Wang sade att de två ensamma fordonen var något man gjorde för att få folket vid Yongdingmen att slappna av. Han var orolig och undrade om militärfordonen skulle rycka fram, så han cyklade till en gata nära Yongdingmen-tornet. Det var en liten folksamling där. De flesta av de andra som varit vid Yongdingmen hade gått till andra platser för att hindra militärfordon från att komma in på torget.

Plötsligt kom en medelålders kvinna snabbt cyklande. Hon var så nervös att hennes hår stod på ända.

Hon stannade och sade högt: ”Pekingbor och studenter, göm er snabbt. Soldaterna är fullt beväpnade. Ni har ingen chans att stoppa dem.”

Några blev rädda och gick hem, men ett drygt tjugotal människor stannade och väntade nervöst, enligt Wang.

Då kom en formerad trupp med fullt beväpnade soldater.

– De hade hjälmar och gevär med bajonetter, och de sprang fort, berättade Wang.

– Då kom en pekingbo fram. Han var en intellektuell, 37 eller 38 år, omkring 1,75 meter lång, rätt så stilig och respektingivande. Han såg ut som en professor eller lärare, sade Wang.

– Medan alla andra var panikslagna och inte visste vad de skulle göra, nu när de hade vapen riktade mot sig, insåg den här hjälten omedelbart att de här fullt beväpnade soldaterna kanske skulle slå till mot studenterna som fortfarande var kvar på torget. Hans första reaktion var att skydda studenterna.

– Han tog av sig skjortan och gick mot soldaterna med bar överkropp, och viftande med skjortan ropade han: ”Ni får inte döda studenterna, ni får inte döda studenterna!”

– Men någon sköt honom i bröstet, och sen sköt alla på en gång. Hjälten kunde inte tro att det var sant. Hans sista ord var ”ni gjorde det verkligen…” Sedan föll han till marken och alla vapen öppnade eld mot folkmassan, sade Wang.

Wang kastade sig till marken, men han kunde inte ta blicken från mannen han kallar hjälten.

– Jag ville verkligen rädda honom, men jag kunde inte. Tårar började strömma ner för mina kinder. En man som stod bredvid mig sköts och föll till marken, och hans blod var överallt.

Ungefär ett halvdussin personer föll under skottsalvan. Wang kunde se att alla soldaterna öppnade eld och efter att trupperna passerat folkmassan vände soldaterna i sista ledet om och öppnade eld tillbaka in i folkmassan.

– Ingen kunde hindra dem. De sköt sig in på Himmelska fridens torg, sade Wang.

Wang sprang fram till det första offret, och än idag gråter han när han talar om honom.

– Han var en hjälte från 4 juni, men ingen känner till honom.

Sedan började trupperna skjuta upp lysraketer i himlen.

– Jag tittade på klockan, den var 23.46 den 3 juni, sade Wang.

Sju eller åtta lysraketer avfyrades. Sedan kom det fler i närheten av Dongzhimentornet, och sedan kom de över hela Peking, berättade Wang.

– Jag tror att det här var det första skottet som avlossades under 4 juni-händelserna, för det här var den plats som de första lysraketerna avfyrades från, sade Wang.

Översatt från engelska

Mest lästa

Rekommenderat

loadingDemonstranter tänder ljus under en ljusvaka utanför den kinesiska ambassaden i Washington D.C. den 4 juni 1999, tioårsdagen av massakern på Himmelska fridens torg. (Foto: Alex Wong/Getty Images)
Demonstranter tänder ljus under en ljusvaka utanför den kinesiska ambassaden i Washington D.C. den 4 juni 1999, tioårsdagen av massakern på Himmelska fridens torg. (Foto: Alex Wong/Getty Images)
Utrikes

Ögonvittne berättar om massakern på Himmelska fridens torg

Xie Yuxin, Epoch Times

Trots att undantagstillstånd hade utlysts och det var soldater på gatorna i början av juni 1989 hoppades ändå invånare i Peking att de skulle kunna skydda studenterna och deras demokratirörelse. En man minns ögonblicket då detta hopp krossades, men även en hjälte vars första tanke var att rädda studenterna.

Wang Jue är en kinesisk akademiker som nu bor i Vancouver i Kanada. På ett lokalt café berättade han om vad han upplevde under natten den 3 juni 1989.

Wang kallar sig själv för ett ”levande fossil”. Fastän han vid ett tillfälle satt fängslad som ”kontrarevolutionär” sade han att han alltid känt sig tvungen att vittna om vad som hände.

Undantagstillstånd hade utfärdats och två eller tre militärfordon stod parkerade på Pekings gator. Soldaterna var obeväpnade och gjorde ingenting. De var där för att vilseleda folk, enligt Wang.

I tre dagar var soldaterna omgivna av studenter och Pekingbor som försökte resonera med dem. En dag blev en officer så berörd att han sade till en folksamling: ”Pekingbor och kära studenter, vi dödar inte studenter. Tro oss. Vi har inga vapen med oss.”

På kvällen den tredje juni gick Wang och hans fru till Himmelska fridens torg. Efter klockan 22 återvände de till sitt hem nära tornet vid Yongdingmenporten, en cykeltur på sju-åtta minuter från torget. Det var då fortfarande en stor folkmassa på torget.

Yongdingmen låg mittemot en tågstation. Den var full av soldater, men på gatan stod bara två fordon parkerade. Wang sade att de två ensamma fordonen var något man gjorde för att få folket vid Yongdingmen att slappna av. Han var orolig och undrade om militärfordonen skulle rycka fram, så han cyklade till en gata nära Yongdingmen-tornet. Det var en liten folksamling där. De flesta av de andra som varit vid Yongdingmen hade gått till andra platser för att hindra militärfordon från att komma in på torget.

Plötsligt kom en medelålders kvinna snabbt cyklande. Hon var så nervös att hennes hår stod på ända.

Hon stannade och sade högt: ”Pekingbor och studenter, göm er snabbt. Soldaterna är fullt beväpnade. Ni har ingen chans att stoppa dem.”

Några blev rädda och gick hem, men ett drygt tjugotal människor stannade och väntade nervöst, enligt Wang.

Då kom en formerad trupp med fullt beväpnade soldater.

– De hade hjälmar och gevär med bajonetter, och de sprang fort, berättade Wang.

– Då kom en pekingbo fram. Han var en intellektuell, 37 eller 38 år, omkring 1,75 meter lång, rätt så stilig och respektingivande. Han såg ut som en professor eller lärare, sade Wang.

– Medan alla andra var panikslagna och inte visste vad de skulle göra, nu när de hade vapen riktade mot sig, insåg den här hjälten omedelbart att de här fullt beväpnade soldaterna kanske skulle slå till mot studenterna som fortfarande var kvar på torget. Hans första reaktion var att skydda studenterna.

– Han tog av sig skjortan och gick mot soldaterna med bar överkropp, och viftande med skjortan ropade han: ”Ni får inte döda studenterna, ni får inte döda studenterna!”

– Men någon sköt honom i bröstet, och sen sköt alla på en gång. Hjälten kunde inte tro att det var sant. Hans sista ord var ”ni gjorde det verkligen…” Sedan föll han till marken och alla vapen öppnade eld mot folkmassan, sade Wang.

Wang kastade sig till marken, men han kunde inte ta blicken från mannen han kallar hjälten.

– Jag ville verkligen rädda honom, men jag kunde inte. Tårar började strömma ner för mina kinder. En man som stod bredvid mig sköts och föll till marken, och hans blod var överallt.

Ungefär ett halvdussin personer föll under skottsalvan. Wang kunde se att alla soldaterna öppnade eld och efter att trupperna passerat folkmassan vände soldaterna i sista ledet om och öppnade eld tillbaka in i folkmassan.

– Ingen kunde hindra dem. De sköt sig in på Himmelska fridens torg, sade Wang.

Wang sprang fram till det första offret, och än idag gråter han när han talar om honom.

– Han var en hjälte från 4 juni, men ingen känner till honom.

Sedan började trupperna skjuta upp lysraketer i himlen.

– Jag tittade på klockan, den var 23.46 den 3 juni, sade Wang.

Sju eller åtta lysraketer avfyrades. Sedan kom det fler i närheten av Dongzhimentornet, och sedan kom de över hela Peking, berättade Wang.

– Jag tror att det här var det första skottet som avlossades under 4 juni-händelserna, för det här var den plats som de första lysraketerna avfyrades från, sade Wang.

Översatt från engelska

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad (föräldraledig)

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024