Den 12 juni, en månad efter jordbävningen i Sichuanprovinsen i Kina, dök ett stort antal berättelser upp i de kinesiska medierna. Vad tänkte offren på i jordbävningsögonblicket? Vad förväntar de sig framöver? De gripande berättelser som presenterades var dock långt ifrån hela sanningen.
En artikel hade rubriken ”En månad efter jordbävningen – Säg adjö till sorg och använd den nationella andan för att återuppbygga hemlandet”. Den publicerades på xinhua.net torsdagen den 12 juni. China Central Television (CCTV) sände temaprogram samma dag. Andra medier publicerade olika artiklar och berättelser för att hylla jordbävningsoffrens oförskräckthet, påminde om heroiska handlingar under räddningsarbetet och betonade detta med människor med tårfyllda ögon.
Men de flesta jordbävningsoffren kunde inte se dessa rörande scener eftersom det inte finns elektricitet i tälten och alltså ingen tv. De hade andra saker att bekymra sig över.
De flesta offren har inte alls de rörande känslor som landets medier beskrivit utan tvärtom, de känner sig mycket missnöjda, visar intervjuer som Radio Free Asia gjort i Sichuan. En tjänsteman, från Beichuns länsregering i Mianyang, som förlorat en familjemedlem i jordbävningen sade:
– En del offer klagar över att de byggnader som fallit samman var byggda slarvigt och av billigt material och en del klagar över myndigheternas saktfärdiga handlande under räddningsarbetet och att räddningsstyrkorna anlände sent. Folk här har alla olika åsikter och sätt att säga de här sakerna på.
Jordbävningsoffren lever fortfarande i skuggan av jordbävningen och känner sig oroliga och osäkra på sin framtid. För närvarande kan de få 500 gram ris och tio yuan i bistånd från de lokala myndigheterna, plus andra saker som donerats så att deras grundläggande levnadsvillkor uppfylls. Men vad kommer att hända dem när dessa bistånd och förnödenheter dras bort om tre månader och donationer minskar?
Xiao Zhou, som studerar vid en teknisk skola i Shifang säger:
– Det finns tillräckliga förråd just nu, men vi vet helt enkelt inte vad vi ska göra i framtiden när regeringens hjälp tas bort. Vi behöver fortfarande hjälp utifrån för att bygga hus. Folk här behöver psykologisk hjälp för att få bort skuggorna som kastats från katastrofen och återfå förtröstan på livet.
Många familjer letar fortfarande ängsligt efter sina familjemedlemmar som saknas och de vet inte om de är döda eller levande. Liu Renchun, en student från Beichuanskolan finns på listan för överlevande, men hon har inte hittats. Hennes äldre syster säger:
– Det har gått en månad nu och min syster har ännu inte hittats. Jag har sökt överallt efter henne och kollat alla sjukhus jag känner till, men jag har ändå inte hittat någon information om henne.
Åttio procent av anläggningsbyggnaderna hos Oriental Turbine Factory i Hanwangområdet i Mianzhu raserades under jordbävningen och i början av juni återvände arbetarna till sina arbeten för att påbörja återuppbyggnaden. När en reporter frågade dem hur de klarade att börja arbeta så kort tid efter att de förlorat sina hem och till och med familjemedlemmar, sade en av arbetarna, Ma, att det inte berodde på att han har en ädel själ utan på ren överlevnadsvilja.
– Vi har nu flyttat utrustning och produkter till Deyang. Vi kan bara leva en gång, vi kan återuppta produktionen, det är inte något högre syfte utan vi planerar bara för framtiden, sade Ma.
Hur många av de 10 000 anställda, hos Oriental Turbine Factory, som omkom i jordbävningen har ännu inte offentliggjorts. När statlig media rapporterade om premiärminister Wen Jiabaos två besök hos det här statliga nyckelföretaget, sades det att mer än 30 experter hade dött och att det försatt arbetarna i sorg. Ma beskriver rapporten som ”avkylande” och säger:
– Jag vet inte vad de tänkte på, i mänskliga termer. Huruvida de döda personerna är inflyttade arbetare, tjänstemän eller experter så är de mänskliga varelser! Hur kunde de bara nämna experterna, det var en bitter besvikelse!
Översatt från: http://en.epochtimes.com/news/8-6-16/71967.html
