Minskningen av den arktiska isen som en följd av den globala uppvärmningen har redan tagit ut sin rätt på isbjörnar, minskat deras livsmiljö och gjort det svårare för dem att hitta mat. Men forskare har nu upptäckt ett större och potentiellt dödligare hot mot dessa arktiska däggdjur.
De har upptäckt att immunsystemet hos isbjörnar är oförmögen att anpassa sig till nya patogener som har bildats som en följd av stigande temperaturer.
Professor Diana Weber vid New College i Florida, tillsammans med en stor grupp internationella forskare, har studerat immunsystemet hos 98 isbjörnar i Kanada.
– På grund av uppvärmningen i Arktis ser vi sjukdomar och parasiter som inte har funnits där innan eller var på mycket låga nivåer, sade Weber i ett mejl till Epoch Times.
Det har redan dokumenterats att patogener har uppkommit i Arktis som ett resultat av den globala uppvärmningen. Arter från sydligare breddgrader som tidigare har uteslutits av kylan utökar nu sitt levnadsutrymme till högre breddgrader och för med sig sjukdomar och parasiter.
– Det finns nu ett antal sjukdomar som observerats i arktiska djur, som inte tidigare har funnits eller inte varit så utbredda. Exponeringen för patogener kan hota isbjörnarnas överlevnad, sade Weber.
-Beroende på omfattningen av klimatförändringen, kommer isbjörnen förlora betydande delar av sin livsmiljö, och möjligen också utsättas för en ökad belastning av patogener, sade professor Axel Janke of Biodiversity and Climate Research Center i Frankfurt i ett mejl.
Forskningen koncentrerades specifikt på de gener som kodas major histocompatibilitets complex (MHC), som är en del av immunförsvaret hos alla ryggradsdjur.
Forskningen visade att isbjörnen har låg variation, vilket innebär få skillnader i dess DNA i MHC. Om djuren har hög variation, känner deras immunsystem igen nya patogener i sin miljö och har möjlighet att bygga upp ett immunsvar mot patogenerna, men detta är inte fallet hos isbjörnarna eftersom de har en låg variation.
-Denna låga MHC variation hos isbjörnen kan vara maladaptiv, då nya patogener växer fram i Arktis på grund av klimatförändringarna och kan utgöra en risk för isbjörnarna, sade Weber.
Enligt Weber beror troligen isbjörnens låga variation i MHC på att kylan i den arktiska miljön håller de flesta patogenerna borta och isbjörnen har utsatts för liten exponering av patogener under tidens gång.
Enligt Janke, har isbjörnarna överlevt tre interglaciala perioder (varma perioder).
– Förmodligen har populationen under varje varm period minskat och endast några hundra individer har överlevt varje gång. Än så länge vet vi inte vart och hur många isbjörnar som har överlevt de senaste interglaciala perioderna, men det är möjligt att de kan överleva i några små områden som kan bli lämpliga livsmiljöer i framtiden, förklarade Janke.
– Det viktiga är att minska förlusten av is eftersom detta kommer att hjälpa till att hålla patogener från att flytta in i Arktis, sade Weber.