Den ena rapporten efter den andra når oss konsumenter om mobiltelefonins påverkan på människors hälsa. Den ena hävdar att tekniken är ofarlig och nästa varnar för allvarliga hälsorisker. Vill vi eller törs vi ta till oss kritisk granskning om sanningen kring mobiltelefonin? Idag kommer en ny bok som handlar om de ekonomiska och militärindustriella krafter som ligger bakom tekniken.
Vare sig vi vill det eller inte så exponeras vi dagligen för allt mer elektromagnetisk strålning, vid nivåer som vi människor aldrig tidigare har utsatts för.
Under den snabba utvecklingen av den trådlösa telefonin har vi vant oss och accepterat tekniken som en naturlig del av samhällsutvecklingen. Mobiltelefonen har blivit en kär ägodel och fyller många funktioner som vi blir allt mer beroende av.
Men om vi blickar tillbaka, vi som följde utvecklingen, minns vi att många studier som kom i början av den trådlösa telefonins era bekräftade hälsorisker med strålningen.
Någonstans längs vägens gång glömdes de negativa rönen bort och vi hakade på och lät oss följa den nya teknikens utveckling.
En som inte har låtit sig okritiskt följa med i utvecklingen är Mona Nilsson, miljöekonom och frilansjournalist som i många år bevakat frågan om risker med trådlös kommunikation.
I dagarna är hon aktuell med sin nya bok ”Mobiltelefonins hälsorisker: Fakta om Vår tids största miljö- och hälsoskandal”.
Mona Nilsson berättar för Epoch Times om sitt engagemang och vad som driver henne:
– Det började med att jag i samband med 3G-utbyggnaden efter en granskning upptäckte att myndigheternas och industrins försäkringar om att tekniken var riskfri inte stämde utan att det tvärtom fanns omfattande belägg och vittnesmål om att tekniken var mycket skadlig.
För fem år sedan kom hennes första bok ”Spelet om 3G – fakta och desinformation i det trådlösa samhället”. Boken bygger på de artiklar hon skrev under de första år hon granskade frågan.
– Den avslöjade framförallt hur myndigheterna svek allmänheten i sin iver att försvara den viktiga telekomindustrin, med lögner och falska påståenden om tusentals rapporter som visade 3G-strålningens oskadlighet, när det i själva verket inte fanns en enda studie som studerade hur de specifika 3G-signalerna påverkar människor, säger Mona Nilsson och fortsätter:
– Trots allt fler vittnesmål om svåra symtom och allt fler forskare som varnade för allvarliga effekter fortsatte utbyggnaden och tvångsexperimentet med hela befolkningen.
När sedan allt fler människor från olika delar av världen vittnade om hälsosymtom och ett ökande antal läkare och experter varnar för allvarliga konsekvenser inte bara för människorna utan också hela ekosystemet så föddes också idén till en ny bok hos Mona Nilsson.
– Efter Spelet om 3G ville jag göra en mer fullständig beskrivning av frågan. Tanken är att alla ska förstå bakgrunden, riskerna och varför riskerna förnekas och hur detta görs. Jag vill också peka på ett havererat myndighetsutövande, där det uppdrag som förespeglas allmänheten vänts till det motsatta: strålskyddet går inte ut på att skydda människorna utan industrin som producerar strålningen, säger Mona Nilsson.
Hon förklarar att den nya boken handlar om de stora ekonomiska och militärindustriella intressen som styr frågan om riskerna och gränsvärdessättningen, myndigheternas, EU-kommissionens och WHO:s kopplingar till industrin och ett industrilojalt expertmonopol, ICNIRP-kartellen .
Vad hoppas Mona Nilsson på i framtiden och vad hon vill uppnå med sin nya bok?
– Jag hoppas på ett mer demokratiskt samhälle där de övergrepp och brott mot grundläggande mänskliga rättigheter som nu begås i form av tvångsexponering för en skadlig påverkan i det i det egna hemmet, erbjudande om billiga mobilabonnemang och allt fler applikationer under falska försäkringar om riskfrihet, upphör och aldrig mer begås och att vi inser att storföretagens lobbyverksamhet och påtryckningar på myndigheter måste kontrolleras. Myndigheternas verksamhet måste också utsättas för oberoende kontroll: i dag är det ingen instans (förutom jag) som kritiskt granskar myndigheternas agerande, säger hon.
Den engagerade författaren berättar att hon har ett projekt på gång för framtiden.
– Jag skulle vilja starta en insamlingsstiftelse för att hjälpa människor att juridiskt hävda sina rättigheter, samt för att sprida korrekt information till beslutsfattare och allmänhet, summerar hon.
