Det kinesiska kommunistpartiet (KKP) har kontrollerat Kina i 60 år. Kommunistpartiets ekonomiska reform började för 30 år sedan. Enligt en officiell rapport från KKP rankas Kinas BNP trea i världen. Trots det är de flesta kinesiska bönder mycket fattiga. Jag har alltid undrat över det här, men jag har inte förstått varför.
KKP har gjort försök till ekonomiska reformer på landsbygden, men deras försök har alltid misslyckats. Är det verkligen så svårt att ändra den ekonomiska strukturen på landsbygden? Efter att jag hade läst in mig på de förmodade reformerna insåg jag att KKP egentligen inte vill ändra på saker utan har för avsikt att hålla bönderna fattiga. Den här slutsatsen har jag grundat på undersökning och analys, inte på politiska fördomar.
Varför skulle kommunistpartiet vilja att bönderna var fattiga? Min studie indikerar att de vill upprätthålla en god tillgång på billig arbetskraft (inkluderat alla ”gästarbetare”). Dessutom kan de då bibehålla ett psykologiskt övertag över bönderna genom att hålla dem ekonomiskt beroende av KKP.
Billig arbetskraft möjliggör låga priser, vilket ger kommunisterna tillgång till enorma summor utländsk reservkapital. Billiga produkter från Kina har dominerat marknaderna i USA och Europa. KKP: s utlandskapital är den största i världen, men kinesiska bönder kämpar för att få det att gå ihop. Historiskt sett är det tradition i Kina att bönder gör uppror och störtar korrumperade klasser i styrande position. Av den här orsaken har KKP lagt mycket ansträngning på att kontrollera bönderna och att hålla dem på den lägsta pinnen av den sociala stegen, för att försäkra sig om att bönderna varken har styrkan eller viljan att revoltera.
Enligt en rapport som nyligen publicerades av den kinesiska statliga statistikbyrån, har landets inkomst ökat 985 gånger sedan KKP tog över. Men i kategorin inkomst per capita har Kina bara gått från ”låg” till ”under medel” inkomst. Detta är resultatet av KKP: s skeva ekonomiska politik som håller bönderna på landsbygden extremt fattiga och vanliga arbetare i städerna fattiga. De som blir rika är en liten minoritet.
Så hur har KKP burit sig åt för att hålla bönderna fattiga? En viktig metod är priskontroll på produkter från jordbruket. Oavsett hur hårt bönderna jobbar förblir deras inkomster undermåliga eftersom de inte kan sälja sin avkastning för ett vettigt pris. I de stora områdena av centralvästra Kina och södra Kina är en genomsnittlig årlig inkomst i ett hushåll ofta mindre än 5000 yuan (ungefär 5000 SEK).
Även många människor i städerna, såsom arbetare i fabriker och inom servicesektorn, är relativt fattiga. I Guangdongprovinsen tjänar många arbetare så lite som 700 eller 800 yuan i månaden. I de till synes välutvecklade områden som staden Shenzhen är medelinkomsten bara 1500 yuan i månaden.
Detta tillhandahåller Kina med väldigt billig arbetskraft, vilket på sätt och vis ger ekonomisk stabilitet för dem i toppen. Det kinesiska folket är rädda för att vara fattiga, därför arbetar de väldigt hårt så länge det finns den allra minsta chans att tjäna pengar.
Detta skapar ett neråtgående tillstånd för utländska investerare. I många år har Kina varit världens arbetsplats med svältlöner och dålig miljö; låga löner, långa arbetsdagar, dåliga arbetsförhållanden, inget skyddsnät och föroreningar och avfall. Utländska investerare kan göra vadhelst de vill.
Kina har blivit ett paradis för investerare. Kinas BNP sköt i taket tack vare utländska investeringar. Många ekonomiska experter säger att ”Kina har uträttat mirakel!”. Men vet de hur? Det finns inget annat land i världen som kan ha så billig arbetskraft!
På grund av de låga priserna på avkastningen är bönderna ovilliga att bruka landet. KKP kan inte låta priserna öka eftersom majoriteten av folket i städerna också är på gränsen till fattigdom. Om matpriserna går upp kommer KKP behöva stödja folket i städerna, vilket kommer att orsaka inflation. Situationen är bortom kontroll!
Vilka justeringar har då kommunisterna gjort? På senare år har de minskat eller tagit bort jordbruksskatter. Även om många bönder uppmuntrades av den här utvecklingen, var det egentligen en metod som KKP använde för att lugna bönderna och behålla dem fattiga och arbetande.
Omvänt har cheferna för KKP-styrda företag med monopol starka band till högt rankade tjänstemän inom kommunistpartiet. Sådana företag finns inom sektorer för fastighet, kommunikation, olja, flyg, transport och energi- och vattentillgång. På dessa marknader kan KKP öka priserna som de vill för att säkerställa höga förtjänster.
Ta till exempel fastighetsmarknaden. På senare år har fastighetspriserna i städerna stigit radikalt. KKP suger stadigt upp pengar från mer välbärgade klasser. Ett bra exempel är Peking, där fastighetspriserna dubblade på mindre än ett år. Även om en del tror att de har det gott som har råd med ett hus för en miljon, tänk på det. Vad har de köpt? Tillhör det verkligen dem? Men där kommer de inte att få bo för evigt. De flesta kineser har inte råd med en lägenhet, även efter många år av hårt arbete. Kraftiga förluster på aktiemarknaden tog också ut sin rätt hos investerarna. Därför har de som bor i städerna det inte bättre, de är endast lite mer välbärgade än bönderna.
För att summera Kinas ekonomiska utveckling under de senaste årtiondena, verkligheten är den att KKP ensam har skördat frukterna av och stulit välfärden som skapats av det kinesiska folket.
Översatt från: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/23029/
