Nyligen publicerade New York Times en artikel om en kinesisk nyårsshow som tydligt avslöjar en mörkare sida av den media som amerikanerna satt sin tillit till.
Showen är Chinese New Year Splendor, som framförs av Divine Performing Arts Company. Efter att slutfört sitt framgångsrika elvadagarsuppträdande i New Yorks Radio City Music Hall, fortsätter Divine Performing Arts sin turné runt om i världen.
Artikeln attackerar showen för några nummer som är relaterade till Falun Gong, en andlig utövning som förföljs av den kinesiska kommunistregimen.
Under nästan nio års förföljelse, inklusive fängelse, långsam död genom tortyr och statsstödd uteslutning, skrämsel och hjärntvätt har Falun Gong-utövare aldrig tagit till våld. Istället har de vädjat till omvärlden för att de ska få kunna utöva sin andlighet i fred.
Att Divine Performing Arts uppmärksammar Falun Gong-utövarnas kamp skulle normalt sett anses berömvärt. Det skulle också betraktas som en nödvändig del i ett försök att porträttera Kinas traditionella kultur. När allt kommer omkring är förföljelsen av Falun Gong endast det senaste kapitlet i det kinesiska kommunistpartiets (KKP) ansträngningar att utrota Kinas traditionella trossystem.
Utifrån Falun Gong-utövares synvinkel erbjuder Falun Gongs utövningsmetod hopp i det lidande som Kina går igenom i dag, där det viktigaste är att blir rik, samtidigt som landets traditionella moral kollapsar.
Den här synen delas av den kristne människorättsadvokaten Gao Zhisheng, och kommer till uttryck i ett öppet brev han skrivit till KKP:s ledare Hu Jintao och premiärminister Wen Jiabao: ”I kontrast till den nuvarande situationen där mänskligheten, samvetet, moralen, medkänslan och ansvaret för vårt samhälle lider av ett samlat förfall, har dessa kultiverare, som en grupp pånyttfödd från den gamla nationen, utövat inflytande på dessa områden på ett positivt sätt.”
”Man kan känna det kraftfulla sätt på vilket tron kan förändra ens själ. Det har i själva verket fått mig att se en gnista av hopp för att rädda vår nation från dess för närvarande depraverande tillstånd.”
Carrie Hung, som är talesperson för New Tang Dynasty TV som producerar Splendor, säger att Divine Performings Arts siktar på att upptäcka och återuppliva det bästa av Kinas äkta traditionella kultur.
Enligt Gao Zhisheng och andra Kinakännare återuppväcker Falun Gong en traditionell moral i Kina. Varför borde inte Divine Performing Arts inkludera nummer om Falun Gong i uppvisandet av det bästa i Kinas traditionella kultur?
Artikeln kritiserar Divine Performing Arts för att höja världens medvetenhet om Falun Gongs situation. Den gör så fastän de flesta i publiken ser de nummer som beskriver förföljelsen som en påminnelse om andra förföljelser som utförts av KKP mot kristna, tibetaner, uigurmuslimer och många andra.
9 februari: New York Times publicerar kritik av Splendor och Radio City Music Hall säljer biljetter för fulla hus. (Foto: Dai Bing/Epoch Times)
New York Times använder sig av tre intervjuer från publiken för att beskriva Falun Gong som ”politiskt” och säger: ”I pausen lämnade tiotals, kanske några hundra” showen.
Den här kombinationen av citat och observation ger läsaren ett intryck av att det finns ett omfattande motstånd mot Falun Gong och Splendor.
Men Epoch Times reportrar på plats såg inte att ”några hundra” som lämnade showen tidigt.
New York Times misslyckas dessutom med att beskriva sammanhanget så att läsarna kan förstå hur kinesiska immigranter använder ordet “politiskt”.
KKP har alltid stigmatiserat dem de betraktar som opponenter, och alla som deltar i aktiviteter som KKP inte kontrollerar, genom att kalla dem ”politiska”. Ordet ”politiskt” har varit en de hörnstenarna i KKP:s propaganda.
För de som lider under KKP:s styre har ordet ”politiska” denna viktiga funktion: Den får alla kineser att känna att det är bäst att de flyr, annars riskerar de sina liv.
Om New York Times läsare hade fått chansen att förstå bakgrunden till detta ord i Kina, hade de möjligtvis förstått de intervjuades kommentarer. De fördömde inte Falun Gong; de var helt enkelt rädda för att komma i kontakt med någonting som partiet har sagt till dem att undvika.
Även efter årtionden i New York måste kinesiska immigranter kämpa för att kasta av sig rädslan som de lärde sig i Kina – den rädsla som en gång höll dem vid liv.
Men istället för att ge denna nödvändiga kontext lät New York Times läsaren dra en felaktig slutsats: att publiken i sin helhet invände mot Splendor.
Epoch Times, en mediesponsor till showen, gjorde hundratals intervjuer med personer ur publiken som gav mycket positiv respons. Endast en minoritet bestående av en procent av de intervjuade personerna hade något negativt att säga.
Folket älskade det med andra ord – danserna, musiken, dräkterna, bakgrundsbilderna, Många uppmärksammade speciellt hur mycket de uppskattade de två danserna som beskrev förföljelsen av Falun Gong. Dessa lovord kom även från professionella i konstbranschen och chefer inom den finansiella sektorn. (http://en.epochtimes.com/features/dpa2008/).
Journalism är ett yrke som är rotat i höga sanningsideal, riktighet och verifierbara fakta. Society of Professional Journalists, en nationell organisation med tusentals medlemmar, har gjort en lista för etiken inom journalismen som berör ovanstående. Yrkeskoden säger: Sök sanningen och rapportera den, minimera skada, agera oberoende och ta ansvar.
Istället för att följa dessa grundläggande etiska principer sökte New York Times en konstruerad vinkel i ett kontroversiellt ämne. Resultatet blev halvsanningar och felaktigheter som syftar till att kasta tvivel över Falun Gongs andliga utövning och på Divine Performing Arts värde.
Medias rättigheter och ansvar att söka och rapportera sanningen är som ett förbund mellan media och allmänheten. När detta förtroende bryts kommer allmänheten att söka sig till andra källor för nyheter och information.
Översatt från engelska: http://en.epochtimes.com/news/8-2-17/66069.html
