Den vänstra delen av det kinesiska tecknet står för dygd, moral och etik. 德 (Dé) bildas av den abstrakta bilden ㄔ, ett tecken som kan härledas tusentals år tillbaka i tiden från symbolen för ben och fot.

Tecknet betecknar ett upprätt sätt att gå och uppföra sig på. Den högra delen är komponerad av fyra individuella symboler 十目一心 (shímùyīxīn), där 一 (yī) står för talet ett vilket återspeglar universums alstring genom delningen av Yin och Yang.

十 (shí) är symbolen för talet tio och betecknar fullkomlighet och fulländning, samtidigt antyds att bara Gudar är verkligt perfekta. Tecknet är också betydelsefullt för det representerar Tio riktningars världar i den buddhistiska tankevärlden. 目 (mù) betecknar ordet för öga och 心 (xīn) det mänskliga hjärtat. Således innehåller den högra halvan 十目一心 den inre meningen att gudar tittar på det mänskliga hjärtat.

Sett i stort antyder den abstrakta bilden 德 att människans gärningar måste överensstämma med gudarnas lag, dessa måste till exempel vara dygdiga.

I det forna Kina talade människor ofta om att samla dygd. De som hade mycket dygd och handlade moraliskt och etiskt var förvissade om att få en lyckad reinkarnation efter döden. Buddhistisk lära föreskriver att en individs liv bestäms av mängden dygd 德 som han eller hon har ackumulerat eller av hur mycket gott eller ont han eller hon har begått i ett föregående liv.

Den abstrakta bilden 德 visar hur djupgående buddhistiska och taoistiska läror en gång påverkade kinesisk kultur. Olyckligtvis tycker moderna kineser ibland att dessa tecken är ”för komplicerade”.

Översatt från:http://en.epochtimes.com/n2/china/mysterious-chinese-character-virtue-1906.html