Kinas mentalvårdssystem har enorma brister och befinner sig i en kaotisk situation. Det är inte bara ett hot mot allmänhetens säkerhet utan även mot alla som riskerar att bli intagna på mentalsjukhus.
Det framgår av en rapport från två kinesiska organisationer, Mental Illness and Social Watch och Shenzhen-baserade Equity and Justice Initiative, publicerad 12 oktober, med titeln Rättslig analys av Kinas mentalvårdssystem.
Enligt rapporten finns det många personer med verkliga psykiska problem som inte kan få vård på grund av sin ekonomiska situation. Dessa sätts i stället i fängelse eller låses in under långa perioder av sina egna familjer, En del blir hemlösa och kan utgöra ett hot mot både sin egen säkerhet och allmänhetens.
Samtidigt skickas många människor till mentalsjukhus på grund av rena intressekonflikter och utsätts därigenom onödigt för plågsamma behandlingar och inlåsning.
Enligt rapporten har detta ”behandlande av dem som inte behöver behandling och ignorerande av dem som behöver behandling” slösat dyrbara medicinska resurser och skadat oskyldiga människor, vilket ökar de sociala spänningarna och disharmonin i Kina.
Jin Zhong, chefredaktör för Hongkongbaserade Open Magazine sade:
– Det kinesiska kommunistpartiet har alltid använt den här metoden för att straffa politiska dissidenter, men nuförtiden är det inte begränsat till dissidenter. De har upptäckt att det är smidigare att använda sig av mentalsjukhus än att gå igenom rättsliga procedurer när de vill straffa någon. De har gjort såhär hela tiden.
I rapporten sägs också att enligt statistik från Kinas centrum för sjukdomskontroll fanns det i början av 2009 fler än 100 miljoner mentalpatienter i Kina. Enligt forskning utförd av världshälsoorganisationen WHO utgör mentala problem 20 procent av alla sjukdomsfallen i Kina, vilket är mer än dubbelt så mycket som världsgenomsnittet. WHO förutspådde också att procentsatsen skulle öka till 25 procent under de kommande 20 åren.
Enligt rapporten har mentalvård blivit en lönsam affärsverksamhet på vissa platser. En del sjukhus betraktar tvångsintagningar och efterföljande behandling som en vanlig konsumentrelation, vilket innebär att man bara är ansvarig inför den som skriver in ”patienten” och betalar räkningen, inte patienten själv.
På en del platser får petitionärer, personer som söker sin rätt mot samhällsinstitutioner, stämpeln som mentalsjuka och i ett antal fall har de visat sig vara offer för hänsynslösa övergrepp.
Jin Zhong menar att Kinas höga förekomst av mental ohälsa är ett uppenbart resultat av landets ”onormalt snabba” ekonomiska utveckling.
– Mycket av politiken och åtgärderna är uppenbart orättvisa och har skadat många människors intressen. Följaktligen tror jag att de höga mentala ohälsotalen i Kina är ett pris man betalar för den onormalt snabba ekonomiska tillväxten, kommenterade han.
Enligt en officiell publikation om utbildning inom mental hälsa under 2007 finns det nästan 400 erkända mentala sjukdomstillstånd i 10 större kategorier och 72 underkategorier, som inkluderar allt möjligt, såsom Alzheimer, ångest, sömnproblem, personlighetsstörningar och utvecklingsstörningar, etc.
Det här betyder att patienter som har något av dessa 400 tillstånd riskerar att bli tvångsintagna på mentalsjukhus. Dessutom finns det en kategori som är ”misstänkt mentalsjukdom” vilket betyder att vem som helst egentligen kan råka ut för att bli tvångsintagen.
Enligt rapporten har denna låga standard och breda definition på vad man kan bli intagen för lett till att personalen på Kinas mentalsjukhus inte ens behöver träffa en patient, ställa en diagnos eller lyssna på patientens åsikt innan de tvångsintar dem. Sjukhuset kan enbart använda avsändarens beskrivning som basis för diagnos och tvångsintagning, vilket öppnar för rena kidnappningar.
På grund av ett sådant systematiskt missbruk av psykiatrisk utvärdering har till och med en del psykiatriker drabbats. En välkänd psykiatriker vid namn Ji Shumao på Xi´ans vårdcentral för mental hälsa i Shanxiprovinsen diagnosticerades exempelvis som mentalsjuk av myndigheterna på det sjukhus där han jobbade, efter att han skrivit ett brev om problemen på sjukhuset. Diagnosen var baserad på bara ett fåtal kommentarer han gett privat till sina kollegor.
Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/44558/
