Kinas ”stora brandvägg” har varit en central del i kommunistpartiets strategi för att kontrollera vad invånarna kan och inte kan se på nätet. Men mobilappar har hittills flugit under radarn. Nu försöker myndigheterna dock komma åt dem också med ny lagstiftning.
Förra veckan antogs lagstiftning för att komma åt de hundratals oreglerade app-affärerna i Kina. Det exakta antalet är okänt, men marknadsföringsfirman AppInChina beräknar att det i nuläget är över 200. De flesta av dem har bristfälliga eller inga processer alls för att kontrollera appar innan de släpps ut.
Apple viker sig för Kinas censur – China Uncensored
Google Android är den största plattformen bland Kinas över 700 miljoner smartphoneanvändare, men eftersom Googles egen appstore Play blockeras i Kina har diverse tredjepartsaffärer uppstått. De största drivs av teknologi- och internetjättar som Tencent, Baidu, Xiaomi och Alibaba, och dessa reglerar sig själva.
Annorlunda är det med de alltså hundratals mindre tredjepartsaffärer som uppstått. Deras säkerhet och förhandskontroller av appar brister rejält, vilket innebär att innehåll som aldrig skulle släppas fram på Kinas internet mycket väl kan kommas åt från appar som laddas ner från dessa affärer.
Enligt de nya reglerna måste alltså app-affärer sedan den 16 januari vara registrerade hos Kinas cyberrymdsadministration för att kunna operera legalt. På så vis kan myndigheterna se vilka som äger affärerna och hur många appar som finns där, och stänga ner affärerna om de tycker det är nödvändigt.
Det tycks dock som om cyberrymdsadministrationen kommer att nöja sig med att bevaka själva affärerna, men lämna åt affärerna att hålla koll på sina appar, vilket kan visa sig svårt – det finns ju miljontals. Så vad de här nya reglerna innebär i praktiken är alltså svårt att veta.
Ett belysande exempel är ju hur New York Times-appen togs ner från Apples appstore först tidigare denna månad, trots att NYT varit blockerat i Kina sedan 2012 – och man därmed får utgå från att de kinesiska censorerna har velat blockera allt deras innehåll från att nå kinesiska användare ända sedan dess.
Om man betänker att det här exemplet innefattar Apple och New York Times, två av de kinesiska censorernas mest synliga och högprofilerade måltavlor, kan man fråga sig hur lång tid det kommer att ta att få bort allt misshagligt material från de miljoner betydligt mindre kända mobilapparna från de många olika plattformar som finns i dag.
