Mo-tse, även känd som Mo Di, bodde i staten Song (som regerade i Kina mellan 11: e århundradet f.Kr. till år 286 f.Kr.). Han levde under De stridande staternas period och tjänstgjorde som Da Fu (riksdrott) i Song. Mo Di ägnade en stor det av sitt liv åt att skriva och redigera. Han var också taoistisk kultiverare och förde ett enkelt och sparsamt liv. Han skrev tio böcker under sin livstid. Mo Di blev senare känd som Mo-tse, ett speciellt namn som gavs till honom för att hedra hans insatser.
En dag fick Mo-tse höra dåliga nyheter. Staten Chu hade för avsikt att inleda krig mot staten Song. Han blev mycket bekymrad eftersom Song inte var någon match för Chu. Om krig bröt ut, skulle Song erövras av Chu. Mo-tse kände ansvaret att skydda Songs framtid, så han bestämde sig för att resa till Chu för att försöka övertala kungen av Chu att ge upp tanken på krig.
Efter en sjudagsresa kom Mo-tse till Chu. Först träffade han Gongshu Ban, en begåvad expert med ansvar för tillverkning av stegar för att anfalla fästningar.
– Du gör stegar åt staten Chu för att anfalla Song, men vad har Song gjort för fel för att förtjäna detta? Chu har ett omfattande område med bördig mark, medan folket i Song inte har tillräckligt med mark för att tillgodose sina grundläggande behov. Att råna Song, en fattig stat för att berika det redan rika Chu, är inte ett klokt beslut. Song har inte gjort någonting för att förolämpa Chu. Attackera Song är inte moraliskt försvarbart. Du vet mycket väl hur läget är. Om du väljer att inte berätta detta för din konung, är du inte riktigt lojal mot honom. Om du talar detta för honom men han lyssnar inte, skulle jag säga att du inte är tillräckligt bestämd och inte särskilt övertygande, sade Mo-tse till Gongshu Ban.
Gongshu Ban talade om för Mo-tse att kungens sinne inte så lätt ändrades. Eftersom kungen av Chu dessutom hade sagt detta till sina ämbetsmän skulle det bli mycket svårt för honom att ändra kungens beslut att anfalla Song. Mo-tse insåg att han var tvungen att träffa kungen av Chu personligen och få honom att avstå från kriget.
När Mo-tse äntligen träffade kungen av Chu, tog han inte upp sitt ursprungliga ärende direkt. Istället berättade han en liknelse.
– Om en rik man överger sin dyrbara häst och vagn för att stjäla sin fattiga grannes trasiga kärra, om han inte bär sin eleganta klädsel, utan istället föredrar att stjäla en tröja från den fattiga grannen, om han inte märker egna havets läckerheter och biffar utan stjäl den fattiga grannens mat lagat på agnar och vilda grönsaker, vilken slags människa är han Ers majestät?
– Om en sådan man finns, tror jag att han måste vara galen, sade kungen.
Mao-tse sade då:
– Chu är full med de bästa grödorna och djuren. Till exempel finns en stor älgstam i Yunmengträsket och Yangtzefloden är rik på och fiskar och sköldpaddor. Chu är det rikaste riket i världen. Titta på staten Song – den är så fattig att jägarna inte kan hitta en vaktel, en karp, eller inte ens en kanin. Det är som att jämföra fisk och stek med agnar och vilda grönsaker. Din stat är täckt med lummiga skogar men Song har inte så många träd. Det är som att jämföra elegant dräkt med en enkel skjorta. Jag har hört att Ers Majestät planerade att anfalla Song. Är det inte tokigt att göra det.
Kungen av Chu sade:
– Det ni har sagt låter mycket bra. Men Gongshu Ban har förberett stegar för anfall av fästningar och han sade att vi verkligen kan erövra Song.
Mo-tse kände en strimma av hopp och bad att få träffa Gongshu Ban igen. När han kom tog Mo-tse av sig sin mantel och lade den på ett bord och låtsades att det var fästningen i Song. Han tog av sig pannbandet och låtsades att det var Songs soldater och vapen. Gongshu Ban började sedan spela ett krigsspel med Mo-tse vid bordet. Efter nio omgångar av krigsspel, kunde Gongshu Ban inte finna något sätt att bryta Mo-tses försvar. Gongshu Ban blev ifrån sig.
– Jag vet ett sätt att bryta Songs försvar, men jag vill inte avslöja det, sade Gongshu Ban.
– Jag vet också vilken attackmetod du har i åtanke, men jag vill inte avslöja den heller, svarade Mo-tse.
Kungen blev väldigt nyfiken och frågade Mo-tse vad som pågick.
– Gongshu Ban tänker döda mig och på så sätt kan staten Song besegras. Men han har ingen aning om att min elev är Qin Huali och att hans 300 soldater väntar på att slå tillbaka angreppet med tunga vapen. Även om han dödar mig kommer Songs försvar att förbli intakt och Chu kommer inte att lyckas, sade Mo-tse.
Mo-tse hade övertygat kungen av Chu som gav upp sin krigsplan.
(Baserad på dokument upprättade under Taiping-eran)Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/41720/
