Sjukdomen mjältbrand konstaterats har på en gård i Halland. 13 nötkreatur har dött av den allvarliga infektionssjukdomen och prover från djuren är analyserade på Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA).
Djurägaren är underrättad om smittan och gården är nu avspärrad för allmänheten medan smittskyddutredning pågår. Det var vid ett veterinärbesök som misstanke om sjukdomen uppkom och anmäldes till Jordbruksverket, rapporterar Smittskyddsinstitutet.
Mjältbrand kan smitta från djur till människa, därför har åtgärder vidtagits för de personer som finns i riskgruppen.
Sjukdomen är anmälningspliktig och lyder under epizootilagen. Det innebär att djurägare och veterinär är skyldiga att rapportera misstanke om mjältbrand i besättning. Senaste fallet av mjältbrand i Sverige var 1981.
En annan benämning på sjukdomen är antrax. Sjukdomen som är mycket allvarlig, orsakas av en sporbildande bakterie och kan drabba många djurslag, framför allt gräsätare men även människan. Sjukdomen är en zoonos, det vill säga en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa. De fall som förekommit i Sverige har funnits främst bland personer som haft beröring med importerad ull eller fårhudar.
Sporerna har en förmåga att överleva i många år i djurprodukter och i jord och det är en viktig faktor för sjukdomens utbredning och fortlevnad. Det har visat sig visat att antraxsporer kan överleva i mer än 100 år och infektera i 45 år.
Sjukdomen överförs vanligen via sår och efter kontakt med vävnad från sjuka djur samt jord, ull, fällar, foder eller andra produkter som förorenats med bakterien eller sporer. Också genom inandning kan smitta överföras av bakteriesporer, till exempel i damm från ull eller jord.
Även förtäring av smittat kött kan ge mjältbrand i svalget eller i mag- och tarmkanalen. Det är inte visat att mjölk från infekterade djur kan överföra smittan. Även laboratoriesmitta har påvisats. Det har dock inte rapporterats om smitta från person till person. Djur som betar på mark som förorenats av antraxsporer kan få smittan på så sätt.
Källa: Smittskyddsinstitutet
