Den här säsongen förväntas färre människor att smittas av sorkfeber jämfört med tidigare år, enligt en prognos från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Enligt SLU:s sorkfeberprognos kommer omkring 400 personer att drabbas av sorkfeber säsongen 2011/2012. Förra säsongen diagnostiserades 482 fall.
Det är SLU-forskarna Gert Olsson och Birger Hörnfeldt vid institutionen för vilt, fisk och miljö som för tredje året i rad gjort en årlig sorkfeberprognos.
– Våra sorkfeberprognoser baseras på observationer av skogssork i den nationella miljöövervakningen och det kända sambandet mellan sorkfeber- och skogssorkförekomst, berättar Birger Hörnfeldt, professor i ett pressmeddelande.
Sorkfeber är en virussjukdom som sprids från sorkarnas urin, saliv och avföring. Människan smittas sedan via inandning av virus i förorenat damm.
Sorkarna letar sig ofta in i vedbodar och förråd och flyttar gärna in i sommarstugor. Det är därför viktigt att vara försiktigt vid situationer där man utsätts för damm som vid exempelvis städning, vedhantering och mattskakning på platser där man misstänker att sorkar kan ha varit.
Sorkfeber ger influensaliknande symtom. Njurfunktionen kan påverkas och ibland kan hudblödningar uppträda. Ungefär en halv procent av de smittade dör till följd av sjukdomen.
– För varje diagnostiserat fall finns sannolikt 5-7 gånger fler infekterade eller insjuknade som inte söker vård eller får diagnosen, säger Gert Olsson.
Beståndet på skogssork i Sverige varierar kraftigt för varje år. Vart tredje eller fjärde år brukar antalet sorkar vara extra stort och då är smittrisken också högre.
– Vi vet att antalet diagnosticerade sorkfeberfall under en säsong till mer än 70 procent kan förklaras av mängden skogssorkar på hösten, säger Gert Olsson, forskare vid SLU.
I Sverige förekommer sorkfeber i stort sett bara norr om Dalälven.
De flesta fallen av sorkfeber uppträder under höst och vinter. Sjukdomen smittar varken hundar eller katter och överförs inte mellan människor. Sorkfeber är en anmälningspliktig sjukdom.