Förra året var det blodigaste hittills för narkotikarelaterat våld i Mexiko, med så många som 15 000 dödade, enligt Trans-Border Institute vid University of San Diego. Det är mer än dubbelt så många som det sammanlagda antalet dödade inom amerikanska militären i Afghanistan och Irak under förra årtiondet. Sedan Mexikos ”krig mot narkotika” startades för över fyra år sedan har så många som 35 000-40 000 människor dött.

Upptäckten av en rad massgravar, såväl som mördarnas extrema brutalitet, ofta med inslag av tortyr, har gett rubriker världen runt. Helt nyligen hittades en serie gravar med kropparna efter 116 migranter i staten Tamaulipas i nordost, nära gränsen mot Texas.

Efter att Felipe Calderon med knapp marginal vunnit presidentvalet i december 2006 deklarerade han ”krig mot narkotika”, och uppfyllde sitt kampanjlöfte. Han kallade in armén till att hjälpa polisen att ingripa mot knarkkartellerna, samt stoppa den illegala handeln med knark och vapen.

Den mexikanska regeringen säger sig ha skördat många segrar i sin kampanj, inklusive arresteringen av flera knarkbossar, varav den senaste var gripandet av La Familias ledare den 22 juni, en av de mest beryktade kartellerna. Myndigheterna har också beslagtagit mängder av narkotika och vapen.

Det ökande dödstalet ger dock en annan historia.

Tjänstemän påstår att 90 procent av de dödade personerna var inblandade i narkotikahandeln, enligt Brooking Institution. Många observatorer betvivlar emellertid den här siffran, bland dem Sanho Tree inom Institutet för Policy-studier och chef för Narkotika-policyprojektet.

Tree anser att många av offren är oskyldiga åskådare som inte var inblandade i kriminella handlingar, men tillägger att det här är svårt att verifiera, eftersom ”mer än 95 procent … av morden förblir ouppklarade”.

Det som inte finns med i dödstalen är människor som har försvunnit spårlöst. Lidandet hos deras anhöriga, som lämnas att leva i smärtsam ovisshet, kan inte heller beskrivas med statistik. Ett klimat av rädsla och terror genomsyrar det mexikanska samhället, vilket har blivit alltmer militariserat, såväl som kontrollerat av organiserad brottslighet.

Sju liv togs den 28 mars. Offren hittades i en bil i en liten stad söder om Mexico City, omlindade med maskeringstejp och lämnade att kvävas till döds. En av dem var den 24-årige sonen till den i landet kände poeten Javier Sicilia. Efter att ha skrivit en sista dikt tillägnad sin son slutade han skriva poesi.

Samma dag vände han sig i sin sorg till det mexikanska folket med uppmaningen att bryta sig loss ur sin rädsla och tystnad, och människor gav sitt gensvar.

Över hela landet gick folk ut på gatorna och krävde ett slut på den militära kampanjen, samt reformer i Mexikos rättsliga och politiska system. Det var den första stora protesten mot knarkkriget och militariseringen av landet, och den stöddes av ett ovanligt brett samhällsspektrum.

Medborgarrörelsen, den Nationella fredsrörelsen, föddes ur den här protesten. En månad senare ledde Sicilia en 7 mil lång tyst marsch från sin hemstad Cuernavaca till Mexico City. När de nådde parlamentet den 8 maj hade runt 100 000 människor samlats, skrev Sicilia.

– Vi är här för att säga till oss själva och till dem att vi inte kommer att låta den här smärtan i våra själar bli till hat och inte heller till mer våld, utan till något som hjälper oss att återställa kärlek, fred, rättvisa, värdighet och den stammande demokrati som vi håller på att förlora”, sade Sicilia vid demonstrationen, enligt en rapport på tv-kanalen NTD.

– På en vecka har den lågmälde och alltmer älskade intellektuelle blivit landets kanal genom vilken miljoner röster nu kräver: ’slut på knarkkriget’, sade journalisten Al Giodarno från alternativmediet Narconews.

Giodarno, som fick se marschen i Mexico City, kallade det en ”havsförändring” i mexikanska allmänhetens opinion, eftersom det uttryckte att ”folket definitivt har vänt sig mot användandet av den mexikanska armén i kampen mot knarkhandeln.

Medan alltför många väljare fortfarande är för ”enkla lösningar” tror fler och fler mexikaner, enligt Tree, inte att Calderons politik kommer att lyckas.

Laura Carlsen, politisk analytiker och chef för det Amerikanska programmet, skrev i en artikel i The Nation Magazine den 10 maj: ”Medan ökande dödstal har galvaniserat den nya fredsrörelsen, är det bristen på rättvisa som har orsakat att offer och medborgare håller Calderon ansvarig för blodspillan. … Korruption inom rättsväsende, polis, regering och väpnade styrkor skapar en bakgrund av immunitet som föder våld och framväxten av organiserad brottslighet.”

Medan fredsrörelsen kräver en kursändring av sin egen regering tror många i Mexiko att Mexiko blev pressat av Washington till att föra det här kriget, särskilt genom Mérida Initiative, för att lösa USA:s problem på mexikansk mark. Mérida Initiative skänker utrustning och utbildning som hjälp till operationer för lagens upprätthållande för långsiktig reformering och översikt av säkerhetsbyråer i Mexiko och Centralamerika. Mellan 2008 och 2010 beviljade kongressen 1,6 miljarder dollar i anslag bara till Mexiko.

Sicilia sade i en intervju med Carlsen den 5 juni:

– Det här problemet har lika mycket att göra med den amerikanska regeringen som med den mexikanska regeringen.

Mérida Initiative är ett fördrag mellan USA och Mexiko, såväl som med andra länder i Centralamerika. Det godkändes ursprungligen av den amerikanska kongressen under Bush-administrationen år 2008, med en total budget på 1,4 miljarder dollar som skulle fördelas över tre år. Mexiko fick över 1,1 miljarder dollar under de första två åren, enligt utrikesdepartementet.

Tree anmärkte att den här satsningen ”lägger för mycket vikt vid militära lösningar”. Han jämförde det med att kasta vatten på en elektrisk låga och sade att strategin att ”splittra och bryta sönder knarkhandelns organisationer är mycket naiv”.

Bortsett från förlusterna i människoliv säger Tree att ”det andra offret för det här kriget” är tanken på ett samhällskontrakt, idén att regeringen ”kan tillhandahålla betingelser med ett minimum av säkerhet och förutsägbarhet så att människor kan fortsätta leva sina liv.

Det finns nu ”många mexikaner som inte har något hopp om framtiden och alltför många unga män som hellre skulle vilja leva som kungar under ett år än leva som bönder”, sade han.

Sicilia sade i intervjun med Carlsen att ”om vi inte tar itu med problemet holistiskt, om vi bara fortsätter göra av med pengar på att svara med våld, då är vi på väg mot en polisstat, en katastrof värre än vad vi upplever nu.”

Den här månaden startade Sicilia en Karavan för fred med rättvisa och värdighet, där fler än två dussin bussar deltar och kör 240 mil genom Mexiko, från staden där hans son blev mördad till gränsen mot USA.

Karavanen stannade i städer som påverkats av kriget, där invånarna uppmuntrades att komma fram och vittna. Många offer berättade vid dessa tillfällen för första gången, efter att tidigare ha varit tysta av rädsla för hämnd från kartellerna eller för att inte bli tagna på allvar av polisen.

En aktivist sade under färden, till BBC:

– Den här rörelsen är mycket bra. Jag tror att människor steg för steg kommer att göra sig av med rädslan i Mexiko. Det kommer att repa mod; de kommer att säga ifrån.

Den 11 juni korsade karavanen gränsen vid El Paso, Texas, där det hölls ett tvånationsmöte. Sicilia påminde USA om dess skuld i våldet och lidandet hos dess södra granne.

Som narkotikaanvändare måste ”amerikanerna inse att bakom varje holkbloss, varje sträng med kokain, finns döden, finns splittrade familjer”, sade Sicilia, enligt NPR.

Han uppmanade amerikanerna, som röstande och som medborgare, att sätta press på den amerikanska regeringen att upphöra med stödet till den mexikanska armén med dess katastrofala strategi.

– USA har ett stort ansvar i allt detta. När dess medborgare håller sig tysta tvingar de på oss krig.

Fredsrörelsen blir uppenbart uppmärksammad, fastän den inte säkert har någon effekt på regeringens politik ännu. Den 23 juni träffade Calderon Sicilia och andra medlemmar av rörelsen på Chapultepec Castle i Mexico City för att tala om dessa frågor. Under mötet försvarade den mexikanske presidenten sin policy genom att slå fast att brott orsakas av kriminella och inte av regeringen, enligt ett pressmeddelande från hans kansli. ”Det skulle ha varit verkligt oansvarigt att inte agera”, sade Calderon.

Översatt från engelska.