Lokala kommunistpartikadrer i Sichuanprovinsen ligger bakom en institution som kidnappar mentalt funktionshindrade och hemlösa och tvingar in dem i slavarbete, enligt en granskande journalist från Hongkong. 

Fångarna hyrdes ut som arbetskraft till så avlägsna områden som Xinjiangprovinsen. För att göra dem till ”bra arbetare” misshandlades och elchockades de och levde under omänskliga förhållanden, enligt rapporterna. 

En del av den här historien berättades först av Xinjiang Metropolis News den 13 december. Enligt den artikeln hade den kemiska fabriken Jiaersi i Toksun-häradet i Xinjiang använt mer än tio mentalt funktionshindrade personer från den ”Självförsörjande gruppen för handikappade” i Qu-häradet i Sichuan som arbetskraft. De utförde tungt kroppsarbete året runt men fick aldrig någon lön. De levde under förhållanden som var sämre än djurs, och de som försökte fly blev brutalt misshandlade, enligt artikeln. Efter en officiell undersökning greps den ansvarige för Självförsörjande gruppen, 46-årige Zeng Lingquan, den 13 december. 

Dessa rapporter togs upp av andra kinesiska medier och fick stor uppmärksamhet i Kina. Under veckan som följde framkom fler och ofta chockerande detaljer. 

Yunnan Info Daily rapporterade den 21 december att nykomlingar i Självförsörjande gruppen misshandlades svårt tills de blev totalt medgörliga, och tränades därefter att utföra arbetsuppgifter. Enligt den rapporten brukade Zeng piska arbetarna över skinkorna med elkablar. Om det inte räckte använde han en elektrisk chockbatong, ”vilket gör de mentalsjuka arbetarna mycket lydiga”.

Reportern Yuan Ling på Phoenix Weekly publicerade ett reportage på sin blogg och via Radio France Internationale den 19 december där kontraktet mellan Självförsörjande gruppen och den kemiska fabriken Jiaersi avslöjades. Jiaersi skulle bara ge arbetarna mat; deras löner skulle gå direkt till Zeng. 

Dessutom rapporterade Yuan om vad som verkade vara en organiserad slavhandel som involverade två olika institutioner för hemlösa och mentalt funktionshindrade i Qu-häradet, varav den ena stöddes av lokalregeringen.

Hongkongjournalisten Yuan Lings blogg, där han dokumenterar sina undersökningar om kidnappning och slavarbete involverande mentalt funktionshindrade personer, av ett ”räddningscentrum” med stöd av kommunistpartiet. (Foto: The Epoch Times)

Enligt Yuan finns det ett regeringssponsrat slavläger i Qu-häradet som har det officiella namnet ”Qu-häradets räddnings- och stödcentrum, Taipingzhaistationen”. Centret drivs av en man som heter Yang Junyi. 

Enligt Yuan utbyter räddningscentret i Taipingzhai slavar med Zhengs Självförsörjande grupp i enlighet med något slags kontrakt. Slavarna skickas iväg för arbete, ibland så långt bort som Xinjiang, men även i lokala tegelbruk, byggnadsprojekt och jordbruk i Qu-häradet. Inkomsterna går till Taipingzhai-centret, enligt Yuans blogg på Sina den 19 december. 

Taipingzhaistationen ligger avlägset och användes tidigare som en karantänplats för leprasjuka patienter. 2000 hyrdes det ut till Qu-häradets ”Härbärge och repatrieringsstation”, som en plats för ”omskolning”. Det innebär i praktiken att det var ett arbetsläger. 2003 avslutades officiellt härbärges- och repatrieringssystemet i Kina och då stängdes även stationen i Qu-häradet. 
Bara några veckor senare öppnade det emellertid igen, under det nuvarande namnet. Stationen är en del av ett offentligt styrt räddningscentrum på häradsnivå. Det uttalade syftet med centret är att ge tillfälligt tak över huvudet till tiggare, hemlösa och mentalt funktionshindrade, men enligt Yuan har de som vistats där tvingats till hårt arbete, hotats och misshandlats.

Liu Dingming, chefen för Qu-häradets räddnings- och stödcentrum sade till Yuan att 2005 och 2006 var de år då slaverinäringen nådde sin topp vid Taipingzhai-stationen. Uppemot 70 slavar arbetade för centret på daglig basis under den perioden.

Liu berättade även att han bara inspekterade Taipingzhaistationen en eller två gånger om året. 

Stationen tjänade stora pengar på slavarbetarnas insatser. Exempelvis kunde en byggplats betala mellan 30 och 50 yuan per dag och arbetare och alla dessa pengar gick direkt till räddnings- och stödcentret i stället för till arbetarma, enligt Yuans blogg.  

Enligt Liu Dingming hade de vid ett tillfälle kontrakt med ett tegelbruk i närheten och skickade dussintals mentalt funktionshindrade arbetare dit, vilket inbringade stora vinster.

Slavarbetarna vid Taipingzhaistationen hade inte sina egna namn, bara nummer eller påhittade namn. De bodde i en fuktig källare och sov på ett cementgolv som täckts med ett tunt lager halm. Vanligen gavs de en gröt på sötpotatis och lite ris att äta och de fick bara kött några gånger om året. Eftersom de alltid var hungriga stal de ibland tofu eller kött när de arbetade i byn.

Taipingzhaistationen är omringad på tre sidor av branta klippor, vilket gör det omöjligt att fly, men somliga försökte hela tiden och misslyckades. Många blev misshandlade. Några blev lämnade ute i kylan och vissa frös ihjäl. Några hoppade från klippor och några blev sjuka och dog, däribland flera barn.

Invånare i den närliggande byn sade att de sett en man som försökte fly. Han hängdes upp och blev svårt misshandlad och kastades sedan från en klippa. När en bonde rapporterade till polisen tog personalen på stationen snabbt rätt på kroppen och begravde den.

En bybo sade att de hemlösa och funktionshindrade tvingades arbeta från morgonen till klockan 22 på kvällen under sommaren. De tvingades arbeta i dagshettan utan något som helst solskydd, de hade inte ens hattar. Han sade att några bybor rapporterade dessa förhållanden till myndigheter på härads- och stadsnivå, men ingen ställde Yang till svars.

Den 21 december meddelade Qu-häradet att Yang gripits på grund av en brottsundersökning och Liu stängdes av från sitt arbete, enligt Oriental Morning Post.

Enligt en artikel I Southern Weekly på julafton förflyttade Taipingzhaistationen alla sina slavarbetare till vårdhem i omkringliggande härad och bydistrikt efter att historien kom ut i media. 

Bybor och en vakt vid Taipingzhai vid namn Bai Longquan bekräftade att en del av slavarbetarna var vanliga människor som helt enkelt kidnappats. En fysiskt funktionshindrad man sade till Southern Weekly att han en dag gick gatan fram då en skåpbil stannade bredvid honom och tvingade in honom; det var så han blev slav vid Taipingzhaicentret. De här avslöjandena har chockerat den kinesiska allmänheten som normalt inte får höra om den här typen av hårresande missförhållanden inom mentalvården, fängelset eller ”omskolnings”-systemet med arbetsläger. 

En bloggare sade att Kinas mörkaste hörn har avslöjats av Phoenix Weeklys reporter och att det fick honom att gråta.

En annan bloggare vid namn Han Jianping sade att slaveri borde behandlas och straffas som brott mot mänskligheten enligt Kinas legala system.

Enligt en artikel i Legal Daily den 10 juni i år har Kina 12 miljoner invånare med mentala funktionshinder.

Den 21 oktober rapporterade Epoch Times om vad de två kinesiska värfärdsorganisationerna Mental Illness and Social Watch och Equity and Justice Initiative funnit angående Kinas mentalvårdssystem. Enligt rapporten finns det enorma brister i systemet. Många mentalpatienter med genuina behov får ingen behandling på grund av ekonomiska problem, medan många friska människor tvångsvårdas på mentalsjukhus på grund av statliga kampanjer, såsom Falun Gong-utövare. Det förekommer även att folk tvingas in på mentalsjukhus av personer som de har intressekonflikter med. 

Enligt rapporten sade statistik från Kinas centrum för sjukdomskontroll och förebyggande att mer än 100 miljoner människor i Kina hade någon form av mentala problem vid början av 2009. Forskning från WHO visar att mentala sjukdomar utgör 20 procent av alla sjukdomsfall i Kina, vilket är mer än dubbelt så högt som världsgenomsnittet. 

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/48038/