loadingDen kinesiska muren som den ser ut vid Simatai, 150 km nordost om Peking. (Foto: Teh Eng Koon).
Den kinesiska muren som den ser ut vid Simatai, 150 km nordost om Peking. (Foto: Teh Eng Koon).
Hälsa & Livsstil

Meng-Jiangs tårar fick den kinesiska muren att rasa

Epoch Times

Det sägs att Meng-Jiang levde för mer än 2 200 år sedan, under Qin-dynastin. Hennes ursprung liknar en legend som den här berättelsen.

En familj vid efternamn Meng, planterade en gång en kalebassplanta på sin tomtgräns. Plantan växte snabbt och dess rankor växte över staketen till grannens sida. Grannen hette Jiang i efternamn. En stor kalebass växte på staketet, och när familjen Meng öppnade kalebassen dök en vacker liten flicka fram ur den.

Den här lilla flickan kallades senare för Meng-Jiang. Hon växte upp och blev en vacker himmelsk skönhet. Hon var vänlig och begåvad, skicklig på att skapa poesi och musik och fantastisk på att efterleva konfucianismens dygder. Det gamla paret Meng uppskattade henne som sin egen dotter.

Den förste kejsaren av Qin-dynastin var en grym, despotisk härskare. För att försvara den här nyligen förenade dynastin, beordrade han många unga män att utföra slavarbete för att bygga den kinesiska muren i norr, utan att bry sig om deras liv. Många av dem dog av utmattning.

En vetenskapsman som hette Wang Xiliang, hade flytt hemmet för att undgå att tillfångatas som slavarbetare och en dag hade han gömt sig i nedre delen av familjen Mengs trädgård. Meng-Jiang upptäckte honom och presenterade honom för sin far. Fadern som var en godhjärtad man beslöt sig för att hjälpa Wang att gömma sig för myndigheten.

Medan Wang Xiliang gömde sig hos Mengs, lärde familjen känna honom och förstod att han var en bra vetenskapsman och en vänlig person, så de gifte bort dottern med honom.

Tre dagar efter deras hemliga med glädjerika bröllop, bröts sig emellertid en grupp myndighetspersoner in i familjen Mengs hem och tog med sig Wang Xiliang. Meng-Jiang visste att maken skulle föras bort för att bli tvungen att bygga på den Stora muren.

Hon väntade i ett
år och ofta var kudden genomdränkt av tårar. Men det kom inga nyheter eller tecken från maken. Hon beslöt att leta reda på honom.

Hur långt borta var den Stora muren? Efter att ha gått i många dagar frågade Meng-Jiang en gammal man. Han svarade:
– Det finns en plats långt bort som kallas You-provinsen. Stora muren ligger norr om den, mycket långt bortom den.

Meng-Jiang led många svårigheter på sin väg till den Stora muren. Hon gick när det var dagsljus och slog läger när hon stannade. Hon åt bröd och drack vatten när hon stötte på korsande vattendrag. Hon var ofta trött och kall men fortsatte att gå i regn såväl som solsken, på slättland såväl som i ojämn bergsterräng. Ofta fick hon hjälp av familjer längs vägen.

Till slut kom Meng-Jiang fram till den Stora muren en kylig höstdag. När hon såg arbetarna bära sina tunga bördor under vakternas överinseende, sjönk hennes hjärta. Hon gjorde förfrågningar om sin man Wang Xiliang och fick veta att han hade dött ett par dagar efter sitt tillfångatagande. Han var begravd under Muren.

En stor sorg vällde fram över henne, hon grät och grät uppe på den Stora murens krön och tårarna forsade fram som en flod. Hon bankade på den Stora muren sorgsen över makens död och sitt eget öde. Hennes gråt rörde arbetarna och vakterna som slutade arbeta och de grät också med henne. Himlen förmörkades av moln och en kylig höstvind blev mer butter som för att sörja med henne. Plötsligt bröt en högt dånande ut, då en sektion av den Stora muren rasade och avslöjade en hög av mänskliga kvarlevor från alla arbetare som dött.

När Meng-Jiang såg högarna av ben undrade hon hur hon skulle kunna finna sin makes kvarlevor. Då kom hon ihåg vad de äldste brukade säga:
– Den döde personens ben kan endast absorbera blod från sina familjemedlemmar.

Hon skar sig i pekfingret och lät blod droppa över benen. Till slut fann hon makens ben, dessutom kunde hon känna igen knappar från hans kläder som hon hade sytt åt honom. Meng-Jiang begravde sin make enligt de korrekta ritualerna för en efterlevande kärleksfull maka.

Legenden berättar att den sektion av den Stora Muren som kollapsat av Meng-Jiangs tårar, aldrig kunde återuppbyggas – den rasade så snart den byggts upp. Meng-Jiang blev en legendarisk hjältinna som respekterades mycket av generationer av kinesiska människor. Meng-Jiangs tempel byggdes först under Song-dynastin för omkring 1 000 år sedan. Det har tillbetts och underhållits vid murens östra början fram till denna dag.

Källa: Det här är en traditionell kinesisk berättelse som har berättats i otaliga versioner. Utarbetad och översatt av Epoch Times.
Översatt från engelsk version: http://en.epochtimes.com/news/6-8-2/44537.html

Mest lästa

Rekommenderat

loadingDen kinesiska muren som den ser ut vid Simatai, 150 km nordost om Peking. (Foto: Teh Eng Koon).
Den kinesiska muren som den ser ut vid Simatai, 150 km nordost om Peking. (Foto: Teh Eng Koon).
Hälsa & Livsstil

Meng-Jiangs tårar fick den kinesiska muren att rasa

Epoch Times

Det sägs att Meng-Jiang levde för mer än 2 200 år sedan, under Qin-dynastin. Hennes ursprung liknar en legend som den här berättelsen.

En familj vid efternamn Meng, planterade en gång en kalebassplanta på sin tomtgräns. Plantan växte snabbt och dess rankor växte över staketen till grannens sida. Grannen hette Jiang i efternamn. En stor kalebass växte på staketet, och när familjen Meng öppnade kalebassen dök en vacker liten flicka fram ur den.

Den här lilla flickan kallades senare för Meng-Jiang. Hon växte upp och blev en vacker himmelsk skönhet. Hon var vänlig och begåvad, skicklig på att skapa poesi och musik och fantastisk på att efterleva konfucianismens dygder. Det gamla paret Meng uppskattade henne som sin egen dotter.

Den förste kejsaren av Qin-dynastin var en grym, despotisk härskare. För att försvara den här nyligen förenade dynastin, beordrade han många unga män att utföra slavarbete för att bygga den kinesiska muren i norr, utan att bry sig om deras liv. Många av dem dog av utmattning.

En vetenskapsman som hette Wang Xiliang, hade flytt hemmet för att undgå att tillfångatas som slavarbetare och en dag hade han gömt sig i nedre delen av familjen Mengs trädgård. Meng-Jiang upptäckte honom och presenterade honom för sin far. Fadern som var en godhjärtad man beslöt sig för att hjälpa Wang att gömma sig för myndigheten.

Medan Wang Xiliang gömde sig hos Mengs, lärde familjen känna honom och förstod att han var en bra vetenskapsman och en vänlig person, så de gifte bort dottern med honom.

Tre dagar efter deras hemliga med glädjerika bröllop, bröts sig emellertid en grupp myndighetspersoner in i familjen Mengs hem och tog med sig Wang Xiliang. Meng-Jiang visste att maken skulle föras bort för att bli tvungen att bygga på den Stora muren.

Hon väntade i ett
år och ofta var kudden genomdränkt av tårar. Men det kom inga nyheter eller tecken från maken. Hon beslöt att leta reda på honom.

Hur långt borta var den Stora muren? Efter att ha gått i många dagar frågade Meng-Jiang en gammal man. Han svarade:
– Det finns en plats långt bort som kallas You-provinsen. Stora muren ligger norr om den, mycket långt bortom den.

Meng-Jiang led många svårigheter på sin väg till den Stora muren. Hon gick när det var dagsljus och slog läger när hon stannade. Hon åt bröd och drack vatten när hon stötte på korsande vattendrag. Hon var ofta trött och kall men fortsatte att gå i regn såväl som solsken, på slättland såväl som i ojämn bergsterräng. Ofta fick hon hjälp av familjer längs vägen.

Till slut kom Meng-Jiang fram till den Stora muren en kylig höstdag. När hon såg arbetarna bära sina tunga bördor under vakternas överinseende, sjönk hennes hjärta. Hon gjorde förfrågningar om sin man Wang Xiliang och fick veta att han hade dött ett par dagar efter sitt tillfångatagande. Han var begravd under Muren.

En stor sorg vällde fram över henne, hon grät och grät uppe på den Stora murens krön och tårarna forsade fram som en flod. Hon bankade på den Stora muren sorgsen över makens död och sitt eget öde. Hennes gråt rörde arbetarna och vakterna som slutade arbeta och de grät också med henne. Himlen förmörkades av moln och en kylig höstvind blev mer butter som för att sörja med henne. Plötsligt bröt en högt dånande ut, då en sektion av den Stora muren rasade och avslöjade en hög av mänskliga kvarlevor från alla arbetare som dött.

När Meng-Jiang såg högarna av ben undrade hon hur hon skulle kunna finna sin makes kvarlevor. Då kom hon ihåg vad de äldste brukade säga:
– Den döde personens ben kan endast absorbera blod från sina familjemedlemmar.

Hon skar sig i pekfingret och lät blod droppa över benen. Till slut fann hon makens ben, dessutom kunde hon känna igen knappar från hans kläder som hon hade sytt åt honom. Meng-Jiang begravde sin make enligt de korrekta ritualerna för en efterlevande kärleksfull maka.

Legenden berättar att den sektion av den Stora Muren som kollapsat av Meng-Jiangs tårar, aldrig kunde återuppbyggas – den rasade så snart den byggts upp. Meng-Jiang blev en legendarisk hjältinna som respekterades mycket av generationer av kinesiska människor. Meng-Jiangs tempel byggdes först under Song-dynastin för omkring 1 000 år sedan. Det har tillbetts och underhållits vid murens östra början fram till denna dag.

Källa: Det här är en traditionell kinesisk berättelse som har berättats i otaliga versioner. Utarbetad och översatt av Epoch Times.
Översatt från engelsk version: http://en.epochtimes.com/news/6-8-2/44537.html

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024