Innan kommunisternas revolutionära styrkor hade tagit över Kina hade man i sitt basområde i Yan’ans bergstrakter sett till att somliga var ”mer jämlika än andra”: Högt uppsatta tjänstemän fick bättre mat, uniformer och bostäder än vanliga partimedlemmar, och de hade särskild tillgång till de unga kvinnorna där.

Den idealistiske partimedlemmen Wang Shiwei såg allt detta och skrev en rasande essä om det, med titeln ”Vita liljor”. Han halshöggs.

Den här sortens ojämlikhet har hela tiden funnits inom partiet, och senast blottlades den i artiklar i tidningar från fastlandskina och Hongkong. Där visades ett system med enorma förmåner för pensionerade partiledare.

”Varje pensionerad medlem av kommunistpartiets ständiga utskott får specialbehandling, bland annat sex säkerhetsvakter, två chaufförer, två sekreterare, en kock, en läkare och en sjuksköterska”, enligt ett dokument från Byrån för pensionerade veterankadrer, som citerades av Hongkongtidningen Mingjing.

Det ständiga utskottet är den högsta ledningen och makten inom regimen. Några pinnhål längre ner får medlemmarna fortfarande mycket bra behandling när de går i pension. Medlemmar av centralkommittén, vice ordföranden för Nationella folkkongressen, medlemmar av statsrådet och medlemmar av Centrala militärkommissionen har också egen personal, men inte lika omfattande. De får nöja sig med två vakter, en chaufför och ytterligare två personer förutom kock och läkare.

Om de behöver flyga har pensionerade ledare tillgång till ett särskilt plan från Air China eller ett militärplan. De har även tre tåg reserverade för sig, allt enligt en artikel i Mingjing den 29 september.

Om de någonsin blir sjuka betalas all sjukvård åt dem. Medicin och sjukvårdsutrustning importeras, och tre sjukhus, i Peking, Shanghai och Guangzhou, har sex team av medicinska experter redo för pensionerade ledare.

En annan Hongkongbaserad politisk publikation, The Trend, skrev att utgifterna för en pensionerad medlem av politbyrån – som medlemmarna av ständiga utskottet väljs ifrån – kan ligga på mellan motsvarande 600 000 och 27 miljoner svenska kronor per år

De här gamla kadrerna bor inte illa heller. Förre partiledaren Jiang Zemin lät bygga en palatsliknande villa för eget bruk i Shanghai, enligt förre centralkommittémedlemmen Li Rui. Li kom med den här anklagelsen i den reformvänliga intellektuella tidskriften Yanhuang Chunqiu, som betyder ”Den gule kejsarens annaler”. Tidskriften har stöd bland högt uppsatta personer i partiet. Artikeln togs bort, eftersom ämnet fortfarande är extremt känsligt för partiet, men Li Rui bekräftade att han skrev i Yanhuang Chunqiu på Mingjings hemsida.

Under ett forum där man diskuterade politiska reformer, som hölls av Yanhuang Chunqiu förra året, föreslog Li Rui att den här specialbehandlingen av pensionerade kadrer skulle upphöra, och han tog Jiang Zemins herrgård som exempel. ”Jiang Zemin gick till sin lärare och sade att eftersom Deng Xiaoping hade en villa i Shanghai så ville han också ha en”, sade Li. ”Hans lärare kritiserade honom, men han byggde en ändå. Jag har hört att den är väldigt luxuös.”

Kommunistpartiets egna riktlinjer visar att systemet med att ta hand om pensionerade kadrer är väletablerat. I ett beslut från 1982 som publicerades på partiets mediespråkrör People’s Dailys hemsida står: ”Efter att veterankadrer går i pension ska deras grundläggande politiska behandling inte förändras, och de ska särbehandlas gällande livsstil… Det här är en politisk princip från vilken partiet och landet aldrig kommer att vika.”

Internetanvändare jämförde systemet med vampyrism. Duxing1968 skrevs det på Sina Weibo: ”Jag har länge stört mig på pensionerade kadrers specialbehandling. Innan de gick i pension missbrukade de sin makt för personlig vinning; efter att de har gått i pension lever de fortfarande på folkets pengar och suger folkets blod tills de dör. Vad är det här för system? Prata inte om att tjäna folket. Det är nonsens. Stora och små tjänstemän är vampyrer allihop!”

En annan användare, Haoyun Chengshuang, skämtade: ”Det amerikanska systemet är inte så avancerat som vårt. De har inte ens priviligierad behandling för sina ledare.”

Han tillade, med en allvarligare ton: ”Jag måste säga att specialbehandlingen (särskilt den som det inte skrivs om) för tjänstemän på alla nivåer och pensionerade tjänstemän, är det största hindret mot reformer i Kina!”