Klockan 6 varje morgon börjar nyhetssändningens manus förberedas. Klockan 9 kommer nyhetsankaret in och gör sig i ordning under en timme. Klockan 10 startar Sound of Hope Radio Network (SOL) sina direktsända kortvågsnyheter till Kina från ett trångt Manhattankontor, till kommunistregimens frustration och till många vanliga kinesers glädje.

SOH grundades 2003 av en grupp kinesiska människorättsaktivister av vilka de flesta är utövare av den andliga disciplinen Falun Gong. Radiostationen har sin bas i San Francisco med filialer i New York och i flera länder runt om i världen, även i Sverige.

Den sänder till Kina åtta timmar om dagen och klarar arbetet på ett fåtal personer och en liten budget.

Stationen betalar driftskostnaderna främst med hjälp av donationer. Vissa av stationens grundare hade yrkesbakgrund som nyhetsreportrar i Kina, men inte alla.

– Några i personalen arbetar heltid [på dagtid] så de gör detta arbete på natten. Andra kan spendera mycket tid på detta. Så för oss är källan till vår finansiering mycket viktig och om finansieringen kunde tillåta skulle vi göra mycket mer, sade Yue Chen, chefredaktör på SOH:s New Yorkkontor.

Trots svårigheterna har stationen haft stor gemomslagskraft.

Nätverket har blivit en plattform för kinesiska akademiker, oliktänkande, aktivister och kommentatorer i och utanför Kina där de kan uttrycka sina åsikter och ståndpunkter. Ett halvdussin har sina egna regelbundna inslag, medan andra tar emot inbjudningar för att kommentera aktuella nyheter och evenemang.

De kritiker som finns i Kina vet att de behöver hålla sin kritik av den kommunistiska regimen inom en viss gräns. De som befinner sig utanför landet kan låta kritiken flöda friare.

– Vi är mest raka på sak när det gäller att rapportera om det kinesiska kommunistpartiet (KKP), och vår analys är den skarpaste. Vi är inte rädda för KKP:s påtryckningar. Vi lämnar inte dem något utrymme. Vi låter inte bli att rapportera om något på grund av KKP eller på grund av påtryckningar, sade Yue Chen realistiskt.

Denna kompromisslösa hållning har lett till vissa svårigheter. Personalen rapporterar att deras familjemedlemmar i Kina får besök från säkerhetstjänstemän.

– De kommer och säger ”be din syster att komma tillbaka till Kina för att ta en titt på hur det är” eller ”säg till din bror att inte säga sådana saker om vårt land”, sade Chen, Hon har en doktorsgrad i biologi och har en gång i tiden arbetat på en närradiostation.

Stationens sändningar omfattar hela det kinesiska fastlandet inklusive Tibet och Xinjiang. Signalen finner ibland också sin väg till Japan och Korea vilket kortvågsentusiaster har intygat i brev till SOH:s kontor.

Kortvågsradiokulturen är mycket mer utvecklad i Kina än i väst eftersom den i flera år efter kulturrevolutionen var det enda sättet för kineser att få tillgång till utländska medier.

Sedan grundandet av Folkrepubliken Kina 1949 har landets medier varit ägda och kontrollerade av KKP. Såsom tiden har visat existerar kinesiska medier för att tjäna partiets intressen. De förkunnar politiken, samlar in underrättelser och ”utbildar” och mobiliserar massorna genom propaganda. Under senare år har det skett en övergång till en kommersialisering av partiets nyhetsorgan, men det centrala propagandaministeriet spelar fortfarande en ledande roll i att bestämma vad som kan och inte kan rapporteras.

Till exempel publicerades i partiets alla tidningar i juli 1999, efter inledningen av kampanjen för att förfölja Falun Gong, mellan 300 och 400 rapporter som svärtade ner metoden. I samma anda beskriver statlig propaganda Dalai lama som en schakal och den uiguriska ledaren Rebiya Kadir som terrorist.

Medier med stöd av västerländska regeringar, såsom BBC, Voice of America och Radio Free Asia har sänt kortvågs till Kina i flera år men SOH säger att den kan bidra med något nytt till nyheterna.

– Västerlänningarna ser på Kina på ett visst sätt, de har sina egna tankar om KKP:s ledarskap och så vidare. Vi är lite tydligare, går lite djupare och vi uppnår lite mer. Vi har många experter, sade Yue Chen.

Förutom nyhetsrapportering har SOH en kulturell avdelning med berättelser om traditionell kinesisk kultur och etik och hur de tillämpas på det moderna livet. Detta är intressant för lyssnare, sade Chen.

Den första veckan efter att SOH inrättades hade de en mjuk övergång vad gällde sändningarnas tydliga signal. ”Men KKP upptäckte det ganska snabbt”, sade Chen. Såsom regimen har gjort i åratal med kortvågsstationer stödda av västländer, började KKP störa deras signal. En Radio Free Asia-journalist kommenterade en gång till Chen att deras egen signal började bli tydligare i större kinesiska städer efter att SOH började sända, eftersom partitjänstemännen tydligen beslutat att lägga sina störningsresurser på nykomlingen.

SOH ökade senare sin signalstyrka och antalet sändningstimmar och signalen är nu nästan fri från störningar.

Lyssnare har skrivit eller ringt till SOH och sagt att de slutat att lyssna på Voice of America och Radio Free Asia, i stället väljer de att lyssna på SOH:s sändningar. Utfattiga petitionärer som bodde i tält i Peking har ringt till SOH och berättat om hur en liten grupp lade ihop sina pengar för att köpa en bra kortvågsradio så att de kunde få SOH:s signal. Under årens lopp har tusentals lyssnare skrivit eller ringt. Några laddar ner SOH:s program om mänskliga rättigheter i Kina och distribuerar dem till sina vänner och familj.

ET: Varför heter ni Sound of Hope?

– Vi rapporterar sanningsenligt om saker som händer i Kina, och ger analyser rakt på sak och djuplodande. Vi sänder också om kinesisk kultur, 5000 år av historia, gamla seder, gamla historier. När vi blottlägger KKP och analyserar dess brott, baserar vi också det i traditionell kinesisk kultur och moraliska värderingar, sade Chen.

Deras sändningar, säger Chen, är tänkta att låta kineserna ”lämna lögnerna och lurendrejerierna som KKP skapat för folket, och lämna de missuppfattningar som KKP:s media har gett dem.”